- This topic has 272 replies, 4 voices, and was last updated 3 dagar, 8 h sedan by
.
-
Finn harklade sig igen, fortfarande lite obekväm. Det kändes lite som frågor som var för… stora för honom. Han var inte den som tänkte, det var inte hans essä. Det hade hans mor gjort klart för honom tidigt.
“Tankar är mer din sak, men äventyr som äventyr?” sa han till slut och kliade sig något i håret igen för att rodna lite och se djupare in i stopet som var tomt.
–
Tussie flinade lätt.
“De har en tendens att vara goda kunder, en liten omväg gör då inget.” -
Faegrim höjde ett ögonbryn åt ungdomarnas obeslutsamhet, för att se på Tussie. Han kände sig själv rätt ung, men jämfört med Finn och Kathryn så började han känna sig ovanligt vis.
“Då gör vi så.” bestämde han.
“Jag och Tussie reser till Caras Idhrenin, vill ni följa med och hitta er magiker… eller inte… så är ni välkomna att följa med oss.” sa han och såg på ungdomarna i tur och ordning, som för att se vad de tänkte, kanske skulle beslutet vara lättare då de visste att Faegrims och Tussies steg skulle styra i den riktningen. -
Kathryn skrockade och lade en hand på Finns kind “Okej. Jag sköter tankarna. Men äventyr som äventyr, det är ingen dum tanke. Vi kan prova en annan sorts äventyr än att söka upp nån dammig gammal magiker ett tag. Jag såg ju bättre ut såhär ändå, eller hur?”
Hon vände sig mot Faegrim “Jamen då så. Vi följer med till Caras Idhrenin. När reser vi? Ska vi jpbba ihop lite mer pengar först?”
-
Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar!”Tussie höjde lite på ögonbrynet över ungdomarnas ord för att skaka på huvudet.
“Pengar finns väl, tid är det väl mindre gott om för sådana som er?” fnös hon roat och såg mot Faegrim. -
Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar!”Tussie höjde lite på ögonbrynet över ungdomarnas ord för att skaka på huvudet.
“Pengar finns väl, tid är det väl mindre gott om för sådana som er?” fnös hon roat och såg mot Faegrim. -
Faegrim lät blicken vila på de tre en stund och tog en klunk vin, långsam och eftertänksam, och satte sedan ner bägaren med en dov klang på nattduksbordet intill sängen.
“Vi har pengar nog för att resa några dagar skulle jag tro, men vid behov kanske vi får ta något uppdrag eller jobb för att finansiera vår resa österut. Är ni beredda på det?” frågade Faegrim roat, som om han fann det mer äventyrligt än besvärligt.
“För mig är det ingen brådska.” sa han, som för att bekräfta Tussies ord, kanske skulle han föredra en långsammare resa i hennes sällskap. -
Kathryn suckade lättat när Finn log, men tappade fokus när han kysste hennes hand. Hans ord om dumma trollkarlar bröt hennes rodnande brainfreeze och hon skrattade till, efter ett snabbt kikat åt Faegrim’s håll för att se om han lade märke till att hon rodnat. “Inga dumma trollkarlar om jag har något att säga om det, jag lovar!”
Hon såg på Tussie och Faegrim när de fortsatte planera.
“Resa kan vi, det har vi upptäckt! Åh! En sak till!”
Hon tog ett steg mitt in i rummet. “Okej, om jag har förstått allt det här rätt, det som hände med mig menar jag, så handlar det om magi som berör ‘sanna namn’ – alltså inte vad jag kallas utan… Något magiskt namn som är med och väver mitt öde?”
Hon funderar en stund, och tänker tillbaka på hela sin resa. “Det skulle förklara en hel del… och en sak jag har upptäckt är att saker jag påstått om mig själv blev på något sätt sant. Senaste exmemplet är när jag började jobba här, jag sa att jag var väldigt populär bland kunder när jag serverar bord. Jag vill ju inte skryta men…” Hon log och slog en lite kaxig pose.
“… Så… kan det bero på att mitt… sanna namn hade lösa trådar som kunde vävas om? Och i så fall, finns det några sådana kvar? Det skulle kunna betyda att jag kan bli jätteduktig på nästa sak jag försöker lära mig! Så…”Hon såg på alla i rummet. “Vad ska vi testa denna idé på? Vad ska jag försöka bemästra?”
-
Faegrim lyssnade och gav Tussie en liten frågande blick över alla märkligheter. Han var ju inte den som kunde så mycket om magi, hans enda insikt i magi var det skydd som fanns om hans hemland Brinke som rådet skötte. Vad visste han om alla dessa stora ting som Kathryn talade om?
“Okej, sanna namn, låter… logiskt.” sa Faegrim i ett försök att hänga med. Tussie hade säkert mer erfarenhet av sådant, då hon var ett troll och levt med magiska folk. Eller?
“Hmm, tja. Jag vet inte, vad skulle vara något du alltid velat lära dig?” frågade han i ett försök att hänga med i tankegångarna.
“Jonglera kanske? Spela något instrument? Det vore ju praktiskt, att lära sig sådant utan att behöva öva, inte sant?” frågade han och log finurligt mot Tussie. -
Någon som inte riktigt följde med i tankegångarna var Finn som såg ut som ett frågetecken där han stod. Även om han då och då skickade ett leende till sin vän för att uppmuntra de glada tillropen. För det lät ju som något positivt i alla fall?
Tussie mötte Faegrims frågande blick och örat ryckte lite när hon lyssnade på flickans entusiastiska ord och förklaring. Nå, det lät väl logiskt som brinken sa.
“Magi är så olika mellan våra folk. Men namn är mäktiga. Kanske det finns något i det du säger.” sa hon och nickade lätt, lite allvarligt som om hon uppmanade att det inte riktigt var att leka med.
“Egenskaper formar ens person. Så det är väl något att tänka på med.” ansåg trollet. -
Kathryn funderade en stund. “Instrument.. jo, det är ju trevligt men vi har ju inge instrument att testa med…” Hon log lite finurligt. “Men då får vi väl se till att skaffa ett, jag kan spela vad som helst med strängar, ni kommer inte tro era öron!” Hon skrattade och satte sig i sängen.
Hon såg på Tussie, plötsligt lite bekymrad. “Egenskaper formar….” Hon hamnar i djup tanke.. har hon skrivit om sig själv från grunden? Mer än bara fördigheter? Vad betyder det?
Hon suckade. “Men.. alltså… vi är här… vad annars kan jag göra?”
-
Faegrim hummade lite tankfullt.
“Ja, vad kan vi göra? Vad är vi bra på?” frågade han och såg på dem alla i tur och ordning.
“Inte för att skryta då, men jag kan så gott som röra mig osedd och ohörd. Men jag vill helst inte använda det för oärliga syften. Kanske vi kan stjäla något som blivit… stulet? Och få en belöning för det? Tillräckligt med pengar för att ta oss vidare?” undrade han.
“Tussie är bra på allt som har med växter att göra, kan knyta vackra buketter eller få folk att må bättre då de är sjuka.” -
Tussie höjde ena ögonbrynet åt Faegrims ord och bild om henne. För att skaka på huvudet åt honom, korsade sina armar nästan som om hon blev lite förolämpad.
“Sälja buketter? Jag är en handelskvinna med många kunder. Snälla nån, vem har tid att binda buketter när man kan sälja du vet, mina varor?” fnös hon och himlade med ögonen.
“Vad annars? Det finns en mängd olika saker. Vad vet jag, vad har du alltid önskat göra? Stå på händer? Slåss?” -
“Handelskvinna då. Vi kan vara din eskort!” sa Faegrim muntert, som om det inte var svårare än så.
“Jag har mina dolkar och min charm.” sa han retsamt och gjorde en gest mot ungdomarna.
“Så, vi reser österut imorgon så löser vi allt det praktiska på vägen. Varför oroa sig, då det kommer en morgondag?” undrade han glatt.
“Trollkarlarna i den magiska staden kan säkert hjälpa oss reda ut allt detta, och du har säkert något fint du kan köpa och sälja där. Jag har hört de har fantastiska hantverkare där!”
You must be logged in to reply to this topic.