Post has published by Hanlinn
Viewing 6 posts - 181 through 186 (of 186 total)
  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Leendet var vackert och förtrollande, en stund låg han där och drog in hennes underbara doft.  För att inte hon skulle kunna försvinna ifrån honom igen lät han sin svans lindas runt hennes ben lite hårt men inte hårt nog för att skada henne.

    “Du har väl rätt… i det. Men är det inte tråkigt tror du? Utan träden?” frågade han och borrade ner sina fötter i sanden som fortfarande var varm efter solens värme. En nöjd suck lämnade hans läppar och blicken var fortfarande på Zifri medan Camthalion hummade lite lätt.

    “Men långt ifrån människorna, skulle jag tro…”

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    En god natts sömn var inte vad hon hade räknat med mitt ute i öknen, men där stod hon nu nyvaken och utvilad. Hon sträckte på sig så att det knakade till och släppte ut en lättad suck innan hon samlade på sig sina kläder som nu äntligen hade torkat. Natten hade blivit kyligare än hon väntade sig att det skulle vara i öknen, men hon var lyckligtvis väldigt varmblodig så väl som varm till kroppen, en välkommen egenskap tack vare hennes natur som hamnskiftare, vilket hade motiverat den ljuvliga hud-mot-hud kontakten med Camthalion natten igenom.

    Morgonen var dock här nu och motvilligt klädde hon sig inför dagens resa djupare in i öknen. “Jag har ingen anledning att tro illa om Ofelia, men jag hoppas verkligen inte att det här är någon märklig lärdom hon skickat oss på och att allt vi söker efter faktiskt finns. Jag kan inte låta bli att föreställa mig att vi kommer fram till hennes destination bara för att träffa på henne sittande på en sten och fråga ‘Vad har vi lärt oss’ eller någonting lika dumt.” Hon flinade för sig själv, medan hennes blick vilade trivsamt på Camthalion och hon höll på att klä på sig.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    “Tror du att hon verkligen skulle vara så grym?” frågade han med ett litet skratt, när han drog på sig den lösa skjortan. Något som inte alls kändes lika skönt som förr. Han hade rivit ett hål för svansen i byxorna, som långsamt svajade bakom honom nu. Lite trött fortfarande sträckte han på sig med en gäspning. För att lite retsamt sedan stryka sin svans under hennes haka och höjde på ögonbrynet lite roat.

    “Så nöjd behöver du inte se ut när du betraktar mig.” fnös han och knäppte den sista knappen.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    “Tills din självkänsla är helt återställd är det viktigt att åtminstone en av oss är nöjda med dig.” Hon flinade åt honom och justerade det sista med hennes kläder. Hon strök fingrarna sina genom håret sitt en sista gång för att rätta till det och såg sedan mot öknen i riktningen de förväntades resa. Hon tog ett djupt andetag, stretchade lite och vände sedan tillbaka blicken mot Camthalion.

    “Häst, kamel eller åsna?” Undrade hon medan hon samlade sig för att förvandla sig igen. Hon behövde inte stretcha såklart, men det kändes rätt att göra det, om inte annat för att hon lärt sig hur märkliga hennes förvandlingar kunde upplevas när hon bara gjorde dem utan att personen hon var med var beredd på att det skulle hända. Vissa vande sig aldrig.

    “Kanske inte åsna, jag blir alltid en så liten åsna och du har inte precis blivit lättare.” Hon flinade åt honom.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Skrockande skakade han på huvudet åt hennes ord för att lite retsamt kittla henne under hakan med sin svanstipp och granska henne med ett höjt ögonbryn.

    “Ingen åsna behövs, du är envis nog som du är!” påpekade han och blinkade med ena ögat för att packa ihop det sista som de hade i ett litet knyte.

    “En kamel passar väl åtminstone in hr.”

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hon kliade sig på hakan från svansen hans och rynkade sedan på näsan sin lite trotsigt åt honom innan hon skrattade. “Envishet är en egenskap man aldrig kan ha för mycket av,” Började hon och log åt honom. “Men kanske inte det vi behöver mest av just nu.” Hon sträckte sig mot skyn och släppte ut en lång gäspning. Hon stönade tacksamt till när hennes kropp knakade till från den stela natten och hon tog sig sedan ett djupt andetag innan hon föll ner på sina knän.

    Hon flåsade vilt medans hon växte och inom kort var alven Zifri borta och en kamel stod där hon stått. Hon stampade lite i marken och såg i Camthalions riktning, väntande på honom att bestiga henne innan hon började vandra ut i öknen.

Viewing 6 posts - 181 through 186 (of 186 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.