Han hade inte sagt något utan bara betraktat Maeve, mjukt och ömt med ett svagt glittrande i de lila ögonen, den mjuka blicken försvann väldigt snabbt när han blev uppmärksammad på att någon stod på gatan framför dem. Han klev upp något steg framför Maeve, inte för att hon behövde beskyddas men mer för att ge sig själv lite utrymme där på g…[Read more]

Och Aife var en av de som var väldigt fokuserade på striden. Skrattandes då hon armbågade en man i sidan och fick honom att dubbla över, och lika skrattandes då hon själv fick en rätt så ordentligt smäll över ansiktet. Det skulle lämna en märke, säkerligen, men kul var det! Det påminde henne om andra strider, andra platser, där hon visste var hon…[Read more]

Typiskt människor! Våld över allt. Inte ens en kväll utan någon fårskalle som skulle drämma till den andra på något vis. Dessutom hade han inte varit kvick nog att ta sin egna bägare för att svepa den. Alkoholmissbruk, slöseri var det! Han tog ett tag om axelväskan, som var stor nog för trollet själv att passa i den.

Ett djupt andetag för at…[Read more]

Aife, så som kvinnan hette, väntade inte på att fler objekt skulle kastas. Hon föll till golvet, bägare i ena handen och hatten i andra. Ögonblicket efter så sparkade hon till bordet så att det föll på sidan och skapade en sköld mot de flygande projektilerna. Ett brett flin infann sig på hennes läppar då hon slängde en blick på trollet.

“Hrrm…[Read more]

Ljudet av bägaren som slog i mannens huvud gav ännu en gång en krispig tystnad. Så tjock av förväntning från alla människor runt omkring att det nästan var obehagligt. Gormkäft nästan rös till och öppnade sin käft för att bryta den.

”Ljudet visar att det inte fanns mycket där…” sa han men fick inte fortsätta förrän en bägare kom flygande mot…[Read more]

“Hrrm. Kanske får besöka er troll någon gång.” Sade hon, även om hennes koncentration inte helt var på trollet – nej, hennes blick hade vandrat tillbaka till mannen. Det tycktes som att han hade svårt att hålla tyst. I ett ögonblick övervägde hon att stega tillbaka dit… men hon hade nyss satt sig tillrätta, och vinet var välsmakande…[Read more]

När väl kvinnan satt sig och njutit av vinet verkade det som om mannen fick bort sin tunghäfta och väste irriterat och barskt till sina vänner.

”Som om det fruntimmet känner någon skillnad på vin som vin. Åtminstone känner man inte stanken av de två hit” samtidigt som några av hans bordskamrater instämde liter nervöst men artigt i skratt m…[Read more]

Kanske var även hon besviken över att mannen inte rest sig upp. Det hade varit skönt att ge utlopp för de aggressioner som tändes på i henne över mannens tidigare utbristande… men nå väl. Hon hade nog med självbehärskning för att inte tvinga fram en konflikt då hon redan vunnit, en seger som underströks av de flin som nu riktades mot mannen, s…[Read more]

Kvinnan hade en vass tunga. Som en kniv som skar igenom varmt smör, eller hud för den delen. Tystnaden som uppstod, bröts bara av de få gnistorna och det hesa skrockande från trollet som hade ställt sig upp och borstat av stolen mitt emot honom med sin hårkalufs på svansen. Så som etiketten var där han varifrån, för att sedan dra ut den åt kvin…[Read more]

Slut? Otur. Kanske var det lika bra för henne att dra vidare då… Sedan ropade någon bakom henne, och hon hörde flinet. För ett ögonblick så frös hon till, innan hon långsamt knöt sin ena hand, sedan lät den falla öppen igen. Hon tog ett andetag innan hon vände sig om och såg mot mannen som talat, sedan mot trollet, och sen mot mannen igen.…[Read more]

Värden, lite bekymrad, tog upp ett av glasen för att putsa det för att dölja sin nervositet för kvinnan framför sig. Verkade väldigt fokuserad på att få det så skinande som möjligt plötsligt.

”Jag är ledsen, min dam. Jag sålde nyss min sista flaska… Men” sa han, rösten verkade gå i olika tonlägen och visade mannens unga ålder. Innan han hann…[Read more]

Enhanda nickade, som om det vore en självklarhet att den unge mannen framför honom hette Sahar. Vad skulle han annars heta? Det var trots allt det han hette. Vyrm tog åter upp sin bägare, och var på väg att ta en klunk, innan han ändrade sig och satte ned det igen. Det var trots allt inte gott, så varför skulle han inta mer. Istället så log han si…[Read more]

Namn: Aife Nathair
Kön: Kvinna
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 79 kg
Ögonfärg: Mörkbruna
Hårfärg: Svart
Hudfärg: Vit – Solbränd
Födelseort: Okänt, någonstans runt centrala Talanrien
Folkslag: Ser ut att ha blandat blod från Nirai och något mer
Lojalitet: Sitt kontrakt
Civilstånd: Obrydd

• Utseende

Beskrivning ur tråden Alltid En Början – “På he…[Read more]

Kvinnan som steg in genom dörren stack ut på ett helt annat vis än trollet – men stack ut, det gjorde hon, från topp till tå. På hennes hjässa vilade en mörkbrun hatt med stort brätte, och två lila fjädrar som stack upp från den. Under den så välde svart hår ned längst hennes rygg, vågigt trots den lösa knuten i hennes nacke. Hennes ansikte ku…[Read more]

Då en av pojkarna greppade tag i den unga mannen så såg Vyrm förbryllat på honom. Han förstod inte alltid människors behov att ta till våld. Det kändes sannerligen onödigt. Nåväl, de släppte honom i alla fall. Det betydde att Enhanda inte behövde lägga sig i. Inte för att han visste vad han skulle ha gjort, men han brukade gå med sin magkänsla i…[Read more]

Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Leendet på läpparna var fortfarande drömmande när hon tänkte tillbaka på vad som hade skett. Tankar som höll henne varm en sådan kylig kväll som denna. Det var dock inte samma krispiga kyla som i Kaldrland även om den vita stenen lyste upp staden på ett liknande sett. Fast det var för kalt på något sätt, inte samma karaktär som Thel Shaen, ell…[Read more]