Sandor såg på Selene som hade börjat röra sig bort från rummet. Så mycket för att utföra deras sista dag tillsammans vid ämbetet.
‘Selene, att lämna rummet kommer inte att lösa problemet.’ sa han lugnt.
‘Gå inte, utan stanna istället, för då du är drottning när jag är borta kan du inte fly då du står inför svåra val. Vi måste diskutera detta…[Read more]

Izotar gjorde ett väsande läte. Han behövde inte höra på detta eller ta emot hennes glåpord och förtyck.

‘Gör vad du vill.’ sa han, kallt, och gick för att hämta sina vapen där de låg på golvet. Isra hade ingen rätt att kritisera, för hon visste inte någonting egentligen om denna relation mellan honom och hennes mor.

‘Jag vet att hon spelar. Men…[Read more]

Den nonchalans som Ziyaté visade med sina ord fyllde Izotar med kall och sammanbiten ilska. Och detta skulle föreställa hans mor? I situationer som dessa, då hon betedde sig som hon gjorde, fanns det ingen kärlek till henne.
‘Skillnaden är att du inte har några?’ frågade han, direkt, och man kunde höra att han inte hade tålamod för sådana lek…[Read more]

Izotar stelnade till något, och redan innan han vände sig om visste han vem det var som dykt upp. Hans första instinkt var att sträcka sig efter sitt vapen, men de hade han lämnat undan då han börjat sitt samtal med Isra. Han kunde inte rå för att vara spänd, och såg på Ziyaté med en trött blick. Så där var de, tre generationer i ett rum.

‘Jag…[Read more]

Izotar suckade djupt, och skakade på huvudet. Det var komplicerat, på så många sätt, och så många år av lidande och osäkerhet låg bakom deras relation.
‘Jag vet inte var jag har henne.’ sa han ärligt. ‘Ibland är hon en god mor, och även om det verkar genuint känns det orättvist för vad hon lät mig gå igenom.’ han gjorde en gest med handen.

‘Men…[Read more]

Hennes ord bekymrade Izotar något, men han skakade bara på huvudet. Kanske skulle det finnas tid att läka såren som fanns mellan han och hans mor innan detta var slut. Med några långsamma steg gick han närmare elden och betraktade dess behagliga sken och värme.
‘Några år innan ni föddes hade Lloths agenter funnit mitt spår och var mig hack i häl.…[Read more]

Salim betraktade alltid omkring dem med nyfikenhet, och ett litet leende på hans läppar. Han stack klart och tydligt ut ur mängden där med sina långa och ljusa tyger som hörde hans folk till. Han kunde redan se hur hans män, som först varit skeptiska, blev serverade dryck och mat bland Nicolaus trupper innan han själv försvann in i tältet me…[Read more]

Sandor hade hoppats på att Selene inte skulle reagera som hon gjorde. Trots att hon menade väl, och agerande delvis utav rädsla och delvis utav sina egna värderingar så var det inte gott att förolämpa Kaldrlands prinsessa så som hon gjorde.
‘Och vem tror du han och hans allierade kommer dräpa först då de tagit över hela Karm?’ frågade han, och för…[Read more]

Izotar var tvungen att skratta lätt åt det, ett lågt rullande skratt som fick hans hårda ansikte att mjukna, och han skakade på huvudet.
‘Jag antar att du har rätt.’ sa han och såg sedan lite tankfull ut igen.
‘Är Ziyaté fortfarande närvarande i Antrophelia?’ undrade han, tankfullt.
‘Visste du att det var hon som introducerade mig för din mor?’

Sandor la en försäkrande hand på drottningens, och såg henne i ögonen för att sedan vände blicken till Maeve.
‘Jag önskar inte ett krig, nej.’ sa han lugnt men med en allvarlig ton. ‘Men faktum är Nicolaus von Breslau sedan länge krossat alla barriärer och gränser. Mannen, som ska föreställa min vasall, är okontrollerbar.’ han vände blicken…[Read more]

Salim vek inte med blicken från Nicolaus då han lyssnade på hans svar. Något av en besvikelse var det, men för att vara ärlig hade han inte haft så mycket hopp gällande dessa så kallade stora herrar.
‘Tack, lord Breslau, jag stannar gärna och bryter bröd med er, och diskuterar saken närmare om ni så önskar.’ sa han lugnt.
‘Men om inte, så åter…[Read more]

Izotar var tyst en stund, men vände sedan huvudet mot henne och lade tankarna åt sidan om demoner och död för ett ögonblick. Ett litet leende fanns där på det annars allvarliga ansiktet. Han gav henne en långsam nickning till svar. Han visste att Lloth kunde dyka upp i hans sinne när som helst, eller åtminstone trodde han inte på hennes ord, men h…[Read more]

Att ta emot hennes minnen var ingen behaglig känsla, och han vände bort huvudet då hon släppte honom för att dölja sina tårar som ofrivilligt föll ned över åsynen av Thalias döda kropp och känslan av hur hon dödat sin bror. Känslorna hon hade i det ögonblicket oroade honom, men han lät inte sig själv visa det just då. Tyst vred han den andra han…[Read more]

Izotar reste sig långsamt och gick fram till henne, lite tveksamt kanske med en känsla av obehag i kroppen. Han hade inte delat dessa minnen med någon förr, men samtidigt kände han att det var nödvändigt.
‘Du måste lära dig att låsa bort dina minnen och tankar du inte vill dela med andra som försöker ta sig in i ditt huvud.’ sa han, tålmodigt.…[Read more]

‘Inget smicker, bara sanning.’ sa Izotar lugnt. ‘Sanningen har olika sidor, men med tanke på allt som skett och alla slumpmässiga händelser som startat kedjereaktioner som lett från det ena till det andra… Så har du gjort så bra någon kunnat. Jag klandrar dig inte, jag dömer dig inte. Jag önskar bara att det inte hade behövt gå så långt.’ sa…[Read more]

Om Sandor reagerade på Maeves sätt att inte följa etikett visade han det inte. Faktum var att han själv avskydde hovet formaliteter, och nickade över hennes ord. Ett litet leende riktat åt drottningen fanns även där, och sättet hon talade och hanterade situationen övertygade honom om att hon skulle klara sina uppgifter bra medan han var borta.

‘…[Read more]

Izotar nickade långsamt, tankfullt. Han hade försökt se till att alla referenser till hans hem skulle vara borta från Antrophelia, vem hade kunnat lägga fram något sådant? Hade Lloth agenter i Antrophelia? En stund satt han bara där tyst och tänkte över hennes ord, och tänkte över sin egen uppväxt i Dar Zakhar och ögonblicket som lett till att…[Read more]

Orden gjorde så klart ont att höra, och han önskade att Thalia inte hade fått ett sådant slut. Hon om någon förtjänade inte sådant, speciellt inte från sin egen son.

‘Lloth…’ muttrade han lågt, med knuten näve. Namnet var en förbannelse, en förbannelse som lovade att han en gång skulle få hämnd för allt demonen utsatt honom och de nära honom…[Read more]

‘Vi ska träffa en prinsessa.’ sa han lite kryptiskt åt sin hustru, och tog sig sedan till deras mottaggningssal, som var betydligt mindre än tronsalen. Sandor brukade föredra att ta emot gäster där, då det var mindre kyligt och mindre öron som lyssnade. När väl Sandor och Selene satt i sina säten i salen öppnade vakterna dubbeldörra…[Read more]

Izotar nickade långsamt åt hennes ord, och unnade sig själv att smaka lite på vinet. Ett litet leende lämnade hans läppar, innan han såg allvarligt men lugnt på henne igen.

‘Får jag fråga hur Thalia mådde, innan slutet? Och hur var det mellan dig och er mor då ni växte upp?’ han hade ofta funderat på om hans barn haft en bra uppväxt här i…[Read more]