Ett litet skratt kom från hennes läppar och hon sträckte sig efter sin väska som hon dumt nog lagt allt för långt bort. Hon gav till en liten irriterad suck över sin egna dumhet, innan hon öppnade upp väskan och kastade kronan åt sidan, en filt, lite guld och till slut fick hon upp något som såg ut som ett vanlig träbit. Sedan tryckte hon på en ru…[Read more]

Ranghildr hade tagit av sig de flesta av hennes pälsar och skinn och bar endast en enkel linne skjorta men en enkel harpäls över halsen. Hon hade rotat fram en kittel och hade precis varit på väg ut i snöovädret för att hämta lite snö som hon kunde göra till vattnet men stannade mitt i röreslen när hon hörde knackningarna. Inte kunde det vara Ragn…[Read more]

Inte lika enkelt som hon hade önskat svingade hon sig av hästen och strök sin ömma bak med en grimars innan hon sjönk ner i sanden vid en av palmerna till ryggstöd. Hon skrattade lätt och såg upp mot de många stjärnorna som glimrade där uppe.

“Men Djan, värmen kommer ta kål på oss annars. Jag tror natten är en bättre idé” påpekade hon och…[Read more]

Den lilla klappen på hennes axel lättade kanske hennes sinne en aning, inte för att han förklarat hur han hade tänkt att de skulle kringgå runorna, men hon visste av erfarenhet att det inte skulle behövas om läget blev tillräckligt digert, det hade skett allt för många gånger sedan hon lämnat sitt fädernesland. Kanske var det verkligen dag…[Read more]

Att Ragnar kommenterade att ulven var märklig fick Ranghildr inte riktigt att känna sig bättre till mods. Det var väl bara en fågel? Eller? Hon skakade bort tanken över att det skulle varit något annat när han pekade mot skyddet. För ett litet kort tag såg hon inte bergsulven som satt på taket, utan tänkte bara på värmen och trägolvet man…[Read more]

Den svarta huden glimrade lite av allt svett. Hon strök en hand för att torka bort både svett och smuts från sitt ansikte. En lättnads suck föll från hennes läppar när hon hör hans kommentar. Sasha har hittat ett ställe åt oss. Orden kändes som en lovsång. Hon kunde inte sluta tänka på att sitta ner utan att behöva få ont över allt.

Hon kisade…[Read more]

Ibland var Ranghildr inte allt för säker på om hon förstod allt som Ragnar sa. Fast en sak hade han helt klart rätt i. Att sova med tak, var bättre än att sova med de molnen. De skulle säkert blivit begravda med så mycket snö att de inte skulle vaknat igen. Hon huttrade lite av tanken och kunde inte ruska av sig tanken av något förföljde…[Read more]

Med sina grå ögon betraktade hon honom när han skrattade åt hennes ord, och trots att hon inte visade det så spred sig en lätt rysning längs hennes ryggrad av blotta ljudet. Han skrämde henne inte längre, inte på samma vis som förut, men än besatt han förmågan att få hennes innersta väsen att rygga tillbaka. Kanske var det bara naturligt, men…[Read more]

Stridens hetta var något hon föredrog över skogens tystnad. Det var som om det fanns ögon som följde dem. Ögon som såg dem. Men som de inte kunde se. Tanken kunde hon inte skaka av sig. Även om Ragnar hade sagt att det inte var något att bry sig om. Åtminstone var de två. Eller kanske snarare två och lite till och de hade ju vapen.

Lee…[Read more]

Sarkasmen fick Tipum att skratta det ihåliga, hesa skrattet. Sedan lyssnade han på hennes ord. Ilskan mot Lloth var uppenbar. Han sträckte på sig och mötte hennes ögon med sina svarta avgrunder till ögon. En kyla skulle sprida sig längst Isras ryggrad.

“Din ilska mot Lloth är förståelig, men kan bli din död.” påpekade han, utan någon större…[Read more]

Som om hon inte riktigt trodde på trollkarlen att butiken var stängd, knuffade hon bort mannen och klev framför honom. Hon drog i handtaget själv. Mycket riktigt rörde sig inte dörren en milimeter,  hon kunde höra hur en skylt på andra sidan slog mot dörren. Lite fundersam kisade hon mot skylten, några krumelurer syntes på den. Några hon inte för…[Read more]

Visslandet från Djan fick hennes egna häst att sätta iväg i galopp. Något som Sera först inte var beredd på och hon tappade balansen. För någon sekund hon hamnade på sniskan men lyckades på något sätt rätta till sig själv.

Kom igen? Som om hon inte var den unga och äventyrliga i detta sammanhanget? Hon skakade nätt på huvudet och satte in sina…[Read more]

Hon själv skulle aldrig ha flytt om det inte var för att Arand bokstavligen drog med henne ut ur stridens hetta, men kanske var det likväl. Hon hann nämligen se hur mer än en av hennes landsfränder föll inför den bevingade vampyren innan hon ens lyckats fly ut genom dörren och vidare in i ytterligare en annan gränd. Ilskan som kokade upp inom henn…[Read more]

Dra upp vatten från sand? Tanken var förvirrande. Inte fanns det väl mycket vatten i sand? Men kanske hade han rätt. Och hon ville ju trots allt inte låta okunnig. På något sätt var Djan en av de få människorna som Sera absolut inte ville visa att hon var dålig på något. Hon var inte ett barn längre!

Hon nickade, lite mer bestämt med ett leende…[Read more]

Hovarna smattrade mot vägen och det var ett dånande som var svårt att inte höra när de bevingade männen red in. Stanken från hästarna och männen slog Nenya och hon rynkade på näsan. Som om det inte var nog med all gyttja och smuts redan? Hon följde de med blicken och lyssnade på Ayperos ord. Hon nickade – lite disträ över allt ljud. Ett litet…[Read more]

Även om den sårade minen var lite spelad, kunde inte Sera rå för att känna ett stygn av dåligt samvete. Kanske hon skulle lita på sin forna vän? Men tanken på att inte ha en van guide… för hon var inte helt säker på om Djan skulle räknas inom den kategorin… kändes inte allt för vettigt. Å andra sidan, slippa staden. Ja. Det övervägde det m…[Read more]

Hon grimaserade av smärtan när hans klor sjönk in i hennes arm, men hon sade inget om saken utan härdade bara ut för den stund det varade. När demonens klor släppte taget om henne så kisade hon skeptiskt ned på de fula märken han gjort i hennes arm, nästan som om hon fann deras blotta existens smaklös.

”Givetvis bryter ni inte ert löfte, det vo…[Read more]

Det vettigaste hade varit att oroa sig över att han inte skulle fått luft när han nästan satte kärnan i halsen. Fast vem kunde vara det? Han såg så fruktansvärt rolig ut och dessutom var hans skratt smittsamt. Lite lättad var hon trots allt då han spottade ut den.

Hon stoppade en dadel i munnen och njöt av sötman en stund för att sedan spotta…[Read more]

Nyfiken lyssnade Sera på hans berättelse om giftormen. Död? Det hade varit tråkigt och vem skulle hitta hans kropp så långt borta? Hon skakade på huvudet om hans yrande med Sasha. Vingar som täckte himmelen? Det lät som en dröm det. Det kunde ju inte vara något annat än drömmar och hallucinationer? Om inte… Ett brett flin dök upp på prinsessan…[Read more]