Utdöende ras? Det fanns ju bara en hon visste om som ägde horn vilket var aningen.. oroande. Men hon var inte allvetande så det behövde ju inte heller vara den rasen alls även om hon hört en annan historia om just drakar. Att de var blodstörstiga monster som dödade människorna för nöje men Xanthyr verkade ju okej som det var? Detta förvirrade henne en hel del men hon skulle inte dra förhastade slutsatser; Det var ju trots allt en låg chans att det var just en drake som han var. Men tänk om han var det? Hur skulle hon reagera då? Skulle hon likt de andra människorna falla in i hattåget eller var mer öppensinnad? Hon hoppades på det sistnämda då det var emot hennes personlighet att sprida hat. Hon såg lite tyst på det sneda leendet men bestämde sig tillslut för att det inte betydde något oavsett och log lite lätt mot honom. “Min poäng var den att det finns hemska personer i alla raser, vissa mer än andra kanske men i regel är det väll tyvärr så att de finns.”

De gick tillsammans en stund och då Xanthyr stannade upp så vände hon sig lite nyfiket mot honom och synade honom i hans osäkerhet. Vandrade från honom till stadsmuren och sedan tillbaka igen. “Är du okej?” Undrade hon och tog ett steg tillbaka till honom med händerna bakom ryggen där hon kikade på honom. Ville han ändå inte in?

Hon kunde märka av hur mannen blev osäkrare och osäkrare ju närmre de rörde sig och det verkade fallera en hel del då de nu befann sig inne i staden. Det myllrade av folk i staden och de flesta var ju människor som synade mannen som Ayame befann sig med. Vissa med respekt andra med förakt; ja det vanliga. Hon var inte dömmande dock vilket sa en hel del med tanke på vilken klass hon tillhörde; klassen som vanligtvis såg ner på allt under dem. Hon nämde dock ingenting om saken utan svepte med handen ner mot vattenhållet på sitt fina sätt. “Mot havet en bit, det är inte så långt, bara ett par kvarter nedåt.” Ja det var där som den billigare maten befann sig, de som inte var inriktade på att tjäna extra mynt från besökare av Hannadon.

Hon såg mot honom där hon tog ett par prövande steg åt den riktningen för att se om hon kunde mana honom att ta sig framåt med henne genom folkmassorna. Rörde sig inte mer förens hon var säker på att han följde med. Var det så skrämmande inne i staden för honom? Hon fnittrade till lite innan hon plötsligt krokade sin arm på det där fina, adelsviset med honom där de rörde sig genom staden. Visste inte om hennes plan att det kanske fick honom att känna sig mer tillhörlig skulle funka men det var värt ett försök eller hur? “Oroa dig inte, de flesta bits inte!”

Nikki gick där lugnt med armen krokad med hans och kunde precis urskillja hans ord om att det kanske var så att han bet vilket faktiskt fick henne att fnittra till lätt. Gillade han att bita folk alltså? Eller var det kanske ett plötsligt skämt som anlänt? Hon mötte glatt blickar hon fick och hälsade trevligt mot dem oavsett vilken typ av blick det var som hon fick, allt från respekt till ogillande över hennes nya vakt och en salig blandning där imellan. Lyssnade till hans ord och skakade på huvudet. “Du skulle se vissa av de vakter som min far anställer i allmänhet, då skulle du inte känna på det här sättet. Min far går efter skicklighet mer än den yttre fasaden så du skulle inte ens tro mig om jag berättade om de vakter som följt mig förr.” Sa hon lugnt medan de styrde in på en mindre gata där man kunde skymta diverse matstånd som stod uppställda med allt från bröd till fisk och färdiglagade måltider. Folket verkade vara från de lägre klasserna där de gick mellan båsen och försökte lista ut vad de skulle ha råd med för dagen.

Hon hummade till lätt innan hon log brett efter en bit tänkande. “Vad sägs som att jag bjuder på mat och kanske nya kläder i utbyte om att få lära känna dig lite bättre? Du verkar helt klart som en interessant person att känna!” Hon stannade upp precis innan båsen började och vände upp blicken till den mystiske mannen lite glatt frågande. Han behövde inte dela med sig av allt utan hon ville mest lära känna honom bättre. “Du får välja vilken mat och kläder som du känner för och oroa dig inte; är det för privat fråga så får du hoppa över den.” Hon såg lite frågande på honom i väntan på hans svar.

• This reply was modified 3 år, 2 månader sedan by Valentine.

Hon visste inte vad som vandrade igenom hans huvud både före och efter hennes fråga då han bara befann sig tyst ett bra tag. Han hade gett henne en frågande blick som om hon talade nonsens vilket fick henne att faktiskt le till aningen medan han listade ut vad det var som hon faktiskt frågat. Då han stöttes till av en passerande människa så kunde hon se hur det störde honom vilket fick henne att dra med honom lite åt sidan för att det inte skulle ske igen, liksom lite skyddande trots att hon inte direkt var någon som var bra på att vara den som skyddade någon annan. Då hans ‘okey’ kom så såg hon glatt på honom då han gått med på hennes förslag och nickade nöjt till. “Bra, välj vad du tycker passar.” Jo ekonomin för henne var inte direkt dålig så vad det än var han ville ha i mat och klädväg så skulle det inte vara ett problem. Det var som en droppe i havet för henne, speciellt då de befann sig i den billigare delen av staden.

Hon följde med honom där han gick och såg sig runt med handen fint vilande mot hans underarm. “Så.. vart kommer du ifrån?” Undrade hon medan hon drog honom med sig mot köttstyckena som hon märkt att han fäst sin blick på så han kunde se dem bättre. Var det kanske något som skulle locka?

Nikki riskerade mycket med sin öppenhet till främlingar men var även en sådan som lätt kände av om någon ville henne illa, i alla fall i många av fallen, och den känslan fanns inte riktigt från Xanthyr. Visst verkade han ha det svårt att lita på andra av anledningar som hon inte kände till men utöver det så verkade han inte vilja skada henne i nuläget, svarade dessutom på hennes frågor. Kanske lite korta svar men svar oavsett. Hon sa åt försäljaren av köttet att sätta det på familjen Zodiacs namn så hon inte hade med sig sin penningspung vilket accepterades med tanke på hennes status i samhället. Det betalades alltid av trots allt och hennes far skulle inte direkt bry sig heller om vad hon köpte för något. Visst skulle han vara lite irriterad på att hon rymt ut igen men så länge hon kom hem säkert så kunde han inte direkt klaga. Hon hade ju alltid gjort saker som dessa trots allt. Hon hade aldrig varit i Kaldrland och kunde inte låta bli att undra hur det var att leva där, visst hade hon fått resa en del men aldrig över havet då hennes far inte tyckte att han kunde lita på en kontinent som han inte heller varit i. Båtfärder var inget problem med tanke på hennes halva av merisian men även på havet fanns det monster så det var ju kanske en annan anledning.

Då han gav gav flickan en komplimang över så kollade Nikki förundrat på den fåordige mannen vilket snart sprack upp i ett leende medan hon nickade instämmande, glad över att se denna sidan av Xanthyr. Hon såg varmt på det som skedde mellan dem båda och då Xanthyr mötte hennes blick så nickade hon instämmande som svar. Det hade varit ett gott val och ett val som värmde henne vilket kunde synas utan att hon ens sa något om saken. Hon satte sig mer på huk framför flickan och talade om för henne att pengarna skulle komma med en liten bonus nästkommande dag vilket fick flickan att skina upp om det var möjligt ännu mera då bonus aldrig direkt var fel. Nikki tittade upp på honom sedan med ett litet frågande leende som om hon undrade om han var nöjd med sina inköp. “Något mer du behöver, Xanthyr?” Undrade hon och uttalade redan hans namn mycket bättre än vad hon hade gjort i början vilket tydde på att hon spenderat mycket tid med studier i sitt liv.

Nikki nickade förstående där hon rätade helt på sig igen när flickan sprang iväg för att dela nyheten med sin mor och verkade så avslappnad där hon hade armen fint krokad om hans. Det var ju trots allt så man eskorterade en dam eller hur? Dessutom så tvivlade hon på att Xanthyr inte visste hur man försvarades om det skulle behövas, det plus det faktumet att hon sett hur han genuint verkade vara en bra man. Visst var han kanske inte förtjust i folkmassor och aningen tankespridd men i regel verkade han ha hjärtat på rätt ställe vilket man sällan stötte på om sanningen skulle fram.

Vid hans fråga så såg hon bara lugnt på honom medan hon styrde deras steg ned för gatan efter hon försäkrat sig om att han fick med sig sitt byte för dagen och lika lugnt så sa hon; “Jag vet inte hur du känner men jag personligen tycker det är tid nog för en kopp te.” Medan de gick ner för gatan. Det fanns en mindre tehytt några hundra meter längre ner på gatan som inte var allt för känd men som hade helt utsökta teer. Det var mycket som talade om hennes klass men kanske störst av allt var att den första drycken hon tänkte på var te? Det var en vanlig dryck att dricka men även otroligt vanlig i överklassen hon kom ifrån, ända skillnaden var väll kanske prisklasserna på teet. “Du är bra med barn, har du några egna barn någonstans? Någon fru?” Hon trodde inte det då han såg så ung ut men man visste varken om han kanske fått barn tidigt eller hur gammal han egentligen var. Fanns allt för många raser i världen och lika många hastigheter på åldrandet med för den delen.

Hon kunde omöjligt veta att det till och med var så att han HAFT barn samt fru och förlorat dem, för hade hon vetat detta skulle hon aldrig ha valt att ställa denna frågan. Allt hon ville var ju att lära känna denna mannen så hennes avsikter var rena som snö även om kanske reaktionerna från Xanthyr skulle göra henne ledsam. Som sagt hon visste ju inte bättre just nu.

Nikki hade inte förväntat sig det där svaret och ångrade sig direkt där hon såg hans leende försvinna och blicken som skådade iväg framåt istället för att befinna sig fast på henne. Hennes leende bleknade självt och hon vände ner blicken för en stund mot marken i hopp om att kunna finna en räddning på sitt misstag. Fick ursäktande ur sig ett; “Förlåt mig.” då det inte fanns mycket mer än så att säga; allt hon kunde göra var att be om ursäkt för sin oförsiktighet liksom. Då Xanthyr harklade sig så kom hon på sig att under skam ha fäst blicken mot marken vilket fick henne att vrida tillbaka ansiktet uppåt för att fästa blicken på honom igen. Tacksamt nog hörde hon genfrågan vilket skulle göra det lättare att lämna det ledsna bakom dem.

“Åh nej, inte riktigt där ännu även om min familj letar efter den perfekta mannen åt mig.” Sa hon med aningen ogillande röst över blotta tanken att giftas bort till någon överviktig, skallig gubbe om hon hade den oturen men förhoppningsvis tyckte hennes familj inte så illa om henne. Förhoppningsvis så letade de i alla fall efter någon i liknande ålder som henne eller i alla fall någon som tog hand om sitt yttre i alla fall en liten aning. Hon kom med en rysning ihåg den femtioårige mannen som de undersökt som potentiell matchning för henne men som de tacksamt nog hade vänt bort med tanke på att han skulle dö före deras barn hade blivit vuxna ens. Så kanske ville hennes familj det bästa för henne ändå? Men sedan visste hon även att de försökte hitta någon högt uppsatt man till henne med. Helst ville hon välja sin egna man men det var ju sällan så det fungerade inom hennes klass..

“.. man får väll hoppas att jag hamnar med en bra matchning i alla fall då de forna potentiella matchningarna inte direkt har varit ett par bra sådana.” Jo som sagt; hon var aningen missnöjd med hela scenariot. Åtminstone verkade ju hennes familj i alla fall vilja finna en så bra matchning som möjligt för henne och det var inte alla adelsfamiljer som tänkte så långt.

De styrde stegen in till tebutiken och hon tog sig fram till kassan där de möttes av upphetsade leenden vilket tydde på att det inte var första gången hon varit just här. “Åh fröken Nikita! Välkommen! Snälla slå er ner, jag kommer med ditt favorit te!” Sa kassörskan och Nikki log tacksamt följt av att hon styrde deras steg till ett ledigt bord innan hon nu släppte sitt mjuka tag om Xanthyrs arm. Vanligtvis var det ju förväntat att mannen skulle dra ut stolen för kvinnan i hennes klass men det var tydligt att hon inte krävde detta av Xanthyr då hon fint satte sig ner med en nöjd liten suck. Slätade ut klänningstyget aningen mest för att hon var van vid att göra detta. “Du kommer uppskatta det här teet tror jag, helt klart det godaste du kan hitta om du frågar mig.” Sa hon nöjt medan kassörskan hade börjat göra i ordning en kanna te till dem i bakgrunden.

Nikki kände sig tacksam för att han inte verkade ta allt för illa upp från hennes oförsiktighet men kände sig självfallet på insidan fortfarande aningen skyldig, det var ju bara mänskligt eller hur? Snart var de på plats dock och Xanthyr erkände att det var ett bra tag sedan han senast druckit te men hur lång tid var en evighet egentligen? Nikki kunde inte gå en dag utan te så hon undrade hur mycket hon skulle sakna teet om det någon gång blev berövat från henne? Kanske skulle hon bara sakna det men inte kräva det? Vem visste egentligen? “Jag vet inte hur jag skulle må utan te om jag ska vara ärlig, har druckit det dagligen så pass länge vid det här laget att jag tror det skulle skapa en form av tomhet till och med. Men jag har ingen aning om jag ska vara helt ärlig, tror inte direkt att man blir beroende av te.” Skrattade hon lite roat till medan kvinnan kom med teet och hällde upp en varsinn kopp åt dem och lämnade kannan på bordet.

Hon märkte inte av hans ovisshet i ettikett utan lyssnade på frågan som hon fick och skrattade nästan lite glädjelöst till över vad hon hörde. “Om det ändå varit så väl.. men nej det har jag inte. Inte det lättaste för mig att hitta någon jag tycker om med släktningarna som ska säga sitt. Känns till och med lite läskigt att undersöka saken ifall jag då blir bortgift till någon annan.” Sa hon medan hon höjde tekoppen fint till munnen, blåste mjukt över den ångande ytan innan hon tog en försiktig klunk av den varma drycken. Värmen spred sig direkt igenom hela kroppen på henne där hon sänkte koppen ner till bordet igen. Smaken var lika otrolig som alltid och doftade minst lika gott som det smakade.

Hon tvekade för en sekund innan hon ställde sin nästa fråga. Det var ingen fråga hon planerat att ställa men man kunde väll kalla det för en plötslig nyfikenhet? “Du då? Har du hittat någon ny kärlek efter det som hände?” Oj det blev ju nästan lite som en dejt på sitt sätt nu? Från mer generella frågor till kärlekslivets status men det var ju i alla fall inte som om de satt och med mening flörtade med varandra eller hur?

Nikki betraktade hans sneda leende lugnt och visste som vanligt inte vad som gick inom hans tankar men för en gångs skull kunde hon nästan känna av att det hade med teet att göra, ja det var ju det som verkade vara det logiska trots allt. Kanske hade hon ett beroende, kanske inte men det hon visste var ju att hon i alla fall inte behövde oroa sig för den dagen ännu. Den dagen, den sorgen eller vad sa man? Sedan kom hans svar på hennes fråga och hon mötte hans blick aningen under en kort tystnad, kanske var det inte hennes plats att säga det med tanke på hur fast hon var i sin titel men hon kände dock att det behövde sägas kanske? “Du ska inte ge upp hoppet om kärlek på nytt Xanthyr, Någon dag kommer en ny person in i ditt liv som åter ger dig den där glädjen som du förtjänar. Livet är en salig blandning av både kärlek och sorg, frågar man mig så är den sanna styrkan att kunna fortsätta leva ett lyckligt liv trots smärtsamma skeden som passerar. Lyckan kommer och går men trots det så fortsätter den att komma med, så länge man är öppen för det.”

Hon kände det nästan som att hon satt och predikade vilket fick henne att skrocka till lite och skaka på huvudet lite roat. “Förlåt mig.” Sa hon bara kort vid sitt påkommande och höjde teet till munnen för att ta en till klunk av drycken.

Sedan kom hans nästa fråga vilket fick henne att blinka till förvånat och se sig om där hon satt för att försäkra sig om att ingen hade hört honom. Tacksamt nog verkade folk vara för försatta i sina egna samtal för att tänka på vad just andra pratade om men en liten knut hade formats inom henne vid frågan per automatik. Hur hade han listat ut det? Det var ju inte direkt något som vare sig hon eller hennes familj var öppna om så hur kunde han gissa detta bara sådär? Ett litet nervöst leende fyllde hennes ansikte medan hon kort vände ner blicken mot bordsytan de satt vid, tydligen aningen stressad över frågan. Snart nickade hon dock lite lätt som svar och såg upp på honom igen. “Hur kunde du gissa det?” Undrade hon nyfiket men än lite nervöst, var det för hennes röda hår? Eller något annat?

“Din bror?” Undrade hon då hon hörde hans kommentar lämna honom och såg lite frågande på honom. “Har du tappat bort honom?” Jo för det kunde ju lätt ske att man råkade bli separerade av diverse anledningar och hade man inte ett sätt att finna dem på igen så var det ju aningen svårare eller hur? Vissa använde brevfåglar, andra magi men inte var det alla som hade något av sakerna trots allt. Hon visste inte några detaljer ännu men kanske kunde hon hjälpa honom att hitta sin bror med? De hade ju en del brevfåglar till sitt förfogande så möjligtvis kunde hon hjälpa honom på något sätt? Kanske en form av efterlysning eller detaljer på vart Xanthyr befann sig som kunde sprida sig?

Sedan vid pratet om hennes icke befinnande fullblod så såg hon sig för säkerhets skull om igen för att vara säker på att de inte var avlyssnade innan hon svarade på frågan som ställdes. “Min biologiska far var en me’erisian..” Svarade hon lite lågmält mest för att vara säker på att ingen av de ickelyssnande människorna skulle snappa upp något. Jo enligt utsago så hade ju hennes mor blivit ‘utnyttjad’ av en me’erisian vilket slutat i att Nikki skapades. Hon hade sedan sett mannen i fråga bli avrättad tillsammans med sin nuvarande man, Nikkis far, för att hålla familjens namn uppe. Sedan att det inte alls varit så att me’erisian mannen hade övergripit sig på henne var ju en historia som hon höll tyst om. Men det var i alla fall en anledning till hennes blodröda hår som inte var allt för vanligt att finna på människor.

Hon skrattade lite nervöst till och höjde sin kopp för en ny klunk te innan hon fint lät den försvinna tillbaka ner på bordsytan. Hon hade märkt att han inte svarat på hennes fråga vilket gjorde henne nyfiken, men hon tänkte inte direkt tvinga ur honom svaret heller. “Jag skulle uppskatta om du höll tyst om denna informationen dock. Inte direkt det bästa att dela med sig av från någon som mig.” För det stämde minsann men då han sett rakt igenom henne så hade det varit poänglöst att ljuga faktiskt.