En liten rodnad smög sig fram på Seras kinder då hon såg kronan men hon gav till ett bubblande skratt och tog den för att placera den på Djans hjässa. Den glimrade i det dunkla ljuset. Kronan var trots allt ganska enkel, inte mycket krimskrams, utan bara den behornade ormen som slingrade sig runt.

“Vilken söt prinsessa du skulle varit då!” ut…[Read more]

Leendet och ögonen som glimmade på Djan fick Sera att le och sakna de forna tiderna. Utan att tveka nickade hon och ögonen glimrade på samma sätt som Djans. Hon reste sig upp och slog båda händerna i bordet så att glasen klirrade till och välte.

“Vad väntar vi på?” utbrast hon exalterat och drog till sig sin väska och lade inte ens märke till…[Read more]

Ers Höghet. Hon hade alltid hatat den titeln, till och med när det var ett skämt hon rynkade på näsan åt det. Det var en titel som hon var tvungen att bära, men hon hoppades att han inte skulle reta henne allt för mycket med det.

“Åh, är du så gammal nu så du inte ens minns?” frågade hon retsamt tillbaka och kunde inte rå för att minnas de bus d…[Read more]

“Mökeralvernas stad..?” frågade hon och rynkade på ögonbrynen uppenbarligen inte helt nöjd över den tanken. De var ju galet! De skulle mörda de båda bara de satte sin fot in på deras territorium. Hon log åt hans andra förslag. Norrut? Ja, kanske det var en idé. Hon nickade lite eftertänksamt.

“Så länge vi dricker vin och inte den här blaskan” p…[Read more]

Åt hans svar fnös Sera så att hennes lockar flög upp lite grann och kittlade henne sedan på näsan. Hon rynkade på näsan och blåste bort hårslingorna för att sedan se på honom lite fundersamt. Någonstans djupt inom henne förstod kronprinsessan att det kunde vara en dålig idé. Men hennes ögon glimrade till så som de brukade göra då de hade något f…[Read more]

Ögonen på Sera lystes upp något och hon log bara brett åt vad han berättade. Det lät som härliga äventyr. Något som hon definitivt saknade. Hon drog en djup suck och lät handen dras genom håret medan hon funderade på ett svar.

“Skulle inte jag, kronprinsessan Sera, bry sig om en sådan här enkel marknad?” frågade hon, spelade förolämpad och…[Read more]

Sera skakade nätt på huvudet så hennes svarta lockar yrade omkring henne och hon flinade brett.

“Det är nu du ska påpeka hur vacker jag blivit” retades hon och blinkade med ena ögat för att sedan göra en gest ner mot bordet och sjunka ner på en av trästolarna på kanten av bordet. För trots allt var de två och soffan passade de bättre.

“Va…[Read more]

En röst störde hennes elände. Fast hon kände igen rösten, men hon kunde först inte riktigt placera den. Hon rynkade på ögonbrynen för att sedan mellan sina fingrar upptäcka Djan. Ett bubblande skratt kom från Sera och utan någon förvarning reste hon sig upp och kramade honom glatt.

“Jaså! Nu passar det minsann att dyka upp!” utbrast hon med ett l…[Read more]

Jag skulle gått till ett av vinhusen istället. Tanken for igenom Seras huvud när hon stirrade ner på teets svarta blanka yta. Den beska smaken fanns fortfarande på tungan och hon kunde inte bestämma sig om hon tyckte om den eller inte. Det smakade barndom. När hennes mor tvingat henne att dricka teet på de tillställningar hon var tvungen att närva…[Read more]

Mitt näste. Bara orden fick henne att le lite grann. Fast det såg ut som ett näste, med saker från hela världen. Hon lät blicken vandra över alla de saker de passerade. Ytterst tacksam för ljuset som han hade tänt, eller… vad man nu skulle säga. Hon hade redan klivit över ett par saker som hon definitivt skulle snubbla över annars.

“De…[Read more]

Egentligen var hon alltid lite skeptiskt till att bli bjuden på något. Det var alltid något som personen som bjöd ville ha för besväret. Fast det verkade inte vara fallet just nu. Dessutom hade hon bjudit på rummet, så i sådana fall skulle de vara kvitt. Det kunde väl inte skada att acceptera erbjudandet för en gångs skull?

Hon bet sig lätt i…[Read more]

Att hon hade tänkt på saken länge, var inte svårt att se. Det matta, trötta leendet från henne som om tankarna hade virvlat runt i hennes huvud alldeles för länge. Alldeles för många sömnlösa nätter. Det fanns en sanning i det hon sa men den lilla demonen verkade inte allt för brydd över situationen. Trots allt var de dödliga. De levde ett kort…[Read more]

Hon hann inte säga något om deras personliga framgång innan vampyren gjorde det åt henne, och hon lät honom, det var helt enkelt inte tillfälle att skryta just då. Än hade de inte vunnit slaget, bara tagit sig en bit framåt, så hon nickade bara åt orden medan hon höll tryck mot sin skadade axel för att hämma blodet en aning, allt medan Sandor…[Read more]

Bitterheten hos Ayperos var inte okänd för Nenya. För att vara ärlig skrämde den henne något. Även om det inte var första gången som hon hade mött den. Fast bitterhet var bättre än ilska och besvikelse, även om hon kunde hinta att de fanns där bland hans känslor nu också. Lite mer dämpat som om det puttrade under hans yta. Åtminstone hade…[Read more]

Godmorgon? Ja, kanske det var en god morgon. Trots allt hade inte varken eld, eller någon blå blixt kommit ifrån trollkarlen och det var väl alltid ett gott tecken. Åtminstone bestämde sig Vésiva för att så var fallet. Vad skulle det annars vara? Hon sträckte på sig med en gäspning och alla ben och armar åt alla håll som var möjliga.

“De…[Read more]

När slaget träffade så kunde hon inte låta bli att flina, det var förstås inget dödande slag, men det hade lämnat ett fult, stort och gapande sår i vampyrens ena kind och skriket som följde träffen talade om för henne att det inte hade varit särskilt smärtfritt. Kanske var det därför som hon inte brydde sig om kvinnans sista slag, det som träffad…[Read more]

Hans ord fick hennes flin att bli mer av ett leende, kanske något avmattat, och hon sträckte sig efter vinglaset igen för att snurra det mellan fingrarna innan hon försiktigt smuttade på det.

”Det är sant, den tanken har slagit mig mer än en gång, men… En familj är så mycket mer än bara ett namn. Skulle jag avsätta, eller för den delen avrätta, m…[Read more]

Tårarna och allt oljud gjorde det svårt att säga nej. Kanske mest att han var rädd för att han skulle bli platt under en ork. För hur skulle han orka dennes tyngd? Han höjde sina händer och försökte att lugna denne ork så bra det gick. För vad skulle hända om han lämnade honom och Smulan här?

Lite försiktigt harklade han sig igen. Han öppnade mun…[Read more]

Gork spände öronen

“JO INTE HJÄLA GORK?”

Gork brister ut i de största krokodiltårarna i Orkhistoria

“WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ..  Jo inte hjälpa Gork… wääää”

Gork satte det största ögonvalparna mot Jo.. Gork var jätte ledsen. Gork ville ha hjälp av Jo, men nu säger Jo att Gork inte får hjälp. Sa Gork något som inte han fick säga? Vad var det fö…[Read more]

Rodnaden brände på kinderna. Allt detta tal om sex. Vad var det som han menade? Att de alla skulle… var det var detta var? Nog för han hört någon i sin hemby tala om att kärlek började med bråk. Och Gork såg också ut som om han kunde vara en bråkstake.  Munnen blev torr och en liten känsla av panik hade börjat gro inom honom och han skakade b…[Read more]