Nillas varma känslor och fluttrande känsla för att diskret smyga iväg med Arlin förvandlades tvärt från det jubel hon kände inom sig vid blotta tanken till ett slag med stekpanna i ansiktet då förrådandet plötsligt kom flygandes under fejkat muntra tonarter i den skyldiges röst. Det var som om någon tvångsmatat henne med cementblandnin…[Read more]

Det tog nog en hel minut innan dörren tillslut öppnades av alvpojken Elwydd. Han synade dem båda kort med en nickning.
“Ithia. Kheezai. Välkomna” han höll upp dörren för dem och även denna gång glödde runor till svagt då de klev in över tröskeln. Inne i huset brann stearinljus och oljelampor som kastade dunkla sken och långa skuggor. Det hördes lå…[Read more]

Lissandra skrattade glatt när Toss kom springandes och trollade fram köttet och räckte det till henne. Hon tog tag i det och såg på honom medan han återhämtade sig. Han var en fantastisk individ, på många sätt, och det tog inte mycket från honom för att hon skulle skratta, inte för att det var en hög ribba. Hon var en glad kvinna.

“Du…[Read more]

Nashwar såg upp mot Akila och log försiktigt. Beröringen värmde mer än en öppen eld eller självaste solen, och det berörde även hennes hjärta. Hon reste sig upp, stod med ryggen rak och knöt sina händer bakom sin rygg medan hon såg sin drottning i ögonen.

“Det vi har som alla andra saknar, är Sharah. Men fastän vi är ett folk med en stark tro, sk…[Read more]

Faegrim skrockade lite åt de två ungdomarnas konstanta grälande fram och tillbaka, och skakade på huvudet lätt. Det skulle bli en lång resa, men åtminstone var det i underhållande sällskap. Och tänk på alla platser han skulle få se! För en ensam resenär kunde det kännas skrämmande, ja nästan överväldigande, men med två kompanjoner blev al…[Read more]

Det fanns ingenting mer med det, Eärmelindo nickade stillsamt och accepterande. Medan han gärna träffat Iseleth och sett världen hans gamla vän talade om var det inte hans plats, eller hans tid, att möta henne eller besöka den delen av verkligheten. Inte än i alla fall, men kanske någon dag? Tills dess fick han bara ha tålamod, så som han alltid…[Read more]

Asgeir lyssnade på hans berättelser, men det var mycket att komma ihåg och han skulle nog inte minnas alla deras traditioner eller vad de olika sakerna stod för. Men han försökte sitt bästa och nickade artigt över vad fursten så gärna delade med honom. Han var glad över åtminstone att han vunnit så mycket respekt och vänskap där att de ville dela…[Read more]

Neaduin nickade bakåt åt helaren som kom efter dem några korta ögonblick senare, och började ta hand om alven de räddat från fångenskap.
‘Strunt i hur bra alla mår.’ sa Neaduin simpelt åt alvernas artigheter, och Taewyn höjde ett litet ögonbryn.
‘Vi har en bataljon av Iserioner på väg hit. Har ni någon plan för vad vi ska göra med dem, hm?’ undrad…[Read more]

Det var löjligt att springa ikapp på det här sättet. Men åtminstone så kom de snabbare fram, trots människans klumpiga framfart var hon inte allt för långsam. Och för att vara ärlig mot sig själv, så hade han funnit det rätt roande. Både sällskapet och deras springkamp. Han nickade leendes som en hälsning mot Aeriel för att låta sin blick vandra m…[Read more]

Vad än prästinnan hade tänkt svara på i diskussionen som hade uppstått mellan henne och paret J’lothain avbröts då konungen plötsligt hade något att annonsera och trumpeterna fyllde utrymmet med sina små hurtiga läten. Artigt vände sig blickarna i hela salen i hans riktning, för att höra vad han hade att säga – och trots allt var intresset väld…[Read more]

Belåtet smackade Akila med sina läppar och hon lade en mild, nästan moderlig hand på hennes kind och strök den ner mot hennes haka för att höja hennes huvud mot hennes egna bärnstensfärgade ögon. Det var inte svårt att se att hon var nöjd med resultatet av deras samtal. Ett steg närmare. Även om det var ett litet steg.

“Vad kan du göra för mig?…[Read more]

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss och jublet fick det att bulta i hans huvud. Förstås var det alltid tacksamt att vara på land igen. Men efter så många dagar till sjöss gungade staden framför honom. Lite yr i skallen, greppade han tag om en trästolpe på bryggan och väntade på att världen skulle sluta snurra. Ja, det kunde ju inte…[Read more]

Det rådde inget tvivel i Nashwars sinne om vad Sharah hade för planer för henne nu, inte om det drottningen syftade på var begynnelsen av en plan. Hon log smått, men genuint, och såg först ner mot kartan och sedan upp mot Akila.

“Berätta vad jag kan göra, min drottning. Från denna dag till min sista är jag ert redskap i denna dröm.” Hon gick ne…[Read more]

En verklig sorg. Ja. Det var det.  Något som de skulle ändra. För det fanns inte riktigt något annat alternativ. De stackars människorna som levde utan ljus, utan hennes vägledning.

“En sorg och ett svek mot de stackars människorna. Jag vill göra någonting åt det. Få Sharahs ljus att nå även de mörkaste delarna av världen” påpekade Akila me…[Read more]

Ledaren såg på Jezeral medan hans klinga träffade skölden ett par gånger – banditledaren hade stridsförmåga som var uppenbar jämfört med sina kollegor, och hade skickligt blockerat slagen som inte var de lättaste att blockera.  Hab hade varit självsäker, men nu insåg han hur stark Kamilla var och hur flera av hans banditer blev snabbt slakta…[Read more]

Kathryn himlade med ögonen. “Det är klart det är vilt, Finn, det är hela poängen med att bo i en stad.. för det är inte vilt. Lämna staden, gå in i det vilda.” hon lät kanske arrogant och modig.. eller försökte i alla fall, men hon positionerade sig själv bredvid Finn, så att hennes högra arm låg emot hans vänstra. Hon såg sig omkring.. det var…[Read more]

Dhrach himlade lätt med ögonen åt sin nya mäster-titel men det ryckte som vanligt lite i mungipan på honom över Lukas muntra och skämtsamma ton över det hela. Så kentauren accepterade det hela bara, om det nu gjorde fisken lycklig. Sen var det inte varje dag man blev kallad för ‘mästare’ av något av någon. Lite roligt var det ju ändå och det…[Read more]

Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]