En god natts sömn var inte vad hon hade räknat med mitt ute i öknen, men där stod hon nu nyvaken och utvilad. Hon sträckte på sig så att det knakade till och släppte ut en lättad suck innan hon samlade på sig sina kläder som nu äntligen hade torkat. Natten hade blivit kyligare än hon väntade sig att det skulle vara i öknen, men hon var lyckligtvis väldigt varmblodig så väl som varm till kroppen, en välkommen egenskap tack vare hennes natur som hamnskiftare, vilket hade motiverat den ljuvliga hud-mot-hud kontakten med Camthalion natten igenom.

Morgonen var dock här nu och motvilligt klädde hon sig inför dagens resa djupare in i öknen. “Jag har ingen anledning att tro illa om Ofelia, men jag hoppas verkligen inte att det här är någon märklig lärdom hon skickat oss på och att allt vi söker efter faktiskt finns. Jag kan inte låta bli att föreställa mig att vi kommer fram till hennes destination bara för att träffa på henne sittande på en sten och fråga ‘Vad har vi lärt oss’ eller någonting lika dumt.” Hon flinade för sig själv, medan hennes blick vilade trivsamt på Camthalion och hon höll på att klä på sig.