Allt hade hänt på en gång. Ett ögonblick så hade det varit en endast en mörk, frusen natt. Den kallaste på länge, men man hade kunnat behålla viss värme inomhus. Ingen hade tänkt att det var någon fara o färde, inte egentligen. Kaara hade då definitivt inte tänkt sig att så var fallet. Hon hade lojt kopplat av i en liten stuga, tätt inpackad b…[Read more]

Förändringen i mönstret var uppenbarligen helt oväntat, för när Aife tog ett steg bakåt och soldaten såg ett tillfälle att resa sig upp så tog han det. Han hade knappt kommit halvvägs upp på fötter igen innan kvinnas svärd svepte över hans oskyddade nacke och separerade hans huvud från resten av hans kropp. Man kunde skymta ett ögonblicks förv…[Read more]

Aife hade inte längre något fokus på varesig drottningen eller hennes leende, utan dedikerade sitt fulla fokus på soldaten framför sig – det hade han förtjänat, för han hade slagits väl, även om hon var tämligen säker på att hon hade honom nu. Hon hade då absolut inga planer på att låta honom resa sig igen!

Korta väsanden följde slag efter slag d…[Read more]

Hon väcktes ur sina tankar av den andra kvinnans röst. Hon hade inte hört det första hon sade, eller så hade hon helt enkelt inte lagt särskilt mycket vikt vid komplimangen, men de sista orden hörde hon.

”Ja tack”, svarade hon med ett leende, kanske lite konstlat men ändå uppriktigt. Hon hade inte för avsikt att vara otrevlig mot de som tjänade h…[Read more]

Soldaten vacklade och föll, men inte helt. Han tog emot sig på ett knä och höjde instinktivt sitt vapen för att parera hugger som han förväntade sig skulle komma direkt efteråt. Han kanske inte såg mycket ut för världen, men han hade en gång varit Me’er och han hade inte förlorat all förmåga för logik och konsekvenstänk bara för att han blivit…[Read more]

Rösten var svag och det var knappt som om hon hörde flickan först. För att vara ärlig var det mer än vad hon trodde att Ailis skulle svara henne. Det hela förvånade henne och hon följde den skakande handen mot väderkvarnen. Den sista biten sporrade hon hästen, snart var de framme.  Utan att slösa mer tid, för varje sekunde var värdefull. Va…[Read more]

Ati hade lite språng i stegen då hon kom tillbaka till gränden, vilket tog ett litet tag, eftersom hon ville vara säker på att ingen förföljde henne och tänkte till att stjäla deras välförtjänta mat.

Sedan fick hon syn på Neena, och frös till. Hon grät igen? Förfärat så skyndade Ati fram och släppte säcken bredvid dem.

“Ah, har något hänt? Slo…[Read more]

Då Neeana stegade iväg så gav Ati henne ett stöttande leende, innan hon skyndade iväg bland folkmassan för att röra sig mot köpmannens stånd från andra hållet. Det tog henne inte länge att komma i position bland några lådor, där hon både var lite dold och kunde se ut som att hon väntade på någon, om nu någon hade kollat in henne och undrat va…[Read more]

“Ah, hur som helst?” Det var inte hjälpsamt, Ati. Hur skulle Neeana veta vad hur som helst var? “Ah, jag menar…” Hon gestikulerade lite trevandes. “Skäll ut honom? Påstå att någon en gata bort säljer samma sak för halva priset? Säg att hans varor är ruttna? Är du snabb kan du alltid ta något och hoppas han springer efter! Eh, men kanske int…[Read more]

Enligt Ati såg kvinnan ut att må mycket bättre med en gång – förmodligen skulle hon själv bli en skaplig, kanske till och med kapabel, tjuv tillslut, om hon fick några månader på sig. Märkligare saker hade hänt!

“Ah, vi tar oss till marknaden, och sen, sen…” Hon viftade lite lätt på ett finger. “Ah, så distraherar du någon köpman på någo…[Read more]

Ati var inte så van vid längre beröringar, men hon kunde inte gärna slita handen till sig då Neeana var just så förståeligt nedstämdt. Istället så gav hon hennes hand några tröstande kläm. Vad annat kunde hon göra?

Dock så var det en sak hon visste om att vara ledsen, och det var att man bara blev ännu ledsnare av att grotta ned sig i det! Så ka…[Read more]

Atis ögon spärrades momentärt upp då kvinnan började tala om sin far, och en uppoffring. Det var inte svårt att fylla i orden som Neena inte låtit spilla ut. Någon form av buse hade överfallit dem, och hennes far hade stannat för att uppehålla dem medan han hade låtit Neeana springa iväg. Hon hade sett liknande historier många gånger… och…[Read more]

Ati hade förvisso ingen aning om vad kvinnan hade trott, men eftersom hon inte fortsatt att förklara så satte hon det snabbt från sina tankar. Det hade varit förargeligt att haka upp sig på gamla ting hur som haver, och kvinnan fortsatte prata om annat.

“Hm… Neeeee-ana.” Ati drog prövandes ut på namnet. “Neeana. Neeana. Lite långt, men fint!” H…[Read more]

Att Jasper inte ödslade massa tid med att argumentera fram och tillbaka om huruvida det var bättre att bara sitta på sina händer eller att faktiskt göra något ansåg Drosai talade till hans fördel. Han var faktiskt kapabel till att ta beslut och göra vad som krävdes, vilket betydde att det kanske inte skulle vara en total pina att vara instängd…[Read more]

Ati strök tillbaka sitt kaotiska hår för att binda fast det i nacken med en bit snöre hon haft kring handleden, och ryckte samtidigt på en av sina axlar. Hon gav den gråtande kvinnan ett snett leende.

“Eh, varför inte? Du verkar inte ha varit här, på gatan det vill säga, allt för länge, hm? Du är för ren. Är väl bara rätt och riktigt att någo…[Read more]

Tystnad hade aldrig riktigt varit något som Vésiva varit bekväm med. För det brukade sällan bringa något trevligt och definitivt inte pengar eller mat på bordet. Hon svalde lite nervöst och drog en hand genom sitt blonda hår som hade blivit lite mer smutsigt under deras resa. Hon bet sig i underläppen och lät blicken vandra över alla hörn som gi…[Read more]

Utan några fler ord, svingade hon sig upp på hästen bakom Ailis och tog tag i tyglarna. En enkel, men bestämd snärt och hästen började galoppera med ett litet klagande gnäggande. På något sätt fick flickans gråt det att knyta i magen på Ziyaté. Känslan var märklig. Varför skulle hon bry sig om en flicka, en främling och dessutom en människa. Enba…[Read more]