Hon besvarade kyssen med samma leende över läpparna, njöt av värmen och känslan av att ha honom nära. Att han var glad över att hon stannade var uppenbart och hon kunde knappast klandra honom, hon kände likadant.

Med en liten suck hade hon slutit ögonen, nöjd över hans löfte, men när han frågade henne om gudarna så öppnade hon åter ögonen och…[Read more]

“Felet är inte ditt min kung, du har ingenting att be om förlåtselse för. Om något borde ursäkten vara min, hade jag vetat vad jag gjorde hade jag inte gjort någonting.”

Rune sa ingenting mer, utan lät dem ta tag i hans armar och gjorde inget motstånd när de började föra iväg honom. Blickarna från de som inte var så snabba ut ur rummet betrakt…[Read more]

Han möter hennes blick och nickar innan han mjukt kysser hennes läppar mer kärleksfullt och utan begär. “Jag lovar att vara så försiktig jag kan.” Han smekte hennes arm mjukt medan han lutade sig lite mer in mot henne för att få vara så nära han kunde. Hans leende blev lite större och varmar när han hörde hennes sista ord. Han kunde inte säga hu…[Read more]

Hon hummade lite som svar. Tröttheten hade henne i sitt grepp och trots att hon ville fortsätta diskussionen så verkade det inte som om hennes kropp höll med henne.

”Du måste lova mig att du är extra försiktig. Ingen kan få veta…” Mumlade hon ömt, men exakt vad hon menade var tvetydigt. Kanske var det en kombination av oron kring att det fanns…[Read more]

Så fort som drottningen var på sina fötter igen, hade Vésiva rest sig upp och böjde huvudet i en respekterande gest. Det fanns inte heller någon tid att förlora. Tiden hade en tendens att röra sig allt för fort. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes blonda hår slog lite åt alla håll.

“Nej, min drottning. Tack igen för er tid” sa hon och böjd…[Read more]

Förstås var det svårt att sitta kvar där när de två skulle röra sig iväg mot en… kyrkogård? Varför i Athals namn skulle de göra det? Han svalde och svepte stopet som han hade haft framför sig för att lite buttert med korsade armarna medan han gick med arga steg.

Tyst och ilsket vandrade han, lite längre bakom resten av sällskapet med blicken på Cathyrn.

Hans grepp om hennes arm var lite hårdare för varje steg. Hon bet lite i sin läpp, som för att hindra sig själv att säga någonting. Eller för den delen att skrika till. Hon ville inte skrämma honom till att inte fortsätta det som de höll på med. Trots allt var det ettsteg framåt.

“Se där! Det ser bättre ut och du har inte ansiktet tryckt ner mot…[Read more]

Förr eller senare, men hon föredrog så klart förr. För vem visste hur länge man levde och var inte döden en lösning på allt? Hon nickade lite instämmande åt hans gäspning. Sömn hade inte varit så dumt, inte det minsta.

“Sova här, eller i byn?” frågade hon, för henne kvittade det egentligen. Hon hade sovit under den bara himmelen många gånger förr.

Veta mer om henne? Det var väl inte så mycket att berätta. Eller kanske det var faktumet att ingen förut hade riktigt varit intresserad av hennes bakgrund och historia innan. Hon bet sig själv i underläppen medan hon funderade på ett vettigt svar.

“Jag… föddes här i Spillerhamn och sedan dess har jag och min tvillingsyster varit här?” föreslog…[Read more]

“Varför hon är här? Antingen för att Lloth vill ha henne här av någon anledning, för att hon har något att vinna själv på att vara här eller för att hon går emot Lloth…” Han visste inte vad han skulle tro om det Ziyate hade sagt till honom tidigare eller om det ens var sant det hon sagt. Men tydligen så var det ju en tredje mörkeralv här…[Read more]

Med mjuka fingrar tecknade hon små cirklar över hans bröstmuskler medan hon lyssnade på hans svar. Det dunkla ljuset omkring dem blev svagare och hon kunde inte hindra sig själv från att gäspa. Filten som han dragit över dem var varm och mjuk, och hans kropp så nära hennes gjorde att hon kände sig säker på något vis, hemma, insåg hon. Frostheim…[Read more]

Han håller en arm om henne när hon glider av honom och låter en belåten suck lämna hans läppar. Hans blick var för en stund riktad upp mot taket. Hans hand flyttar sig från hennes axel och upp för att mjukt smeka hennes hår, njuta av att ha hennes ansikte mot sin hals. Med sin andra hand drog han en filt över dem och vred huvudet mot henne. Han…[Read more]

Hon visste att hon borde gå, men hon tänkte unna sig en liten stund till i hans armar och för ett par långa minuter låg hon så, fortfarande över honom, innan hennes ben började kännas som att de skulle domna bort. Då gled hon av honom och lade sig istället intill honom, så nära hon kunde, och begravde ansiktet mot hans hals. En väldig trött…[Read more]

I hans ögon var hon lika vacker med håret i en sådan röra som när det varit så fint flätat. Mjukt följde hans fingrar de lösa länkar som låg mot hennes hud. Han gjorde inga försök att flytta dem men lät fingrarna fortsätta sin vandring. Hans blick tog in allt, försökte se till att den bilden av henne för alltid skulle förbli i hans minnen. Det t…[Read more]

Ännu en gång snyftade Ranghildr till och torkade bort tårarna från de glansiga kinderna. Hon försökte verkligen att hålla tillbaka sina tårar – speciellt när Kettil bad henne. Ett svagt, prövande leende fanns på hennes läppar och hon nickade sedan lite. Hon verkade inte bry sig om något annat som skedde omkring henne.

Fast en liten lättnad fann…[Read more]

Hennes kropp kändes nästan darrig och hennes andetag var snabba och ytliga. Liksom honom så var hennes hud glansig av ansträngningen och hennes förut så prydliga flätor hade mer eller mindre lossnat från sin uppsättning. Några hade lösts upp helt, troligtvis på grund av hans hand som hållit ett så fast grepp om hennes hår, och nu klibbade några…[Read more]

Segern mot Aelors styrkor på fältet var fullständig, det fanns inte mycket motstånd kvar, de sista av Aelors styrkor ingenting mer än slagpåsar och tidsfördriv medan Bronnors styrkor väntade på tillträde till Cimbar. Omedelbart blev det otåligt, och fältet fylldes av frustrerade krigsrop. Det fanns de bland dem som i sin otålighet började klät…[Read more]

Hans ord hade gett honom ett par saker att tänka på men de tankarna fick vänta till lite senare. Just nu var hans enda tankar på hur underbart det var att se och höra henne förlora sig i extasen. Känna hur hennes kropp spände och hur hennes underliv så skönt kramade hårt runt honom. I den stund han kände hennes kropp spänna sig och hörde de kvi…[Read more]

Eirik låter sig ledas bort av Arand. Att ngåot är fel med Rune står helt klart även för honom och han litar på Maeves starka magkänsla. Mest arg är han för att hans mor och far fick gå igenom det här. Eirik hade han sörjt på sitt vis, gjorde väl fortfarande men kanske inte i samma grad som de andra. Döden för honom var inte skrämmande, alla…[Read more]

Arands ord innan de går in har fått henne att lugna sig en aning, eller i alla fall samla sig så att hon utåt sett ser ut att vara fokuserad. Återigen oerhört tacksam över att Arand valde att följa med henne hit. Hon kände honom knappt men de dagar de spenderat tillsammans hade ändå fått någon form av vänskap att börja gro”Alla har något att vi…[Read more]