Med en hård hand daskade hon till Wreax i bakhuvudet, som om hon läxade upp ett olydigt barn som precis sagt något särdeles opassande.

”Det är inget vis att tala till en flicka”, sade hon hårt, men vände sedan blicken till flickan igen och lät den mjukna något. Ett litet leende spred sig över hennes läppar och hon ryckte på axlarna som sva…[Read more]

“Vi kommer göra det klart för alla vilka som styr vilket skepp när vi är redo att ge oss av Ragnhildr. Och jag tror nog de kommer lyssna på dig bättre än du tror om du bara är bestämd.” Han ler lätt mot henne och lägger en hand på hennes axel igen medan han ser på skeppen i tur och ordning.

“Du har visat prov på att du faktiskt är redo att leda…[Read more]

Brand har hela tiden studerat Torfi och Hillevi, inte lyft blicken från den som varit i ringen. Han suckar lite när alla talat klart och det hade värmt att höra sin systers ord. Även om hon kanske inte riktigt förstod hur mycket guld det hade varit i hans penningpung. Mer än han nog skulle få ihop någonsin igen. Men det hade det varit värt att…[Read more]

Yazfein har bara studerat syskonen under tystnad och hade ganska snabbt förstått hur nära de stått mannen de kallade Ejvald. Han bara skakar på huvudet och väljer att inte säga något men blicken vilar länge på Eirik innan han lyfter den för att se mot kvinnan som kommer springandes, tät följd av en man. Han lyssnar på deras ord och har redan bör…[Read more]

Ejvald ger henne en blick kort med ett brett leende, ett leende som fylls med styrka och han tar ett djupt andetag för att följa henne framåt mot männen med ett vrål. Ett vrål som taget från yngre dagar då hans kropp och själv var som starkast. Värme fyllde honom och trots att han kände hur såret öppnade sig mer och mer, kände han sig stark. Do…[Read more]

Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

Spänningen i rummet var som knivar och hon kunde inte rå för att känna att egget var riktat mot henne själv. Inte för att det gjorde henne illa till mods. Tvärtom, hon tyckte om det. Känslor som hat, frodade något istället för likgiltighet. Ett litet skratt, som nästan lät lite för glatt i sällskapet som om hon fann situationen road eller som om d…[Read more]

“Imorgon redan, efter lite vila. Min tjänare kommer visa dig till en varm säng och mat att fylla din mage med innan du beger dig av. Mitt garde kommer att hämta dig på morgonen för att eskortera dig vidare.” sa Akila simpelt med ett litet leende för att höra hans nyfikenhet och iver i rösten. Blevpåmind om sin egna ungdom och glädje. Även om d…[Read more]

Allt det som de talade om fick Finn att rysa. Varför skulle de ens beblanda sig i det där? Han stretade emot och drog Corrins hand emot sig. Som om han ville dra bort honom ifrån denna främling och hemskheter som de tycktes vandra rakt in i.

“Och varför stannar de inte döda?!” utbrast han, lite för högt i ton för en man

Blixtens sken lös även upp en annan mörk figur bland skuggorna bakom kaptenen. Utan skenet från blixten skulle man kunna tro att han var hennes skugga. Allt var svart, från skorna till den söndriga kaptens hatten som han bar. Det var som om kläderna droppade, som en mörk seg vätska som aldrig riktigt tycktes rinna av honom. Kapten rocken var kläd…[Read more]

Hon hann skjuta en tacksam blick åt Yazfeins håll innan hon fortsatte att följa spåren med blicken, denna gång upplyst av den magiska elden. Att Eirik ogillade Yazfeins närvaro var uppenbart, men han hade vett nog att inte säga något om saken just för tillfället, de hade trots allt viktigare saker att oroa sig över, något som Eirik satte i ord…[Read more]

Likaså glimmade Vésivas blåa fjäll i både ansiktet, rygg och armar. Även fenorna på armarna tycktes vara kvar. Trots allt var det hennes identitet och istället för hennes far som dolde sin me’er skepnad för de två benta. Hade Vésiva aldrig gjort det – tvärtom såg hon fördelar att inte göra det.

“Det finns väl en sanning i hans ord, men jag ans…[Read more]

Ännu mer löjlig kände sig Vésiva när trollkarlen bad om ursäkt. Det var hon som skulle be om ursäkt igen – inte han. Trots allt var det hon som riktade något vasst mot honom. Ännu hade han inte gjort något dumt och det hela fick henne att rodna.

Medan hon tänkte efter vad hon skulle säga såg hon mot den torkade frukten och sträckte sig lite föri…[Read more]

Vanlgtivis brukade Tussie vara snabb på fötterna men hon var fortfarande yr och alla saker tycktes vara dubbla. Det var svårt att riktigt veta hur hon skulle placera sina fötter eller komma fram. Men motvilligt försökte hon lita mer på brinken framför henne. Eller en av de fyra som hon såg.

“Vad… hur ska vi fly undan dem? De kommer hitta os…[Read more]

“Döden” sa hon med ett snett leende, som om det hade varit ett skämt dem emellan. Fast hon, som så många andra av sin sort såg inte riktigt det som något hemskt. Vad var det, om inte en befrielse från den värld de var i. Kanske kom de närmrare Lloth… Hon hade ärligt talat inte lagt så mycket tid på den tanken. Inte än.

Ännu en gång lät hon…[Read more]

“Har vi inte alla rätt till att drömma?” frågade Sera med ett varmt leende för att skratta varmt åt hennes andra ord för att ta hennes drink i sin hand och utna förvarning slänga resten av drinken i en av växterna som inte tycktes allt för nöjd över vätskan och slog ihop sina blommor. Lite äcklad av drinken satte hon den på ett annat bord. Se…[Read more]

Fastän orden var tydliga, och Biorn uppenbarligen hört dem, verkade Ranghildr ha svårt att greppa om dem. Det kändes som om allt hon alltid velat  skedde på en gång. Och det kändes nästan lite… för bra. Hon rodnade lite lätt över det för att sedan skaka på huvudet åt det.

“Jag kan inte riktigt tro det.” svarade hon till slut, rak på sak som hon…[Read more]

Det var många tovor i Zators hår och han grimaserade lite grann när han var håröm. Även om systerns händer var försiktiga. Han höll upp sin hand mot håret för att försöka få henne att sluta och vände sig sedan om för att sedan höja sitt ena ögonbryn.

“Bättre? När vår kära syster får makten menar du?” frågade han med en fnysning och gjorde en…[Read more]

Inte många minuter passerade innan de kunde höra hur kvistar bröts. Kanske kunde det vara ett djur, en björn? Fast det var mer klumpigt och snart var det en ung flicka som nästan sprang rakt in i Maeve. Ögonen var lika gröna som vårens blad och det mörkbruna håret hade både kvistar och smuts. Andetagen var snabba och flickan såg hastigt bak…[Read more]

Vad var nästa steg?  Hennes läppar darrade lite lätt när hon öppnade munnen för att svara honom – även om hon inte riktigt kunde få ut några ord. Blodfläckarna på hans skjorta var tydliga och sättet han andades och svettade gjorde henne rädd och hon ville inget annat än att retrera. Försvinna tillsammans med sin far. Låta båda leva. Istället vis…[Read more]