Ithia var för fylld av sina tankar och sin oro för sin vän för att hon skulle bry sig om hans illvilja, sättet han satt på och sättet han talade. Det var ändå något som lät väldigt fel med de ord han sade. Skulle Sera förrått sin mor? Den Sera hon känt hade inget intresse av att ta över landet, snarare suktade hon efter äventyr, frihet och sitt…[Read more]
Eyaz gillade inte alls situationen han befann sig i. Det gjorde honom oerhört obekväm. Nästintill omedvetet bet han ihop käkarna hårt och fick koncentrera sig på att andas normalt genom näsan. Blicken var avsmalnad men fortfarande fäst på kvinnan. Sättet hon sa det på fick honom att ångra sig ännu en gång att han gett henne sitt namn. Skulle…[Read more]
Orden kom allt närmare. Glåporden. Svordomarna. Fast det var en röst som tycktes skära igenom dem alla. Var det Istilwys? Plötsligt tycktes alla röster som försvunna – det var trots allt omöjligt för dem alla att vara där och varför skulle de?
Bara tanken var löjlig och fick Ziyatés kinder att prydas med en röd färg där hon låg på marken och höll…[Read more]
Ayperos mörka ögon studerade Isra och hennes reaktioner nyfiket och kalkylerande. Då hon kramade om hans ben la han en av sina händer på henne, varsam att inte skada henne med sina vassa kloliknande naglar. Förvånande hur något så vasst kunde vara så varsamt på samma gång.
‘Du tänker i samma banor som jag, kära Isra.’ sa han med ett finurligt lee…[Read more]
Även Faegrim hade hört tjutet. En stund hade han betraktat värdesakerna lite eftertänksamt. Men sådana värdesaker var av föga värde i Brinkeland, så han lämnade dem bakom sig utan fler tankar och rusade in i skogen mot tjutet.
‘Tussie? Herrie?!’ frågade han, med andan i halsen. Hade träden vaknat till liv och försökt skada dem? Eller var det något…[Read more]
Salim verkade lite osäker på om han skulle vara glad eller inte över kompanjonerna han plötsligt fått. Samtidigt som det var en svår sak han behövde göra, som var bra att göra i sällskap med kompanjoner man hade tillit för, var han inte helt övertygad. Kunde han lita på dessa tre märkliga figurer som så plötsligt ville hjälpa honom? Grubbland…[Read more]
Återigen grävde hon ner sina fingrar i sanden igen. Det var något som roade henne över hans reaktion och hon började slå i takt med hans hjärtrytm på sitt ben medan hon lät sin blick vara fäst på hans ögon. Som om hon kunde se något där, som inte han kunde.
“Namn är mäktiga ting. Men även namn kan bytas bort.” sa hon och gav ifrån sig ännu e…[Read more]
Hennes ord fick hans hjärta att frysa till is i bröstkorgen och han skruvade obekvämt på sig. Men ändå kunde han inte släppa kvinnan med blicken då hon lekte med sanden framför sig. Han rös vid hennes berättelse som förutom att riva upp gamla sår som var djupt i själen på honom, dessutom fick honom att ana onåd. Det var så likt hans uppväxt med…[Read more]
Ett litet tag tycktes kvinnan förvirrad – som om hon inte riktigt hade minne av att hon hade ställt den frågan innan. Hennes ögon var disträ och verkade var fäst på den lilla flickan som låg i hans knä. För ett kort ögonblick tycktes det finnas något milt där även om hennes sneda leende verkade ge det en liten mer obehaglig känsla.
“Jag…[Read more]
Egentligen så hade hon inte menat något illa. Magen hade knorrat och värkt efter att hon inte hade fått äta på nästan… Hon hade tappat bort räkningen. Fler timmar än hon hade fingrar till åtminstone. Det var inte mycket mat som hon hade stoppat i sina fickor. Inte mer än två äpplen och ett spett med torkat kött på. Trots det hade handlaren fått…[Read more]
“Med ett slag mot Ingval så att pannbenet sprack.” mumlade hon fram, men kunde inte rå för att le lite åt känslan och det underbara ljudet. För att sedan se på Ejvald lite ursäktande. Det var nog inte det som han ville höra och hon suckade tungt.
“Du borde straffa mig med, det vet du.” sa hon simpelt till slut och log lite åt hans ord om vad so…[Read more]
Djan drog tungan över tänderna som nu var blottade i ett belåtet flin. Ögonen glimmade till av illvilja då han såg hennes reaktion och han kunde inte hålla sig från att skrocka lågt. Efter ytterligare en klunk av vinet så fuktade han läpparna och la ena benet över armstödet. Att sitta propert kunde inte ens Akila piska honom till. Han ryckte lite…[Read more]
Han hade med mycket lite förvarning tagit sig till Kaldrland, där hans skepp nu stod i Frostheims hamn med sina stora blanka vita segel, utan bemärkelser eller flaggor av något slag. Det var ett stort skepp med ett manskap med diverse ursprung: ett antal Me’erisier, en enstaka mörkeralv, och flera vättar. Besättningen stannade på skeppet då de int…[Read more]
Moira hade varit tillbaka i Celeras i ungefär ett år och saker hade långsamt börjat återgå till det normala. Nå, nästintill det normala. Hon var tillbaka på samma plats, med samma yrke och samma färdigheter, men hon var inte lika stängd som hon en gång varit, och trots att hon ofta låtsades som annat så var hon ändå relativt nöjd. Hon och magikern…[Read more]
Sniffandet av den lilla ungen kittlades i hennes hand och hon kunde inte rå för att skratta till. Vilket nästan lät som en liten flickas fnitter och hon letade i sina många fickor för att få fram ett par små torkade köttbitarna som hon höll fram till den lilla draken.
“Är du ännu hungrigare?” frågade hon, nästan lite orolig för efter det här…[Read more]
Hans klagande verkade för Toss förvirrande. Två timmar var trots allt mycket tid – tid nog att göra två rätter för att vara ärlig. Han suckade, nästan lite uppgivet för att skaka på huvudet och sneglade mot sin kapten som vanligt talade med flera stycken samtidigt. Det var svårt att helt förstå vem och vad som kaptenen pratade om ibland.
Lite…[Read more]
”Är det en viljornas kamp du vill ha mor så ska jag kämpa ”Han var inte rädd för henne nu, envisheten lyser i hans blick. Han skulle aldrig gå med på att se henne göra en sådan idiotisk sak.
”Det du säger nu är samma som tidigare mor och knappast något som gör att jag ändrar åsikt. Menar du på fullaste allvar att jag tänker ta informationen och f…[Read more]
Trots allt hade hon ingen lust att bli störd just då, och en liten del av henne var också medveten om att de spelade ett farligt spel med hög risk. Om någon hade kommit in genom dörren vid fel tidpunkt hade det kunnat bli ödesdigert. Med dörren låst hade de i alla fall en ärlig chans att förhindra en smärre katastrof. Att han använde magi för att…[Read more]
Fëani kan se i kungens ögon att han förstår, vet vad hon menar och hon behöver inte förklara något mer. Bara nickar och ge honom ett litet leende med en lätt böj på nacken. Då ämnet går över till annat ämne blir hennes ansikte mer allvarsamt. ”Främmande seder är inget hinder och jag är tacksam. Ulf var en bra man. ” Hon möter hans blick i si…[Read more]