Ati stod stilla där hon var dold bakom lådorna, ögon uppspärrade då hon iaktog det som skedde. Det var svårt att sluta kolla, på något vis. Som när man såg en vagn komma rullandes med skenande hästar rakt mot ett marknadsstånd. Man visste att något hemskt skulle hända, men det var svårt att sluta titta.

Neeanas kvidande fick henne att blinka til…[Read more]

Vem var det? Tanken gnagde på henne ett tag. Knivens var fortfarande i hennes hand och hon tryckte spetsen omedvetet mot ena pekfingret. Uppenbarligen hade de möts innan, sättet han rörde sig på och speciellt tilltalade henne. Som om hon vore hans like. Tanken var roande. Hon? De rovdjurs gula ögonen följde Djans lugna och självsäkra sätt rörd…[Read more]

“Aah…” Ljöd Ati medan hon betraktade de båda männen. Facklor betydde eld, och eld och grönkappor var i hennes erfarenhet inte något bra. “De ska nog, eh, inte springa än.” Noterade hon, för de hade börjat tända facklor. Deras ansiktsuttryck var det av grymma män som hade grymt arbete framför sig.

“Eh.” Viskade Ati. “De har något i görningen.” Och då rebeller hade något i görningen, i Atis erfarenhet, var det sällan något bra. En tjuv tog vad de behövde, sen försvann de. En mördare tog död på personen de behövde ta ihjäl, sen försvann de. Rebeller? Rebeller ville att folk skulle få reda på vad de gjorde. Det var vad som gjorde dem så an…[Read more]

Aife tog själv och smuttade på vinet – och fann sig själv uppskatta smaken. Oturligt, egentligen. Det hade varit enklare om det hade varit osmakligt. Som det var så skulle hon behöva ta det försiktigt fram så att hon inte drack för mycket, för hon tänkte inte förlora någon skärpa just nu, om hon fick välja själv. Men att helt ignorera det h…[Read more]

Ati var van vid sådant här – om än inte helt van att göra det tillsammans med någon annan! Hon såg till att hålla sig aningen mer än en halv gata bakom rebellerna, och rörde sig inte framåt annat än när de var just på gränsen att hamna utan synhåll. Då de rörde sig på bakgator kunde hon inte göra mycket annat – hon kunde inte ta risken att de skul…[Read more]

Självklart var flickan livräd. Självklart. Tyvärr hade de inte tid för det, inte om de alla skulle ta sig levande därifrån.

“Då måste du leva!” Ropade hon över vinden. “För hans skull!” Med de orden tog hon upp flickans kniv och satte den i handen på henne igen, slöt flickans fingrar omkring den. “Tappa den inte igen! Om en kommer mot dig, hug…[Read more]

Hon snurrade åter på glaset mellan fingrarna innan hon förde det till de fylliga läpparna och smuttade på drycken däri. Vinet var en av de många saker hon hade sitt handelsgille att tacka för, och dess kontakt med ytan. Sedan hon tagit tronen hade hon inte rört sig långt ifrån sitt palats, men det skulle kanske snart bli ändring på det, särskil…[Read more]

Ati var lättad över att rebellerna gick. De var som sagt aldrig…

Sen greppade Neeana tag i henne och hon såg på henne med uppspärrade ögon.

“Ah…” Nej, det lät inte som en bra idé, riktigt. Vem visste vad de skulle göra? Vilken uppmärksamhet de skulle dra till sig? Vad de skulle göra om de upptäckte dem? Men… Neeanas blick var så desperat…[Read more]

Ati hade ingen aning om vad männen pratade om – annat än att lite av det hade med drottningen att göra. Men så var det alltid med rebellerna. Drottning hit, drottning dit, eld och lågor och arga röster. Nej, hon hade inte mycket till övers för dem, och hon visste för den delen knappt vem drottningen var. I hennes erfarenhet så var vakter och krimi…[Read more]

Blicken gick från ena sidan, sedan den andra, då Aife tillät sig själv att inte vara fullt så rigid. Drottningen såg trots allt inte på henne just nu, och förutsatt att hon inte hade ögon i nacken så tänkte hon nu göra allt för att ta in hela rummet. Att bli överraskad av en man med svärd en gång på en kväll var gott och väl nog för henne, så kund…[Read more]

Hon stod med ryggen mot legosoldaten en liten stund och begrundade det hon sett under uppvisningen. Om det inte hade varit för att hon själv fått en grundläggande skolning i stridens konster, och det faktum att hon var bekant med mer än en demon, så hade hon antagligen inte noterat det hon noterat där inne i tronsalen. Nu snurrade hon sitt vingla…[Read more]

Då rebellerna nu var så nära, så hade Ati fallit tyst för att lyssna, hon med… och för att hålla sig dold, så klart. Grönkapporna i sig såg sig över axeln, men noterade knappt gränden alls – den var trots allt fylld med bråte.

Medan de höll rösterna på konversionel ton, så gjorde de inte heller några försök att vara allt för tysta. De trodd…[Read more]

“Ah, nästan aldrig.” Ati viskade nu, då hon hörde stegen komma närmare. “Eh, ofta håller jag mig på… ensamma platser.” Hon nickade. Hon, precis som alla i hennes situation, hade sina gömmor. Det var inte på något vis fullkomligt säkert, men det var vad det var. Hon hade klarat sig hittills!

Hon näslade in sig bakom några förfalla hyllor, som…[Read more]

Orden fyllde henne med en lättnad och hon slöt ögonen för att ta in orden. Jag tror vi lyckades.  Tanken var underbar. Att slippa detta stället, att kunna andas frisk luft igen. Fast det fanns fortfarande den beska eftersmaken. Det var som en irriterande fluga som inte ville sluta säga att det var någonting som var fel.

“Vad hände, Djan?” f…[Read more]

Blicken, skräcken och sättet som Djan agerade på gjorde Sera orolig. Vad hade han sett? Dessutom så tyckte hon inte riktigt om tanken att Sasha rörde sig ifrån honom. Det brukade vara tvärtom, även om ödlan ibland kunde bli ilsken på hennes gamla trogna vän var det vanlgtvis på ett annat sätt. Hon ruskade på huvudet som för att försöka få bor…[Read more]

I sovrummet satt Sera, helt förvirrad över Sashas konstiga beteende. Vad höll ödlan på med nu? Hon rynkade på ögonbrynen och försökte få bort Sasha ifrån Djans fingrar. Att ödlan skulle förstöra hans fokus skulle inte vara bra.

“Sasha, han försöker bara hjälpa oss. Låt honom vara… Eller?” sa Sera och såg lite oroligt på sin vän. Det var som om…[Read more]

Ati ryckte på axlarna. “Ah, tills de är, eh, borta?” Hon gav Neeana ett kort litet flin. “Men vi har i alla fall något att äta, kvar från igår, så alltid något.” Hon krokade sin arm med den andra kvinnan, och började dra in henne mot bråtet. “Den här vägen. Vi kryper in mellan möblerna.”

Försiktigt och lite prövande strök Finn Corrins långa hår. Vem visste med dessa fruntimmer? Ibland skrek dem direkt när man rörde vid dem. Han fortsatte med ett lätt “så ja, så ja” medan han kastade en blick omkring sig. De kunde inte vänta allt förlänge. Även om de inte skulle känna igen Corrin. Skulle de känna igen Finn. Han drog Corrin bakåt oc…[Read more]