- This topic has 266 replies, 4 voices, and was last updated 3 dagar, 12 h sedan by
.
-
Finn harklade sig igen, fortfarande lite obekväm. Det kändes lite som frågor som var för… stora för honom. Han var inte den som tänkte, det var inte hans essä. Det hade hans mor gjort klart för honom tidigt.
“Tankar är mer din sak, men äventyr som äventyr?” sa han till slut och kliade sig något i håret igen för att rodna lite och se djupare in i stopet som var tomt.
–
Tussie flinade lätt.
“De har en tendens att vara goda kunder, en liten omväg gör då inget.” -
Faegrim höjde ett ögonbryn åt ungdomarnas obeslutsamhet, för att se på Tussie. Han kände sig själv rätt ung, men jämfört med Finn och Kathryn så började han känna sig ovanligt vis.
“Då gör vi så.” bestämde han.
“Jag och Tussie reser till Caras Idhrenin, vill ni följa med och hitta er magiker… eller inte… så är ni välkomna att följa med oss.” sa han och såg på ungdomarna i tur och ordning, som för att se vad de tänkte, kanske skulle beslutet vara lättare då de visste att Faegrims och Tussies steg skulle styra i den riktningen. -
Kathryn skrockade och lade en hand på Finns kind “Okej. Jag sköter tankarna. Men äventyr som äventyr, det är ingen dum tanke. Vi kan prova en annan sorts äventyr än att söka upp nån dammig gammal magiker ett tag. Jag såg ju bättre ut såhär ändå, eller hur?”
Hon vände sig mot Faegrim “Jamen då så. Vi följer med till Caras Idhrenin. När reser vi? Ska vi jpbba ihop lite mer pengar först?”
-
Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar!”Tussie höjde lite på ögonbrynet över ungdomarnas ord för att skaka på huvudet.
“Pengar finns väl, tid är det väl mindre gott om för sådana som er?” fnös hon roat och såg mot Faegrim. -
Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar!”Tussie höjde lite på ögonbrynet över ungdomarnas ord för att skaka på huvudet.
“Pengar finns väl, tid är det väl mindre gott om för sådana som er?” fnös hon roat och såg mot Faegrim. -
Faegrim lät blicken vila på de tre en stund och tog en klunk vin, långsam och eftertänksam, och satte sedan ner bägaren med en dov klang på nattduksbordet intill sängen.
“Vi har pengar nog för att resa några dagar skulle jag tro, men vid behov kanske vi får ta något uppdrag eller jobb för att finansiera vår resa österut. Är ni beredda på det?” frågade Faegrim roat, som om han fann det mer äventyrligt än besvärligt.
“För mig är det ingen brådska.” sa han, som för att bekräfta Tussies ord, kanske skulle han föredra en långsammare resa i hennes sällskap. -
Kathryn suckade lättat när Finn log, men tappade fokus när han kysste hennes hand. Hans ord om dumma trollkarlar bröt hennes rodnande brainfreeze och hon skrattade till, efter ett snabbt kikat åt Faegrim’s håll för att se om han lade märke till att hon rodnat. “Inga dumma trollkarlar om jag har något att säga om det, jag lovar!”
Hon såg på Tussie och Faegrim när de fortsatte planera.
“Resa kan vi, det har vi upptäckt! Åh! En sak till!”
Hon tog ett steg mitt in i rummet. “Okej, om jag har förstått allt det här rätt, det som hände med mig menar jag, så handlar det om magi som berör ‘sanna namn’ – alltså inte vad jag kallas utan… Något magiskt namn som är med och väver mitt öde?”
Hon funderar en stund, och tänker tillbaka på hela sin resa. “Det skulle förklara en hel del… och en sak jag har upptäckt är att saker jag påstått om mig själv blev på något sätt sant. Senaste exmemplet är när jag började jobba här, jag sa att jag var väldigt populär bland kunder när jag serverar bord. Jag vill ju inte skryta men…” Hon log och slog en lite kaxig pose.
“… Så… kan det bero på att mitt… sanna namn hade lösa trådar som kunde vävas om? Och i så fall, finns det några sådana kvar? Det skulle kunna betyda att jag kan bli jätteduktig på nästa sak jag försöker lära mig! Så…”Hon såg på alla i rummet. “Vad ska vi testa denna idé på? Vad ska jag försöka bemästra?”
You must be logged in to reply to this topic.