Ithilwyn skrattade lite roat åt hans förvirring och nickade åt att han skulle sätta sig. Hon log varmt och beställde in dryck gjord av skogens bär och frukter, och tallrikar fyllda med det färskaste och för honom exotiska Árd hade att erbjuda, bär, frukt och plantor. Hon åt nöjt och såg roat på honom. Maten var så klart mer till hans nytta än…[Read more]

Krigarna på muren blev inte allt för bekväma över Turas annonsering, trots allt förbannande man Turin Hrafns namn i dessa delar av världen. Men hon var ensam, så vad kunde hon göra? Men de visste allt för väl att Hrafn var en lömsk man som kunde ha sattyg för sig. En grupp krigare mötte kvinnan halvvägs och med inte allt för milda händer sökte d…[Read more]

Rådsmedlemmarna bestående av viktiga herrar och damer i Karms rike mumlade lite sinsemellan över bugningen som Omari gav, det var uppenbart att situationen var obekant och obekväm för den unge mannen. Varför Akila valt att skicka en sådan man i sitt ställe förstod de inte, men Sandor gav dem en sträng blick, då han var något mer förlåtande…[Read more]

Ithia hade till sist dragits till det enda ljud som tycktes bekant där i folkvimlets galenskap. För någonstans, otroligt som de var, kunde man höra Athals budskap utropas över folkmassorna. Långsamt tog hon sig dit, kanske bara för att få höra vad som sades – eller för att hitta någon slags bekant stabil grund att stå på här? Folk gav henne bli…[Read more]

Arlin nickade vänligt åt flickans fråga.
‘Ja, från Kaldrland.’ svarade han flyktigt, utan att gå in på Nillas bakgrund och log varmt mot henne för att sedan göra en gest mot besättningen.
‘Och jag kan försäkra dig att det inte finns bättre sjöfarare än kaldrländare! Vi kommer att vara i hamn på nolltid.’ försäkrade han både henne och Nilla. D…[Read more]

Felaerns ena ljusa ögonbryn höjdes lätt då hon kallade sig dum. Han höll inte med, men hon var nästan mer som en alv som inte ännu behärskade sina inre känslor och lät dem flöda fritt. Var alla människor sådana, så öppna med sina uttryck och sina känslor för omvärlden utanför sin närmsta familj? Sättet hon talade och sättet hon uttryckte sig var…[Read more]

Nearena mötte sin dotters blick och nickade, ett litet leende på hennes läppar. De delade inte allt för många intima stunder, trots allt var hon ofta dränkt i arbete och plikter, och också en mor som satt mycket ansvar på sin dotter. Favoritism skulle inte göra Selyana till en god ledare, bara hårt arbete och ingenting annat. Men hon såg nu at…[Read more]

Aenya skakade på huvudet, sammanbitet fortfarande.
‘Ditt agerande, helare, kan mycket väl ha kostat mycket fler liv än det du påstår dig räddat. Precis samma argumentation som drottningen har, som lett oss till denna situation från första början.’ sa hon rakt på sak.
‘Ibland måste man se på den stora helheten, och välja det val som gynnar mängd…[Read more]

Faegrim visste inte mycket om magi och sköldar, men han visste åtminstone att det var en dum idé att ta sig genom barriären just nu, hur mycket de döda än skrämde dem.
‘Nej, kom tillbaka!’ utbrast Faegrim med förvånansvärd styrka och beslutsamhet, kanske hade situationen väckt lite mod i halvlingen. Han kunde se hur de döda sträckte sig efter Ka…[Read more]

Arands blick lämnade Fëani och såg något tomt framför sig. Han såg inte riktigt omgivningen omkring dem, utan snarare var han tillbaka i Loradon där de stridit på stadens topp. Han och Maeve, mot Ayperos, medan staden brann och förgördes i ett inferno omkring dem. Att de ens överlevt var bara tur, skulle han seriöst vara dum nog att söka upp de…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över de reaktioner han fick ur Ziyaté, hur orden av vad han sett slog henne hårdare än något vapen kunde göra. Till och med Lloths främsta kämpar kunde besegras, utan att han behövde ta till metoder som tortyr och onödigt våld. De fakto verkade sådana metoder sällan ge genuina resultat. Ziyaté hade verkat för inne i sin misä…[Read more]

Den enda min mannen rörde över Wreax tomma förolämpning var att han log ett litet roat leende över hela situationen. Över Wreax småsinta sätt att försöka väcka reaktioner.
‘Det gör ont att få ens stolthet sårad, ser jag.’ sa han med en nickning mot Wreax håll.

‘Men uppkäftiga ord kommer inte ta dig långt, herr Situros. Ni är inte i hjärtat av…[Read more]

Ayperos tunga for långsamt över klon med Ziyatés blod och han smackade lite hummande, lite teatraliskt medan hans mörka ögon betraktade mörkeralven i hennes försvagade tillstånd. Hans mörka ögon vandrade från mörkeralven till Isra igen.
‘Visste du att blod kan säga mycket om folk, om man vet hur man ska tyda det?’ frågade han, lite mystiskt.
‘Må…[Read more]

Ayperos hummade lite roat, ett lurigt leende och en farlig glimt i hans ögon då han såg hennes reaktion på hans ord.
‘Hade du tänkt på drottning Isra, hade du inte kommit hit.’ kontrade han simpelt tillbaka, som två spelare på ett schackbräde. En stund satt han bara där och betraktade henne med sina mörka ögon.
‘En mörkeralv utan Lloth, det k…[Read more]

Ayperos gjorde bara en elegant viftning med handen i Ziyatés riktning som för att tysta hennes kommentar medan han lyssnade på vad Isra hade att säga. Han log ett vasst leende, lite sarkastiskt, innan han vände blicken tillbaka mot mörkeralven.
‘Som om det vore något nytt. En tom varning.’ konstaterade han och rörde sig så hans hår och kläder sv…[Read more]

Ayperos studerade Ziyáte noga med sina mörka ögon, mest nyfiken egentligen, och log ett litet roat leende över Ziyatés trotsighet.
‘Så stolt… Så envis…’ nästan spann han, fann det roande att analysera vad han hade framför sig. Hans blick gick från Ziyaté till Isra och han tog ett steg från Ziyaté.
‘Inte helt olik dig, antar jag.’ sa han lite…[Read more]

Ayperos höjde ett frågande ögonbryn, som samtidigt var nyfiket.
‘Åh, minsan?’ frågade han och gav henne ett litet finurligt leende då hon nämnde besök i sängkammaren, som om han nästan hade sett emot en inbjudan till hennes säng med henne och en oväntad gäst.
‘Det låter som om det går våldsamt till i era sängkammare här i Me’erisia, hm?’ f…[Read more]

Den bleka skepnaden med hår som en lång skugga nästan gled genom palatsets korridorer, lite uttråkad kanske, men Ayperos hade en förmåga att kunna underhålla sig själv och sniffa fram händelsernas centrum. För det mesta hade han hållit sig borta ur Isras väg, trots allt var det hennes rike och han hennes gäst. Vilket passade honom utmärkt, han…[Read more]

Oavsett om den unge mannen var redo eller inte närmade sig Hannadons höga vita murar och glittrande torn i horisonten. En dag som denna då solen stod högt på en klar himmel var Hannadon i sitt esse. Den såg majestätisk ut, med sina många höga vakktorn, murar, byggnader i sten, Athals Tempel som tornade högt men inte lika högt som Hannadons…[Read more]