Hur han löst det att de ens skulle kunna styra sida vid sida var något hon inte ens tänkte slösa tid på. Han verkade ha bestämt sig och hon var inte den som tänkte käfta emot där precis, speciellt då han valt henne. Teoretiskt borde hon aldrig stå vid hans sida då hon aldrig kan ge honom ett barn men kanske hade han hittat en lösning på det rätt stora problemet? Som tur visste inte många om hennes skändade kropp men hon såg inte speciellt fram emot att träffa hans mor när de kom tillbaka. Den kvinnan måste ha varit en stark kvinna som uppfostrat Bastian så väl, en kvinna som troligen kunde få Izana att sjunka ned i sina skor. Som tur var det bekymmer betydligt längre fram och inget som skulle få äta upp dagens krafter. De hade nog med bekymmer där de stod här och nu, bättre att fokusera på en sak i taget.

Även om han på ett sätt varit mer retsam med orden så tändes ändå ett litet ljus ovanför henne. Att smyga sig helt ensam in mitt i kaoset och faktiskt tända eld på deras matförråd och sedan smita ut, ja det var inte en så dum idé och så länge hon inte ger sig in i en strid var den inte så mycket farligare än att strida bland alla andra män. Hon vet ju ungefär vart allt är och även om Tyrion säkert försökt sätta upp en viss säkerhet kunde han inte veta att hon faktiskt hade en väg in. Den kunde de allt diskutera mer kring senare men just nu började fokuset åter hamna på maten igen som sjönk snabbt ned i magen. Varje muskel i ansiktet visade exakt hur mycket tungan älskade maten och ölstopet fick inte stå fullt länge innan det sveptes ned. Det var ett tag sedan hon fått äta riktig mat och hade saknat det varje dag även om det inte var en helt ovana att äta sämre mat till och från.

Det kom små protester över att sova med skydd men då han också tog på sig sin kunde inget mer sägas om saken. Det var inte dumt även om hon inte trodde att någon skulle våga sig in har, de hade trotts allt gett sig på henne personligen när Bastian inte varit med vilket indikerade på att ingen vågade trotsa honom öppet. Tysta svordomar lämnade dock läpparna när deras kroppar inte kunde ligga speciellt nära varandra, allt tyg, ull och metall åt upp det mesta av utrymmet mellan dem men det gick att ligga lite smått i hans famn åtminstone. Hans hand mot hennes hår fick alltid kroppen att reagera kraftigt med rysningar längs hela ryggraden, förvånades alltid över hur för jäkla skönt något så simpelt kunde vara. Hade hon varit en katt hade hon spunnit så högt att hela lägret skulle ha vaknat. Detta var det näst skönaste hon visste just nu och undrade ibland om hon någonsin skulle få nog? Vid orden av sitt namn såg blicken upp mot honom, försökte studera de drag som gömde sig mer i mörkret men hans ögon tindrade än. Ett stort och varmt leende fyllde läpparna, hade helt glömt bort att dessa ord faktiskt nämnts tidigare. ” Jag älskar dig Bastian. Jag hoppas du får sova gott.” Trots allt material emellan dem sträcktes kroppen ut något så att en kyss kunde placeras på hans läppar innan kroppen lade sig till rätta igen och ögonen slöts. Då han kliade henne i huvudet behövdes det inte många minuter förrän hon sov tungt och tryggs i hans närhet.

Bern hade vilat lite men inte lyckats somna efter allt som hänt, lite orolig över vad Bastian egentligen hade i kikaren men tänkte inte backa för ens en sekund oavsett vad som önskades. Kläderna som valdes ut var svarta likt natten så den stora kroppen doldes någorlunda även om det vita håret stack ut likt de första snöflingorna på höst marken. Trots den stora kroppen så rörde sig Bern tyst förbi tälten, lät handen vila på sitt svärd medan blicken sökte efter Bastians tält lite längre fram. Några få vakter var som väntat vaken men vågade inte visa något tecken på att de noterat Bern. De fortsatte sin vandring runt lägret medan vissa stod på vakt utanför. Månens silvriga ljus lade sig likt ett täcke över alla tyger som sträckte sig upp mot himlavalvet där bara några få stjärnor syntes än så länge då molnen verkade täcka det mesta. Det var en ganska ljummen natt där vinden få gånger tog tag om hans skägg i ett försök att rufsa till det. Lite otåligt stod han bara någon meter nu ifrån Bastians tält och väntade på att han skulle ta sig ut.

Det värmde att Bastian var så noga kring Izanas säkerhet nu när det uppenbarat sig att män önskade henne smärta. Det stod klart att Bastian till och med hade resurser att beskydda henne bättre än han själv. Det var dock en sak de kan ha glömt bort, en liten detalj men som tur var Ulrich kapabel, om Izana vaknar upp, hur reagerar hon på att ha en främmande man i tältet. Var turen på deras sida kanske de aldrig behövde få reda på det. Bern nämnde inget dock utan hade mer fokus på att försöka lista ut vad Bastian hade i kikaren då han hade knivar och rep till sitt förfogande. “Jag är inte förvånad att du fick namn på Leionsköld men hur i hela världen kan du veta vem det var som knivhögg Izana? Hon gav oss inget att få på?” Bern visste faktiskt inte om han skulle vara imponerad eller rädd över hur kapabel Bastian och hans väpnare verkligen var. De hade under åren nosat fram det mesta med väldigt lite att gå på. Även om frågan var ställd så förväntades inget direkt svar, precis som alltid brukade de inte dela med sig av deras metoder vilket på ett sätt var smart. ” Som alltid är det bara att leda så följer jag efter.” Bastian kunde be om mycket, mer än de båda kanske ville erkänna för även om Bern hade en stark vilja skulle en direkt order aldrig brytas oavsett hur grotesk den kunde vara. Kanske var Izana hans inre gräns och även om Bastian inte bett om något som Bern inte var villig att göra så visste de båda om vart lojaliteten låg.

Stegen följde efter mellan tälten mot riktningen där riddaren troligen låg ovetandes och sov. De stora fötterna hade svårt att röra sig tyst över gyttjeblandat gräs men ändå kom det inte mycket ljud ifrån honom. Blicken var allvarlig när den såg sig omkring, de få som rörde sig där ute såg direkt åt ett annat håll när de möttes, som om de absolut inte ville hamna emellan dem och deras mål. “Bara ge order på vad du önskar att jag gör.” Viskade den mörka rösten tyst fram när de nu stod nära tältet. Några tysta snarkningar kunde höras ifrån tältet.

Det var nog varken Bern eller Leionsköld som var beredd på det Bastian hade planerat när ryggtavlan försvann in bakom tyget som höll väldigt få saker ute. Leionsköld hann aldrig riktigt reagera, hade inte en chans att göra något mer än att flämta till i förvåning och stöna ut i smärta medan tankarna försökte greppa hur han tyckts höra sin furstes röst i all detta. Då riddaren inte kunde få ur sig mer än några få snyftningar hände inte mycket till motstånd. Bern tog emot kroppen men höjde smått ena ögonbrynet över mannen som knappt kunde hålla sig på fötter, skakade smått på huvudet innan han med armen föste riddaren med sig. Som tur var han tillräckligt smart att ha uppfattat vilka dessa två kunde vara, vilket resulterade i att allt ljud tystnade tvärt medan Bern bara tyst skrattade till åt orden, blev lite rörd över att hans dotter kanske skulle få gifta sig i framtiden. När Izana försökt göra allt i sin makt för att stoppa dem hade en viss oro funnits att Bastian skulle backa men kände sig nu faktiskt ovanligt stolt att få beskåda en sida av Bastian som få fick se. Han var verkligen beskyddande, brydde sig om henne på ett sätt som troligen ingen annan kunde matcha. Fanns ingen man som förtjänade henne lika mycket och troligen var det ingen kvinna som verkligen kunde jämföras mot Izana. Med lite träning i etikett skulle hon snart bli den perfekta hustrun, verkligen kunna se till att skapa stabilitet för den nya Visroyen.

Leionsköld hade som förväntat svårt att gå framåt, snubblade ofta till eller halkade i leran men blev ofta upplockad och framknuffad av en stark arm, kunde bara höra muttrande från den mörka rösten som verkade tappa sitt lilla tålamod som fanns. Självklart hade några vakter började fundera vad som föregick när de kunde se en man bli mer eller mindre kidnappad genom lägret men då det var Bastian som gick i täten vågade så klart ingen ifrågasätta, troligen hade det redan spridit sig i lägret om händelsen då få hade missat en skadad kvinna snubbla emellan tälten. Som han förstått hade några försökt hjälpa men då Izana bara hårt bett dem att gå hade ingen hjälpt henne in i tältet där fötterna knappt burit in den skadade kroppen. På ett sätt imponerad över den vilja och styrka som fanns i den lilla kroppen och hantering av smärta, men ändå frustrerad över hennes oförmåga att be om stöd. “Vet inte om du har tur eller otur Leionsköld. Att Bastian hann före innan Izana.” Orden viskades retsamt vid hans öra, ville se till att de inte bara skulle frukta Bastian utan även Izana som tappat mycket fot i detta läger. Hade rollerna varit ombytta var frågan om Izana inte hade varit värre. Den råhet som ibland syntes i ögonen fick ibland kårar att sprida sig efter ryggraden på en man som både sätt och utfört många fula dåd i sina dagar.

De rörde sig genom nästan hela lägret, till utkanten vilket indikerade på att dådet var gjort från en simpel soldat som troligen förlorat allt i strid. Även om en viss sympati kunde kännas med soldaten rättfärdigade det inte handlingen. Leionsköld skulle troligen komma undan detta med skarpa varningar men frågan var om soldaten verkligen skulle det.

Det var smart att hålla identiteten dold samt kunden ingen riktigt se att de blev kidnappade, bara enkelt bestraffad för något mindre snedkliv. Rykten skulle inte sprida sig så långt då alla var medvetna om att dricka inför en strid inte var tillåtet och flera bestraffningar har tidigare utfärdats till dem som brutit detta. Bastian var alltid så tydlig med det som önskades vilket gjorde att vakterna inte ens vågade ifrågasätta vad de höll på med så långt ifrån deras egna tält. De fortsatte till ett litet tält som var slitet och höll sig knappt upp. Vid förklaringen fick Bern verkligen hålla emot för att inte själv springa fram och släpa ut mannen efter att ha givit dem ett antal slag i ansiktet. Det kokade inombords bara tanken på att denna man som arbetade för dem hade försökt ta Izana ifrån dem, fan han hade nästan lyckats! Blicken som studerade den äldre mannen var kylig och intill hatisk men inget sades eller gjordes än, som den lydiga soldat han var I grund och botten. Istället trycktes Leionsköld framför sig som nu började bli lite otålig och rädd men vågade inte mer än att försöka streta emot lite halvhjärtat vilket så klart inte resulterade i något mer än att även han satt fastbunden runt ett träd. Bern brydde sig faktiskt inte så mycket om Leionsköld, lite av det som hänt tog han ansvar för även om det aldrig är okej att höja handen mot sin dotter. Det var den äldre mannen vid namn Gregor som hade den fulla uppmärksamheten även om Bern inte kunde se mycket ute i denna mörka skog. Knappt månens ljus kunde leta sig in här vilket gjorde det ytterst svårt att se men betydde också att inga från lägret kunde se dem heller. Än stod skogen helt tyst utom från deras andningen och små gnyenden från de fastbundna männen. Inte ens djur kunde höras i närheten vilket var skönt då de skulle få arbeta i fred. Även om Bern gärna ville ta initiativet stod hand ändå kvar och väntade på Bastian, se vad han önskade göra med dessa två stinkande män, ena värre än den andra.

Både Bern och Leionsköld verkade vara lika förvånad över Bastians ord där ena mannen nästan morrade av ren ilska på uttalandet medan den andra började högt snyfta av rädsla och oro. “Nej jag svär! Jag gjorde inget sådant! Jag bara hotade och gav henne en örfil för sina ord! Jag skulle aldrig tvinga mig på henne!” Desperationen i rösten sken rakt igenom där den fastbundna riddaren skakade av rädsla från de anklagelserna. Blicken flackade mellan dem båda innan de fastnade på Bern. ” jag var arg över hennes specialbehandling men skulle aldrig våga göra något så mot din dotter.” Den stora mannen vars muskler legat så spänd under huden slappnade av något då tankarna hunnit ikapp. Ett kunde han verkligen inte se att någon man skulle lyckas göra något dylikt mot Izana och vara orörd, hon verkade vara rätt oskärrad när hon kommit ut ur tältet som inget större hade hänt. Självklart var hon tuff men så kall tvivlade han att hon var. “Sist någon försökte ge sig på henne fick jag reda på att han kvävts till döds av sitt eget stånd.” Orden var en tyst viskning till Bastian, även om Bern inte tvivlade på hans källor hade Bern varit den på plats som sätt Izana direkt efter tältet.

Både snor och tårar rann nedför hans ansikte medan han mer eller mindre med sina ögon bad om nåd. ” jag slog henne och det var fel! Min ilska tog över och jag agerade. “

Hot hade aldrig nämnts, bara att Izana gjort mannen upprörd och att han slagit henne men vad hade egentligen sagts mellan dem? Inte för att Izana verkade ha tagit åt sig men något fick honom att misstänka att hästen inte låg bara till grund för allt. “Om du erkänner vad du har sagt kan jag tänka mig att vara nådig.” Ful taktik men som ofta fungerade på desperata män. Var inget löfte och skulle heller inte hållas. Mannen verkade svälja det på direkten och såg nästan lite hoppfull ut där han satt fast vid ett träd. “Jag bar arg på att hon kommit från ingenstans och nu gick runt i lägret som om hon ägde det. Hur hon använt sina kvinnliga delar så öppet för att förföra fursten. Jag bad henne att göra samma mot mig, att.” Detta var tyvärr all återhållsamhet som Bern klarade av att ha då hans knytna näve träffade riddarens kind med en hård kraft. Inget mer behövde sägas för Bern hade en väldigt bra insikt i vad som kan ha sagts där, varför Izana nämnt vissa saker. Han hade öppet sakta att Izana inte varit mer än en hora vilket Bern inte kunde klara av att höra. Att han varit arg över en häst och förolämpat henne var en sak men detta tog allt till en annan nivå. Det var hans dotter de pratade om så illa, en dotter som gjort allt för att få respekt och hitta en plats här i lägret. “Hade det inte varit för imorgon hade jag önskat hans huvud på en påle.” Han nästan spottade ur sig orden, andningen var tung och ansträng som om han gjorde allt för att inte släppa ut ännu mer av sin vrede som sipprade ut. “Men jag skulle kunna nöja mig med att ommöblera hans ansikte något och se till att han öppet för många ber om ursäkt på sina bara knän framför Izana. Jag misstänker att han inte är den enda som öppet kritiserat henne.” Frågan är hur många egentligen som sagt något till henne utan att hon nämnt det? Hade det inte varit för Bastian skulle inget ha kommit fram då Izana vägrat tala.

” men han förolämpar er på ett sätt också. Öppet kritiserar ditt val och därav vet jag inte om det räcker.” Ja det var inte bara Izana detta gällde utan furstens stolthet också då de ifrågasatte hans val när det gällde Izana. De gick även emot hans ord om hur kvinnor ska behandlas i lägret och bröt många saker med dessa ord. När det kom till bestraffning av dem andra mannen visste Bern faktiskt inte om tortyr och död var tillräckligt. De hade inte så mycket tid på sig heller men låta den mannen leva fanns inte på kartan. ” för den andra mannen skulle jag på ett sätt vilja utföra alla hemska saker som alla män under åren utfört på Izana.” Lite som på något sätt sona allt som hänt henne, alla piskslag, alla knivhugg, alla slag, så mycket hans dotter fått utstå var hjärtekrossande. Fick det alltid att hugga till vid bara tanken på alla gånger han inte kunnat skydda sin dotter från alla hemska män. Hur han än varit okapabel till att skydda henne.

Bern knäckte sin nacke som för att lösa upp spänningarna i axlarna medan öronen lyssnade på det som sades, låg något i orden att denna man inte kan ha agerat helt själv. Izana har trots allt varit dold från många, inte ens de visste vem hon varit innan allt kommit till ytan så hur visste fler att Izana tillhört fienden? Kanske fanns något djupare bakom allt, kan någon spion till Tyrion spridit rykten för att sätta dem internt i osämja, skapa störningar innan en strid? När signalen kom syntes bara ett grymt flin på Berns läppar som tog ett steg närmare och försiktigt tog dolken ifrån Bastian då han själv inte hade någon med sig. Svärdet skulle göra för mycket skada och det som behövdes var något med mindre spets. ” Du har tio fingrar på dig, sen kommer jag börja skära i din hud och mata den till dig.” Hans stora hand greppade mannens skitiga och dolken sattes mot fingret, direkt under nageln, gav inte ens mannen en chans att säga något innan den trängdes in och tillslut drog nageln ifrån hans finger, lät Gregor skrika högt ut i ren smärta något som Bern dämpade med att ge honom en smäll mot käken och sedan se till att munkaveln åkte upp.

” Ett finger till sen får du prata.” Mannen skakade på sitt huvud som i ett försök att försöka stoppa allt detta medan tårarna nu rann nedför kinden likt en flod. Den kaxiga mannen hade försvunnit och framför dem fanns en livrädd man som såg näst intill desperat ut. Den andra nageln slets bort lika snabbt och brutalt som den innan vilket fick åter mannen att skrika in i munkaveln, Bern bara tittade ointresserat på och lät allt lugna ned sig något innan munkaveln sänktes. ” Smärtan kommer bara bli värre och värre som du kanske märkte.” De två fingrarna blödde kraftigt medan mannen snyftade högt, svor till lite smått åt smärtan men verkade inte än ge vika. Stress var något Bern ofta använde sig av och otålighet, därav åkte munkaveln åter upp och två naglar till försvann från mannens hand.

” Snart kommer din mage inte behöva gå hungrig längre.” Med dem orden åkte munkaveln åter ned medan mannen nästan verkade vara svimfärdig. Rädslan av att Bern inte ens orkade vänta fick han att direkt att tala. “En man berättade allt. Han visste om att min familj blivit dödad av Izana. Jag hade ingen aning sedan innan! Jag ville bara hämnas och han lovade mig att hjälpa om jag inte berättade för någon vad som sagts.” Trots orden slets åter en nagel bort vilket fick mannen att skrika rätt ut och svära högt. “Jag har ju berättat allt!!” Svor han ut, både förvånad och skrämd utav det Bern gjort.

“Jag kommer fortsätta tills du ger oss något vettigt att gå på, som exempelvis hur mannen såg ut.” Inte imponerad utav det som sagts även om det bekräftade en del misstankar. dolken började föras mot mannens andra hand vilket fick verkligen paniken att ta tag om hans sinne. “Mörkt hår, ganska lång och vältränad, troligen inte ifrån denna armé då jag mötte honom vid skogskanten när jag skulle kissa. ” Bern flyttade sin dolk som för att belöna att Gergor äntligen tagit rätt väg men blicken vändes mot Bastian. “Vi behöver ha ännu fler patruller. Hur kan en man ta sig förbi? Har dem fler magiker som vi inte känner till eller har våra män slappnat av för mycket?” Blicken vandrade tillbaka till Gregor som än snyftade och grät, synen på den man som grinade värre än ett barn fick Berns ansikte att bara hårdna mer. Då Gregor inte hade mer att göra och Bern aldrig hade haft planen att skona denna man lät han dolken snabbt glida över halsen så mannen sakta men säkert drunknade i sitt egna blod innan ögonen släcktes framför dem.

“Mina mynt går till att Tyrion försöker störa i lägret. Frågan är hur många han nått till.”