Zogmanoth kände sig inte helt imponerad över situationen han befann sig i i det mänskliga huset men kände att han kanske behövde i alla fall försöka att lita på sin broders omdömme. Trots allt brukade ju Xanthyr veta vad han höll på med och dessutom var han ju även äldre än Zogmanoth med vilket betydde att han gått igenom mer i sitt liv. Därför så böjde han respektfyllt huvudet till hälsning mot halvmänniskan där han blev presenterad och betraktade henne tyst där hon tog sig ner för trappan. Hon var vacker helt klart men man skulle inte dömma någon efter utseendet eller hur?

Nikki lyssnade till Xanthyrs önskan och tippade huvudet lite fundersamt på sned då det helt klart inte var något man hörde varje dag. Så hans broder hade ingen annan stans att ta vägen? Hon hade ju inte haft något problem med att anlita Xanthyr som vakt men hur pålitlig var egentligen hans bror? Hon hade ju inte direkt lärt känna honom så hon hade ju inget hum på hur han var som person men inte kunde hon väl bara vända bort honom? Speciellt då han inte av någon anledning hade ett annat ställe att gå till. Så med det i huvudet så svarade hon på Xanthyrs fråga. “Nå jag känner honom ju inte direkt men jag antar det ändå inte skulle vara omöjligt. Så vida du sköter dig Zogmanoth och hjälper Xanthyr med sitt jobb så kan vi absolut försöka. Jag ber min far att vi flyttar in en till säng i rummet under middagen. Om det hela är okej för min far så är det okej för mig.” Sa hon med ett fint litet leende vilket var något som fick Zogmanoth och förvånat vända huvudet till sin bror en sekund då han först inte riktigt trodde på det han hörde. Hur hade han stött på en sådan här halvmänniska och familj egentligen? “Ska vi gå till middagen?” Frågade Nikki sedan glatt och tog sig ner de sista stegen av trappen och stannade upp framför bröderna.

Nikki var ju helt klart en god person och det märktes väldigt bra på hur hon betedde sig. Många låtsades vara trevliga personer och målade upp en falsk fasad för att visa sig i god dager men Nikita var helt enkelt bara genuint god. Kanske var det därför som hennes far faktiskt lät henne få det mesta som hon ville ha? Visst la hon fram det hela så att hennes far faktiskt var den som bestämde men såvida Nikki ville något så brukade det ändå bli så, i alla fall om saker var rimliga. Hade hon tagit med sig en blodtörstig bandit hem så hade det blivit ett nej men nu var Nikki faktiskt inte så naiv som man kunde tro ibland. Då Xanthyr erbjöd henne sin arm så log hon glatt och accepterade den för att bli ledd till matsalen. Ställde ett par frågot till Zogmanoth under vägen för att få ett bättre hum om honom som personlighet. Visst verkade han kanske lite mer tillbakadragen än Xanthyr av anledningar som hon faktiskt inte frågade om ännu men av det hon frågade så verkade bröderna ändå inte skilja sig åt allt för mycket.

Zogmanoth svarade lite vaksamt på de frågor han fick av Nikki men då hon inte ställde några allt för personliga frågor så fick det honom faktiskt att slappna av en del under den lilla resan till matsalen. Kunde det verkligen vara så att det fanns en halvmänniska som inte var helt dum?

Väl inne i matsalen så satte sig Nikki ner med hjälpen från Xanthyr medans hennes far synade nykomlingen lite vaksamt någon sekund innan han gav sin dotter en blick, såg att hon log över sällskapet vilket fick honom att gestikulera mot två stolar. “Var god och sätt er ner mina herrar.” Sa han med trevlig ton varav två av tjänstefolken faktiskt drog ut stolarna till dem båda så de kunde sätta sig ner. Bordet var fint uppdukat med både kött, potatis, sås och grönsaker i en stor mängd vilket tydde på att de även gav tjänstefolket mat efter sin egna middag. Inte var det så att de fick leva på gröt och annat som tjänstefolk faktiskt brukade få göra, nej de fick samma mat som familjen själv. Två av hennes bröder var inte hemma men hennes yngsta bror satt vid bordet; en rätt stilig, korthårig man som hade kroppsbyggnad som tydde på att han inte var mycket för att strida. Hans hår var brunt och ögonen var blå precis som hans far och detta var brodern som var sin far upp i dagen. Samma snälla ögon, lite tunnare än sin far men generellt likadant. Brevid hennes far satt hennes mor; en blond och blåögd kvinna med skört utseende och ett mer stelt ansiktsuttryck. Det var hon som nu öppnade munnen först och Nikki var redo att bli tillsagd om sitt smygande ut från herrgården. “Nikita, du vet bättre. Hur många gånger måste vi säga åt dig att stanna hemma och inte ta dig ut själv? Vad som helst skulle ha kunnat hända!” Man kunde se att hennes moder kämpade med att hålla en mer värdig ton trots att hon vart arg över hennes dotters dumheter. Hon gav ifrån sig en suck som för att lugna ner sig innan hennes blå ögon fästes på de två nya männen vid bordet. “Men åtminstone så har du en vakt nu, eller vad jag trodde var en.. vem är den andre herren?”

Nikita hade kliat sig själv lite roat på kinden från det sedvanliga talet från sin moder och då hon var färdig med sin tillrättavisning så svarade Nikki. “Jo det är något jag tänkte fråga om. Far har ju redan mött Xanthyr här och godkänt honom att bli min vakt men nu så är hans broder på plats med och behöver en plats att sova på. Så är det okej om vi flyttar in en säng till i Xanthyrs rum till hans bror? Jag är medveten om att det kanske är lite väl mycket på en och samma dag men jag skulle känna mig bättre om jag visste att Xanthyrs bror hade en plats att sova på nu när han kommit till vår stad.” Killian, Nikkis yngsta bror verkade ha förutsett detta och skrockade bara roat till över hennes fråga då det var typiskt att hans syster skulle bete sig såhär, det var inget nytt. Nikkis far synade den mörkhyade mannen under tystnad en stund medan Zogmanoth försökte att inte se för dyster ut innan hennes far pratade igen. “Vi kan se det som en prövotid men jag tror inte det kommer bli större problem. Ni ser ut som typen av män som sköter er.” Sa han lätt medan han svepte med handen mot maten för att säga att det bara var att hugga in. Nikki sprudlade fram ett glatt leende och mötte deras blickar. “Toppen!” Fick hon ur sig medans tjänstefolket började fixa med deras tallrikar.