- This topic has 251 replies, 4 voices, and was last updated 2 veckor, 4 dagar sedan by
.
-
Faegrim suckade lätt över hennes påpekande, som om han nog visste det men inte helt ville erkänna att världen var en mörk plats. Men med Tussie i sina armar kände han heller inte att världen var en så mörk plats.
“Det gamla vanliga? Det låter som äventyr tycker jag, och du är här, det är väl också äventyr?” frågade han och skrattade lite för att fundera på vad han gjort.
“Jag har försökt upptäcka världen.” erkände han. “Jag kom inte så långt men, en bit i alla fall.” sa han och höll henne nära sig, som om han var rädd att hon skulle försvinna igen. -
Kathryn skrattar till. “Så vad du säger är, Finn…” hon lägger handen på hans bröst för att stabilisera sig nu när golvet rör på sig. “…är att vi inte kan dela säng förrän vi gift oss?” Hon fnissar högt. “Det var ett underligt sätt att fria på!”
Hon tar hans hanled igen. “Jag fick något pulver från Trollie, Faegrims skogstuss!”
Hon stannar upp. “Nej… Tussie. Som är skogstroll! Och inte hans troll utan hans vän som är troll.” Hon skakar loss frustrationen från huvudet. Ord blev lite jobbigt. Hon drar Finn mot dörren. “Kom och hälsa på henne!” -
Förvirrat såg Finn upp på Kathryn, sen när tog han… nå hon sådant? Lite skeptiskt rynkade han på ögonbrynen och skakade på huvudet åt allt. Var det inte en dröm? Han nypte sig lite grann men gav ifrån ett smärtsamt läte och grimaserade. Så, det var inte en dröm alltså.
“Eh… men det är ju sent? Ska vi verkligen… öh störa?” frågade Finn men lät sig dras med något av henne även om han verkade lite nervös över tanekn.
“Och… är inte troll farliga? Du vet, sitter under broar och skräms?”–
Tussie gav ifrån sig ett litet pip när han höll henne så nära.
“Försöker du klämma ur luften av mig?” frågade hon med ett litet fnitter för att kyssa hans kind.
“Vad för äventyr? Hur långt kom du?” -
Faegrim gjorde ansats att resa sig ur sängen.
“Om ungdomarna kommer hit igen antar jag vi måste vara hövliga och ha ett glas redo!” sa han, som om den viktigaste dygden i världen var att alltid vara en god värd. Han började leta runt i rummet och hittade snart en vinflaska och några glas. Medan han arbetade på korkens etikett och försegling berättade han kort.
“Äh, jag gjorde några uppdrag som lämpar sig sådana som mig, du vet, kortväxta, svåra att upptäcka, och så har jag ju övat på att vara osynlig!” sa han muntert.
“Jag hjälpte till exempel en rik handelsmans dotter att få tillbaka ett dyrt halsband som hade stulits på gatan av ett gäng gatutjuvar.” berättade han stolt, och ploppade upp flaskan som han sedan hällde ur med ett behagligt gluggande.
“Du då, Tussie? Är Bergakungen fortfarande din… nå, arbetsgivare”? -
Kathryn drog lite i Finns arm. “Så sent är det inte, och Tussie är inte farl…” hon stannade plötsligt upp. Hon såg på Finn och bet sig i läppen. Nu gör hon det igen – struntar i Finns viljoa och rädsla och kör över honom. Visserligen med andra skäl än förr men det spelade ingen roll.
Hon suckade. “Förlåt…” Hon såg mot sängen igen. “Du är trött. Jag förstår. Lägg dig i sängen, Finn, jag kan ta stolen.” Hon ler mjukt mot honom och släpper hans handled. Innan hon visste ordet av fann hon dock sin hand försiktigt ligga mot hans kind. “ehh…” hon sänkte handen. “God natt Finn…” -
“Bergakungen har aldrig varit min arbetsgivare!” tjöt nästan Tussie, ett känsligt ämne tydligen för att sedan le lite försiktigt som om hon inte alls hade haft den reaktionen innan. Hon harklade sig lätt och gjorde en gest framför sig som om det inte riktigt spelade någon roll.
“Inte mycket, handel mellan Celeras och Kaldrland mest…. nå och Fae.” sa hon och såg på hur han fibblade med flaskan för att humma lite nyfiket.
“Osynlig?”–
Lite förvirrat rynkade han på ögonbrynen när humöret växlade helt. Tyst stod han och såg på henne när handen lades på kinden till honom själv. En varm känsla, nästan en rysning gick längst ryggraden. En suck lämnade hans läppar och han greppade försiktigt tag i henne handled.
“Kom då, sluta hålla å att spela sådana där trick.” muttrade han för att börja dra henne lite mot dörren. -
Faegrim såg lite ställd ut över Tussies reaktion, och såg genast ångerfull över att ha sagt något olämpligt.
“Förlåt mig, jag menade inte att säga något… upprörande…?” ursäktade han i en fråga, då han inte riktigt visste vad relationen mellan henne och denna Bergakung var.
“Osynlig för de som är dåliga på att se i alla fall, jag tränar mig att röra mig osedd och ohörd, så jag kan klara alla faror i denna värld!” sa han stolt.
“Handel säger du? Det låter… intressant?” frågade han, som om han ville höra hennes sida. “Och… Fae?!” utbrast han, hans intresse uppenbart. -
“Trick? Nej, Finn, jag menade inget – AAHHHH!” Kathryn drogs med som en vante när Finn rörde sig mot dörren. Ganska snart började hon fnittra. “Men javisst, om du vill träffa Tussie, jag är säker på att du kommer ha kul!”
-
Tussie gjorde en gest framför sig som om det inte gjorde något, men orkade inte heller lägga någon större tanke på en sådan äckel nu. Hans reaktion kring Fae gjorde henne lite nyfiken och road på samma gång dock.
“Så klart jag sa Fae.” hummade hon men hann inte riktigt säga något mer innan dörren öppnades och hon såg på människorna där.Finn harklade sig, lite obekväm där han drogs in utan att de ritkigt knackades på dörren. Han höjde lite lamt handen.
“Eh… hej, jag… Collin… jag menar… eh Kathryn..” -
Faegrim verkade ännu mer fascinerad än innan.
“Har du verkligen varit där? Finns det?” undrade han, som om han inte riktigt trodde det. Han hade precis tänkt fråga mer. Han ryckte till något då dörren kom upp med ett ståhej och ungdomarna var där.
“Jasså, där kom ni minsann.” konstaterade han, och hällde upp vin åt alla.
“Vad dröjde sådan tid, hm?” undrade han, lite skämtsamt menande då han gav ett glas åt Finn och sedan åt Kathryn. -
Kathtryn samlade sig och ler. Hon tog Finn i handen och ledde honom in i rummet.
“Så! Finn, Tussie! Tussie finn! Han har inte träffat några troll förut heller! Säg hej till Tussie. Finn!” hon släppte hans hand och gestikulerade mot Tussie. -
Tussie höjde ögonbrynet lite roat åt ungdomarna som steg in för att ta tag i vinglaset som hon fick av Faegrim.
“Angenämnt Finn.” sa hon kort och drog täcket lite närmare sig.Finn harklade sig lite obekvämt fortfarande och svepte nästintill vinet som han fick samtidigt som han höll glaset krampaktigt kvar i sin hand.
“Eh… hej!”
You must be logged in to reply to this topic.