Kathtyn flämtar till! “Nej, gå inte, inte å mina vägnar!” Hon ser lite skamset på Faegrim. “Det är sant. Han förslog att vi rörde hos hitåt.
Hon skrockar lite. “Vi trodde det var enbart på grund av att vi kunde finna en mäktig magiker här men jag börjar se att du kan ha varit en del av varför vi kom just hit Tussie.”
Hon Suckar och slappnar av något. “Okej.. kan väl lika gärna nämna det rakt ut så kan du kalla mig knäpp. Vi gjorde inbrott hos en trollkarl, och han förtrollade mig.”

Hon ser ner på golvet och suck ar igen. “Jag var en man innan det hände. Först var jag livrädd, sedan arg. Jag krävde att återställas, och att Finn skulle hjälpa mig. Sen mötte vi Faegrim. Jag är inte helt säker på att han tror oss angående förtrollningen. Men jag har lärt mig att det handlar om något som heter namnmagi?”
Hon ser på Tussie. “Men jag börjar undra om det var ilskan att ha blivit besegrad som drev mig mer än.. ja.. vad jag än trodde drev mig. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad jag saknar från mitt gamla liv. Är det konstigt? Är det helt galet?”