Som vanligt verkade inte Sloan bli speciellt frustrerad eller uppretad av orden, om det var syftet. På den fronten verkade han rätt så härdad, vilket kanske inte var så konstigt om han haft tålamod nog att ha Vinga som sin svärdsstuderande. Han höjde ett ögonbryn på hennes ord om att det hela var ett skämt. Kvinnan var sannerligen blind för Vingas tillgivenhet. Eller så levde de i någon slags förnekelse.
‘Vi har viktiga beslut att fatta, och som det är sitter vi ett väldigt utsatt läge. Det är dags att röra sig.’ sa han bara rakt på sak, och nickade då hon bekräftade att det var det som skulle göras. Att kontraktet var upplöst spelade honom ingen roll, och han ryckte på axlarna, men gissade att Vinga hade andra planer.
‘Intressant att du ämnar avfärda Vinga efter allt vi precis pratat om, efter…’ han gjorde en gest mellan dem, som för att försöka lägga någon slags definition på deras relation. Det hela frustrerade honom, deras dans runt varandra. Han bestämde sig för att det var dags att lämna dem ensamma, detta hade han inte tålamod för, och han behövde sannerligen en drink.

‘Ni kan ju kanske erkänna att ni har känslor för varandra, så slipper alla andra i er närhet detta fjanteri fram och tillbaka. Bestäm en riktning, så vi kan gå vidare. Skickar du iväg Vinga nu, befälhavare, kommer hon att komma tillbaka snart igen. Varför tror du vi anslöt oss till ert kompani, hm?’ frågade han och mötte deras blickar en efter en, speciellt efter Vingas ord som var i stark motsats till vad Verena precis beslutat. Han hade dock ingen större lust att rida med Verena.
‘Om det är vad prinsessan önskar…’ fnös han till svar. ‘Men tänk på detta, hade vi varit ute efter Vingas absoluta säkerhet hade vi varit på andra sidan världen vid detta lag.’ och med det lämnade han de två kvinnorna till deras egna privata diskussioner.