Kvinnan märkte av morrandet och kastade en blick mot Ithril som om det var hans fel till att kvinnan morrade, som att tala om för honom att hon inte gillade sådant beteende. Ithril själv satt bara lugnt där med ett trevligt leende medan kvinnan började reda ut Feyerns hår, varsamt men effektivt. Snart nog så var ena halvan av hennes hår uträttat och slätt och efter ytligare ett antal minuter så var även den andra sidan helt slät. Det var som att bevittna en helt ny person i stolen; från tovigt tjockt hår och smutsighet till ren hy och blankt, uträttat hår. Hon såg inte alls ut som sig själv längre vilket var rätt fascinerande vad smuts och tovor kunde åstadkomma.

Snart kom saxen fram för att börja klippa bort alla slitna toppar och då hon väl var klar så sken håret vackert i belysningen och såg ut som om det aldrig någonsin hade varit förstört förr. Frisörskan suckade nöjt och la undan saxen för att föra sina smala händer genom fayerns hår för att dubbelkolla att allt var som det skulle, och det verkade det vara. Han slog ihop sina händer med ett brett leende. “Se där! Så gott som ny!” Ithril kollade på scenen medan han reste sig upp och han log glatt mot frisörskan. “Mycket fint jobb! vad tycker du Feyern?”

Ithril log bara varmt åt henne där hon satt och såg ut som om att detta var det bästa som hänt henne på i alla fall ett bra tag och kunde inte hjälpa att le glatt mot henne. Hon såg helt annorlunda ut från när de setts ett par timmar tidigare och verkade dessutom lyckligare vilket gladde Ithril att kunna hjälpa någon att må bra. Så när hon kallade honom Sir så skrattade han bara och skakade på huvudet lite roat “Namnet är Ithril, jag är långt från en sir.” Skämtade han vilket fick frisörskan att se på honom lite dömande, hon höll på att vända tillbaka blicken när hon märkte hans alvöron vilket fick hennes ögon att smalna aningen men det var det som syntes. De hade ju trots allt betalat så det var bara att vara professionell nu. Hon tittade på dem båda innan hon lite mer ansträngt sa ; “Ja men då så, du ser förträfflig ut fröken! Men nu behöver ni gå, många fler kunder att ta hand om idag!”

Ithril märkte av detta och gav ett litet sorgset leende men åtminstone var hon professionell. “Ja vi borde röra på oss, Kom Feyern så rör vi på oss.” Sa han glatt mot Feyern och gick fram mot henne för att hjälpa henne upp på fötter. “Tack igen fröken” Sa han trevligt och hon log lite mot honom innan hon viftade mot dörren och sa; “Ha en trevlig dag ~ ” Lite för trevligt även om han visste att hans öron hade fått henne obekväm men det var inte mycket att göra åt saken.

Ithril kände sig lite besvärad då frisörskan kollade stelt på Feyern efter hennes kommentar men de lämnade salen och gick vidare ut mot gatan. “Som jag sa till dig tidigare Feyern; Människor har svårt med alver i allmänhet. Mycket politik inblandat och negativa ting som delas med till folket men åtminstone kunde hon ha reagerat värre än vad hon gjorde.” Sa han lite uppmuntrande då det fanns folk som faktiskt skulle kasta stenar på honom om tillfället fanns och de inte visste att han jobbade så nära kejsaren. När falken kom tillbaka så log Ithril till fågeln och höll fram sin hand mot falken i hälsning. “Hoppas du hade något att göra Vind.” Sa han nöjt innan han sänkte handen igen.

När hennes fråga kom hur hon kunde återgälda honom för hans behandling av henne så log han bara brett mot henne. “Dela det vidare om och när du kan, det är allt jag ber om faktiskt. Finns tillräckligt med mörker i livet som det är.”

Ithril log lite lugnande mot den upprörda Fayren och skakade på huvudet som för att tala om för henne att det inte var något att lägga för mycket ilska på. “Det är inte mycket att göra åt saken för tillfället, så bli inte för upprörd. En alvs rättigheter hos människan har alltid varit dålig och som ensam alv bland människor skulle man inte komma allt för långt. Jag har de som accepterar mig likt kejsaren vilket räcker mer än väl för mig.” Visst hade han önskat att fler personer tänkte som Fayren men världen var långt ifrån perfekt och skulle antagligen alltid ha problem likt dessa oavsett vart man rörde sig. Ända chansen han hade för att bli accepterad var väll i alvskogen men med tanke på att han inte kunde språket så skulle han sticka ut även där med.

Vind satte sig på hans axel och då fågeln lekte med hans hår så passade han på att klia djuret lite försiktigt under hakan på ett nöjt sätt. “Jo visst är jag det.. vakt till kejsaren och tränare för nya soldater.” Flinade han lite roat. Inom detta yrket så kunde han bestraffa de nya soldaterna hur mycket han ville tills de lärde sig att lyssna vilket inte var en dum sak att lära sig om man skulle arbeta inom armén.

Ithril skrockade lite roat och kunde inte mer göra än att nicka förstående, han kunde inte hindra henne från att bli upprörd trots allt och det skulle vid det här laget vara dumstridigt att försöka. Det var bara att låta det vara helt enkelt. Då hon fortsatte så lyssnade han på hennes ord och blev aningen osäker till en början då han inte visste om hon skulle klara av stadslivet med tanke på hur ovan hon var med människor vid det här laget. Han såg mot det passerade folket runt omkring dem där de gick rakryggat och fin polerade från topp till tå men det var väll kanske bara en vana? Dessutom var ju inte han den att prata eller hur? En alv bland människor. Allt var en vana.

“Jo du kanske skulle tycka om att jobba i stallet? Sköta om djuren där? Där finns både hästar, hundar, katter och falkar vilket vind kanske skulle tycka om?” Sa han med ett litet flin mot fågeln som skrek till och gömde sig djupare i hans hår vilket fick honom att bara nå ryggen på fågeln i sitt klappande istället. Han strök försiktigt fågelns rygg ett par gånger innan han sänkte handen för att vara säker på att han inte över klappade vind. Vissa djur hade ju en gräns när det kom till för mycket uppmärksamhet eller hur?

Han lyssnade på konversationen som tog plats och kunde inte hjälpa att skrocka till lite roat. “Ni sår båda rena och fina ut nu dock, vad säger du vind? Ska du inte undersöka hur ren Fayern är nu?” Undrade han roat medan fågeln rotade omkring i hans halvlånga hår.

Ithril var fortfarande lite osäker på att hon skulle klara av stadslivet men i vilket fall som helst så var det ju ingen skada i att testa eller hur? Hon hade ju som sagt även lyckan att vara en människa vilket skulle öppna betydligt många dörrar för henne om detta inte skulle passa henne i slutändan. Ithril skrockade till en aning vid Vinds klara missförstånd och kliade honom lite på huvudet som i att säga förlåt på sitt sätt. Snart flaxade han tillbaka till Feyern igen och han såg på deras helt klart nära band där de käbblade med varandra på det där sättet. Han kunde inte hjälpa att le över detta där han stod framför den stiliga byggnaden bakom honom.

Vid hennes fråga så blinkade han först förvånat till innan han kom på vem han faktiskt pratade med och skakade på huvudet lite roat. Hur skulle han förklara detta? “Kejsare är en kung kan man väll kalla det, så en kung av hela Nirais rike.” Han såg sig omkring på det promenerande, finklädda folket. “Han sköter allt så gott som med rådgivares hjälp i vissa frågor. Allt från armén, till politik och rikedomar.”

Ithril kunde inte hjälpa att skratta till lite glatt över hur mycket saker det fanns som Fayren inte kände till när det kom till den allmänna världen. Kollade på henne och Vind där de fortsatte att käbbla lite med varandra innan han svarade på hennes fråga. “Som kejsare så får han göra så gott som vad han vill, när han vill. Visst finns det självfallet saker han måste styra med men utöver det så har han nog mer frihet än vad de flesta har.” Sa han ärligt. Jo OM kejsaren behövde ett uppehåll eller liknande så kunde han ju lämna sakerna i de trogna rådgivarnas händer för en dag eller två för att gå och göra något välbehövligt kul, sen om det kanske inte hände allt för ofta var ju en annan sak men han KUNDE om han VILLE. Så Ithril skulle inte direkt säga att kejsaren var en fågel i bur.

Ithril skrockade roat åt hennes uttalande att hon skulle tycka om att vara kejsare och fann det rätt komiskt att hon verkade tro att man bara kunde bli det bara så där. “Tyvärr så är man född in i rollen så inte mycket vi kan göra åt det alls.” Skrockade han fram och betraktade henne då hon plötsligt såg bekymrad ut. Vid hennes fråga så såg han lite betänksamt på henne. “Tekniskt sätt så får man väll sova vart man vill även om det skulle göra att folk såg ner på en. Men annars är det samma här; i hemmet eller där det finns en säng. Tvivlar på att vi har samma typ av sängar som där du kommer ifrån dock. Här sover vi rakt på golven.” Ja de hade inte direkt sängramar och så vidare här, mest en tunn madrass på golvet i asiatiskt stuk. “Vi kan säkert finna ett varsitt rum att sova i!”

Ithril kunde inte hjälpa att känna sig aningen road över denna kvinnans tankesätt men tyckte inte heller att det var konstigt med tanke på hur länge hon befunnit sig själv i det ‘vilda’. Han skulle säkerligen varit rätt lik henne om han inte haft den extrema turen att bli adopterad av sin familj här i Nirai för det var som sagt inte många människor som ville ha ett alvbarn att ta hand om. Hur han än gjorde så skulle han aldrig passa bra in här men det var något han var van vid. Det hade ju gått från hat till någon form av respekt i alla fall vilket var betydligt bättre än vad de andra alverna fick genomgå omgivna av människor.

“De äter nog så gott som vad de känner för.” Flinade han roat medan hans klara blick föll på falken som verkade bete sig som att Feyerns ord förbryllade honom över hennes ord om sängar. Ja då hade hon ju kanske hamnat rätt i alla fall? Var ju inte direkt vanligt att sova i sängramar i Nirai trots allt. Han funderade aningen innan han kom på ett bättre alternativ som han vanligtvis aldrig erbjöd sig av. “Eller så kan du ta ett av gästrummen i mina föräldrars villa om du hellre vill det?”

Ithril kunde inte hjälpa att skratta till lite roat då det var betydligt svårare att förklara än vad han hade trott från början. Ja hur förklarade man egentligen kungligheter på bästa sätt? “Nå.. ” Började han lika roat medan han funderade på hur han skulle lägga fram det. När han väl bestämt sig så började han tala igen. “..Det är mer något du är född som, får titeln inom ett politiskt spel eller dödar den förra kungen och tar över landet kan man väll säga för att lägga fram det så enkelt som man kan.” Ja det var oehört mer komplext än så men det var det simplaste han kunde formulera sig på.

Vid hennes bestämmande att hans gästrum skulle fungera så nickade han och vände sig om för att sträcka ut handen åt riktningen där hans adoptivföräldrars hus låg åt. Om man kunde kalla det hus.. kanske herrgård skulle passa bättre? “Det ligger åt det hållet, vill du gå dit nu?” Undrade han med blicken som vändes tillbaka mot henne. Jo det började ju bli lite sent trot allt.