Míndrhas
Det ryckte något ansträngt i Míndrhas mungipa av en plötslig spänning över Eomunds något högljudda ton. Nå han var människa trots allt, kanske hans egna alvöron också gjorde det värre än det var? Men fortsatte hästfursten att gapa så högt skulle snart halva skogen ha funnit dem.
Alven la handen över hjärtat i en besvarande gest, av…[Read more]

Efter sitt ofruktsamma möte med Saskia hade hon vandrat något frånvarande genom lägret. Som den ledare hon var fick hon ändå ha ett ansvar, se till att allt var som det skulle vara. Hjälpa där hon kunde, trots allt var hon tvungen att bära dem på sina axlar, leda dem i rätt riktning. Men vad var rätt riktning? Hon var besviken efter sitt samtal…[Read more]

Det var nog tur att kentauren hade uppmärksamheten på annat, annars kanske han skulle ha kunnat bli bländad av Lukas överväldiga positiva utstrålning. Den var ju redan smittsam och han hade blivit utsatt för den sedan gårdagen, så det var väl inte konstigt att han inte var sitt vanliga buttra jag längre.

“Åh, hmm tack”, svarade Dhrach och tog emo…[Read more]

Blicken följde mannen och hon var tyst när han presenterade sig. Det var intressant att se hur han rörde sig och tala. Förstås var han ingen man från Iselem, utan tron på Sharah. Bara det var en skymf, men då spelade det heller ingen roll om mannen offrades i ett uppdrag. Ett snett leende fanns på hennes läppar och hon reste sig upp för att lägga…[Read more]

Ett brett leende spred sig över hans läppar när han fick syn på sin vän och han höjde en hand till hjärtat som i hälsning. Han väntade dock med att tala innan han hunnit hela vägen fram till Míndrhas, och då höll han in sin häst och klappade djuret på halsen.

”Míndrhas! Jag är glad att se er”, sade han uppriktigt, och kanske lite för högljutt än…[Read more]

Allt hade varit oplanerat. Camthalion var sällan den som planerade saker och ting, men den här gången hade han varit ute på andra ärenden. Redan när han satte foten i lägret hade flera kommit fram till honom och berättat sin verision om vad som hänt och vad som var tanken. Fast ingen av dem intresserade honom – det enda som var viktigt var Aeny…[Read more]

Míndrhas
Míndrhas hörde hästfursten komma långt innan han såg mannen. Skogen varslade om det också med svaga susningar i trädkronarna högt ovanför samt nere i undervegetationen. Hans sto reagerade likaså men gav inte ett ljud ifrån sig, som hon var tränad till, men hon vände nyfiket och uppmärksamt öronen åt det håll hon kunde höra den främmand…[Read more]

Orden som lämnade kvinnans läppar nådde hennes öron, men hon registrerade knappt vad som sades. Istället satt hon där och begrundade det hela. Hon skulle ju kunna lösa det hela på något vis, kanske säga att det var hon som dödat mannen. Problemet var bara att den att uppdragsgivaren bett om något helt annat. Tanken hade inte varit att han skulle…[Read more]

Aine
Hon funderade på om hon orkade säga farväl till honom två gånger, helst av allt ville hon inte att han skulle lämna henne ikväll ens. “… kanske finns det tid för dig att äta frukost imorgon?” flinar hon och kisar nyfiket frågande på honom. Han verkade ha mycket att göra, men hon skulle inte ha något emot hans sällskap i sin säng i natt. “.…[Read more]

Kettil såg på händelseförloppen med stora ögon, och såg ut att ta in mer och mer av sin omgivning. Han såg på sin mor, sin far, sina syskon och slutligen på Rune. Det var tydligt att han försökte göra de kopplingar som alla andra redan verkade ha gjort. “Är det verkligen jag? Jag förstår inte.” Att uttala frågan verkade nästan som att det smakade…[Read more]

Hon hade aldrig gillat magi, men just den här var särskilt illa. Mörkret och känslan av att bli själsligt antastad gick inte att komma undan, hur mycket hon än försökte stänga ute det hela. Hon gjorde dock ett bra jobb att inte visa det utåt, utan gick under tystnad bakom honom med blicken fäst vid hans ryggtavla. Hur hade det kunnat gå så lång…[Read more]

Först kände hon en lättnad över att det faktiskt var Etienne, ensamheten skulle få vänta lite till. Sedan kände hon hur hennes hjärta började slå irriterande fort, kinderna blev nästan lite röda. Hon skrattade glatt till och lade sedan sina armar omkring Etienne och höll henne nära en stund. Drog in hennes friska doft för att sedan möta hennes bl…[Read more]

Hon var osäker på vad hon hade förväntat sig, men det var nog… Inte det. Det fick henne att flämta till och nu när hans rygg försvunnit från under hennes händer så fann hon inte mer råd än att gripa tag i fällarna som hon låg på, som om det skulle förankra henne på något vis. Sättet på vilket han vidrörde henne fick hennes hjärta att slå så hårt…[Read more]

Ett litet leende spred sig över Moiras läppar och bröt likgiltigheten där, om så bara för ett litet tag. En som inte tar nej till ett svar, minsann, tänkte hon roat.

”Jasså? Ja då låter det ju som att ni kommit rätt”, sade hon lite torrt, innan hon vände blicken upp och ut över rummet igen. Hon hade trots allt fortfarande ett jobb att uträtta…[Read more]

Spänningen var så tjock att man nästan kunnat skära den med en brödkniv. Men i detta fall blev det ett vinglas som gick i kras som sprängde den, vilket fick Ithia att rycka till lite skärrat. Detta var inte vad hon förväntat sig då hon gått med på att besöka hovet och drottningen. Vad som borde ha varit ett enkelt uppdrag hade blivit väldigt komp…[Read more]

Mizue
Hennes hand han var inte heller särskiljt mjuk, de tillhörde helt enkelt inte någon som inte behövde bära svärd eller göra något tungt jobb själv. Men samtidigt var de inte lika grova som hans, de var smäckra och flinka, ägde en viss fingerfärdighet som krävdes i städer. Hennes handflata var torr och varm. Dessutom luktade hon en blandning…[Read more]

En tiondel av bytet i en räd var ofta en ganska stor del och än större denna gång som det verkade sen skulle Ingvals del skickas till hans familj. Ingen skulle kunna påstå att Ejvald inte såg efter familjerna till de krigare som föll under räderna på ett eller annat sätt. När Ragnhildr ställer sig upp och drar med lera över hans ansikte så se…[Read more]

Skjórinn
Hon satt med ryggen mot en av stenarna och hämtade andan, stirrade på mannen och begrep inte mycket av vad som han höll på med. Det vibrerade i marken, men hennes hjärna förklarade att det var från tornödlan som snubblade runt på marken. Det gjorde henne lite arg, varför gjorde han inget ?! Stack ner pinnar i marken och trodde det skulle…[Read more]

“Jo jag brottades själv med sådanna tankar vilket gjorde att jag blev så här sen, förlåt mig men ville bara vara säker”
Nilla kände alltid att det var lika svårt att låta Arlins hand gå men lät det dock ske utan större invändningar i alla fall, detta var varken tid eller plats för det trots allt. Hon bevittnade hur Arlin tog sig upp på sin häst oc…[Read more]