Jo, det kändes i varje fall som om hon skulle överleva, trots smärtan och febern. Kanske var det en falsk trygghet som kom av att vara hemma igen, eller för det völvan sagt om att hon var menad för något mer. Då skulle hon väl inte kunna dö?

När Eirik smög in i salen där hon låg så gav hon sagda völva en något varnande blick, rädd att hon sku…[Read more]

Det knastrade till lite då han begravde sina klor i det mörka jordgolvet och hon förstod att det måste göra ont. Det fanns väl inget bättre sätt att göra det på? Om han inte hellre hade amputerat den, men det var väl onödigt? En kort blick på såret. Fan! Hon hade glömt att göra rent det innan. Nå, det kunde väl göras sen det. Det såg inte allt…[Read more]

Ögonbrynen var fortfarande rynkade och näsan ryckte hon lite på, som om hon hade tänkt nysa. Hon stannade upp ett tag, försökte fundera ut vad hon egentligen visste om dessa pelare. Egentligen inte så mycket, men hon ville inte heller framkomma som allt för dum och oärlig. Hon hade kommit fram till namnet åtminstone och hon gjorde en gest fram…[Read more]

Att Maeve hade skämtat fick henne att skratta i några korta utandningar. Åtminstone var det ett tecken på att hon fanns där. Hon böjde sig fram för att placera en mild kyss på hennes hjässa och stryka undan några hårstrån som fanns i hennes ansikte. Försiktigt log hon, även om det fanns en oro där bakom ögonen försökte hon att inte visa den för…[Read more]

Den förnärmade blicken valde inte Ziyaté att lägga märke till, eller åtminstone att inte bry sig om. Etikett, något som var annorlunda varthän hon vände sig i världen och hon kunde reglerna väl. Det var bara på senare tid hon valt att bryta dem, om det var möjligt. Trots allt var det mer bekvämt att sträcka ut sina ben och vila dem efter färden ä…[Read more]

Det nästan sög till i magen och så var hon inte längre i Vinterskog utan tillbaka på de mjuka fällarna i sin faders salar. Hennes ögon tycktes för en sekund vilda, som om hon inte riktigt visste vart hon var, men hennes mor som försiktigt strök henne över håret och hennes fars röst påminde henne. Dessutom var smärtan i ryggen tillbaka, så n…[Read more]

Ranghildr hade hela tiden stått bredvid Audgisil. Ett krampaktigt tag om hans hand samtidigt som blicken vandrade mot dörren lite nervöst. Om någon skulle sätta foten innanför dörrkarmen skulle hon utan tveka ge dem en rak höger. Inte för att någon skulle stiga in oinbjuden någonsin annars. Men vem vet? Kanske det var en outtalad önskan att…[Read more]

Sättet han sa “mitt” på förvirrade henne. Det var ett torn, som var hans, men ändå inte hans? Hon rynkade sina ögonbryn ännu mer och det var nästan på gränsen att de nuddade varandra över hennes spetsiga näsa. Sedan slog hon lätt på bordet. Exalterat igen. Ja! Hon hade väl hört någon legend?

“En av världspelarna?” föreslog hon till slut när hon…[Read more]

Höet flög omkring och ett strå fick nästan Vinga till att nysa till. Hon rynkade på näsan med öppen mun medan hon försökte få bort kliandet. Hon ryckte ett av sina hårstrån för att föra in den i ben nålen. Ett litet skrockande och brett flin syntes i ansiktet när han svarade henne med sarkasm och hon höll ihop såret medan hon stack in nålen oc…[Read more]

Hennes lilla samling av nordmän stack märkbart ut bland de andra ädlingarna och vasallerna till Karm. Deras kläder var till större delen av läder och pälsar och nästan alla bar sitt långa hår flätat. Maeve red först i deras lilla klunga, ett halvt dussin välbeväpnade nordmän som befunnit sig på fastlandet när nyheterna om Loradons fall nått huvuds…[Read more]

Det var lätt att förlora sig i völvans blick och snart nog fann hon att det var precis vad hon gjort. Hon kunde inte längre känna de mjuka fällarna under sig eller den dunkande smärtan i ryggen, det var som om hon hängde i ett intet, eller snarare svävade. Var det något under hennes fötter? Hon såg ned men såg bara mörker och lyfte därför blicke…[Read more]

Lite förvånad över hur obekväm han var över hennes skiftande rynkade hon på ögonbrynen innan hon förstod. Ah. Det var snarare en rädsla för hennes nakenhet än hennes kvinnliga skepnad. Hon såg hans fundersamma blick åt alkoholen. Flaskan var liten för Luka i den skepnaden men hon skrockade till lite och lade sina läppar kring flaskan för at…[Read more]

Det torra skrattet förvirrade henne. Inte mer än vad han talade om sedan. Ett torn? Vad var det för torn? Hon hade i för sig hört om torn i sig, långa byggnader som människor använde till strid eller att fängsla saker i… prinsessor till exempel. Men mannen framför honom kunde inte vara en prinsessa? Hon synade honom uppifrån och ner med en fun…[Read more]

Det var rätt beslut. Det var rätt. Det var rätt beslut. Ranghildr kunde inte tvivla nu, det var redan gjort. Inget i det skulle ändras. Gerda hade trots allt redan sagt att Maeve var ämnad till mer än Draumrheim. Om det stillade hennes oro, eller skapade mer, var hon inte säker på. Tänk om det bådade värre situationer?

När Gerda bad hennes dott…[Read more]

Hon hade öppnat munnen för att svara Daermond men avbröts av Tipums ankomst och stängde den därför igen och betraktade istället under tystnad utbytet mellan de två. Det var förvisso inte ett ömsesidigt utbyte, det var på demonens villkor, men hon kunde ändå inte låta bli att sucka över hans sätt att ”hälsa”. Det var långt ifrån passande och re…[Read more]

Trösten hon fick av sin mors lätta beröring var flyktig och snart försvann också hennes far från hennes sida. Gerda tog hans plats istället och när hon bad henne att se upp och möta hennes blick så kunde hon inte säga emot. Hon gjorde som hon blev tillsagd och vände sin blick mot Gerda och mötte de gröna ögonen med sin egen blick.

 …[Read more]

Tanken att denne Luka försökt att passa in i en värld av människorna, fick henne att le lite. Hur skulle han kunna göra det? Trots allt måste det vara svårt med de benen. Fast å andra sidan var det sorgligt att människorna tänkte att de var deras värld. Efter en lång resa genom Talanrien insåg Vinga att så inte var fallet. Själviska människor. Tan…[Read more]

Eldstadens värme brände i Ranghildrs kinder och näsa. Hon var fortfarande spänd över Maeves hälsa, men när hon såg att hon fortfarande var vid liv lugnades hennes hjärta något. Det skulle bli bra. Det måste bli bra. Till och med Gerda hade sagt att hon var utvald av Oden, innan hon ens hade uttalat sin oro. Hon hade inte ens berättat vad som had…[Read more]

Hennes far hade alltid litat på gudarna, särskilt sedan de lovat att han skulle bli kung, vilket han också blivit. Det var sant att deras släkt alltid haft en viss koppling till Oden, men för Maeve hade det alltid varit sagor, sådana som hennes mor berättade för henne när hon var liten och inte kunde sova. Nu var det mycket tydligare, men ändå tve…[Read more]

Lite upprymd över att det skulle bli ett intressant äventyr slog hon sina händer mot varandra ett par gånger. Innan hon rynkade sina ögonbryn. Vad skulle hon göra med hästen? Alla varorna? Neyir och framför allt Atlen skulle inte vara särskilt glad om de försvann men att dra allt det dit? Var det värt det? Eller skulle hon hitta på någon lögn?…[Read more]