Ett leende hann sprida sig över hennes läppar när hon äntligen fick syn på honom, ett leende som bara blev bredare när han så villigt klev fram till henne och böjde sig ned för att kyssa hennes läppar. Så enkelt hade hon inte trott att det skulle gå! Hon hade räknat med att behöva jobba lite mer för sitt pris, men han överraskade henne.

 …[Read more]

När Ragnhildrs ögon och svaga leende nådde Freggi fanns det ingen tvekan hos hen längre – de var åter barn och igenkänningen sprakade igång en svallvåg av känslor. Vad Hillevi sa var bara en dov gröt utanför suset i hens öron, hen tog snabbt några långa kliv och var framme hos Ragnhildr där hen föll på knä och lade sina stora händer på sin gam…[Read more]

Skeppet som Wreax hade lämnat Antrophelia med hade återvänt bara några veckor senare. Väl vid hamnen var han på ett ovanligt dåligt humör då han steg ut ur skeppet. Han såg sig omkring, och en ung man stod i en icke soldat-lik givakt. Han tog inte direkt ögonkontakt med Wreax, utan hade sin blick fäst mot marken. Förutom den unga mannen, skep…[Read more]

Arands blick följde inte Wreax då han lämnade dem, utan snarare log han ett sammanbitet leende och skakade på huvudet långsamt där han satt. Frustrerad, ilsken, uppretad av Wreax sätt och framförhållning. Han lät sin ilska skölja över sig, och satt en stund i tystnad tills han kände den försvinna. Åtminstone så mycket att det var en glöd inom ho…[Read more]

Wreax stod med armarna i kors, lutad mot väggen, och lyssnade på båda. Arand hade han lust att daska, men lät bli – monsterjägaren skulle han kunna antingen undvika eller ta hand om senare. “Ja… Då får vi se ifall jag hinner göra ditt jobb före dig. Då har du åtminstone tid att tänka på dina livsval.”, sade han ironiskt till Arand. Han v…[Read more]

Yazfein nickar kort innan han sneglar mot Kettil, sen vänder han sig raskt om för att stega mot dörren och där de väntade med Rune. Han ser väldigt fundersam medan han vandrar mot dörren, försöker komma på vad det är han bör göra eller lösa detta på bästa sätt.  Det är med en suck han slänger en blick mot Ziyate medan han öppnar dörren ut fr…[Read more]

Hon står fortfarande upp, har ingen tanke på att sätta sig ner igen men händerna har lättat om sitt hårda grepp om bordsskivan. Blodet rusar och pulsen är hög efter utbrottet och benen känns som gelé. Men rösten är en aning lugnare nu när hon svarar honom” Det du säger att du vill göra, gör du bäst som min rådgivare och högra hand, som spindeln i…[Read more]

Han rycker till och grimaserar lite vid hennes ord för att sedan höja ett varningens finger mot henne. “Tösen min, säg aldrig så där. Det är ord som har sagts allt för ofta och vad som sedan skett har aldrig varit bra. ” Men han ser inte besvärad ut utan bara lite road medan han betraktar henne, för att sedan börja samla ihop sina saker tillsamman…[Read more]

“Ikväll redan? Är du säker på det Ragnhildr? ” Han ser nästan lite förvånad ut när hon säger det men han hämtar sig snabbt och nickar kort. Om det var vad han ville så skulle han verkligen inte vara ivägen för henne. Han går bort till sakerna han lagt fram och funderar lite innan han nickar.

“Lägg dig i bädden och vila tills det är skymning och…[Read more]

“Nej!” Skriker bara hennes ögon både till Yanara och situationen de de plötsligt befinner sig i. Inget gör ondare än att se Yanara ens närma sig faran. Hon ångrar det dumdristiga förslaget hon lagt fram för att Yanara skulle hjälpa henne till kvällen. De skulle ha mötts utanför… i vad som kunde varit deras hus. Deras hemlighet som två vandrand…[Read more]

Arand satt bara stilla och såg på de två medan de växlade ord, och skakade på huvudet för sig själv. Det var uppenbart att Wreax försökte kontrollera och manipulera Fëani, för även om hon hade en stark integritet var hon ung. Han hoppades dock att hennes ungdomlighet inte var ett hinder för henne för att se genom Wreax fula spel. Men däremot spänd…[Read more]

Inombords log Wreax nu. Situationen var som han ville – Att monsterjägaren äntligen slutit sitt gap, och Fëani lyssnade på honom istället. Han kunde inte ha hoppats på bättre omständigheter. “Ja, rakt på sak. Det passar mig bra också.”, svarade han till Fëani då hon frågade vad han vill.

“Jag har inga intressen i att vilja ersätta antingen dig e…[Read more]

När väl Etinenne höjde sin matkniv mot henne, höjde Vinga sin egna matkniv och slog undan den med ett litet retsamt leende och stack mot henne på ett retfullt sätt innan hon följde Etiennes exempel och skar några köttbitar åt henne som snart smalt i munnen. Hur länge sedan var det inte som hon hade fått äta så här gott? Ännu ett par köttbitar s…[Read more]

Det kändes trots allt skönt med männens instämmande vrål. Även om det var morgontrött och inte allt för entusiastiskt var det ett instämmande och hon kunde inte rå för att känna sin egna mage pirra till lite av tanken på äventyr.

“Ja…! Vad kan gå fel?” frågade hon med ett litet skratt och lutade sig mot sitt spjut med ett litet flin.

Hans retsamma vis och det roande leendet kunde reta gallfeber på henne och om hon inte redan var så utmattad, ilsken och trött skulle hon nog gnisslat tänder över hur jobbig han var. Och om det inte vore den sista gången som de sågs. Bara tanken fick det att knyta sig i magen och hon drog en suck för att göra en lika nonchalant handgest framför…[Read more]

Fëani biter sig i läppen medan hon lyssnar till vad Wreax säger. Så han var adelsman, det hade hon helt missat och hon klandrar sig själv för att ha varit ouppmärksam medan hon ännu levde vid hovet. Men då hade hon inte velat ha det liv som hennes mor och palatset erbjudit henne, inte då men nu… nu var allt annorlunda. Fortfarande fylld av tv…[Read more]

En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]