Han sitter kvar på stolen medan han böjer sig djupt fram, händerna fortfarande på hennes axlar medan hon satte sig ner på golvet framför honom. Det var återigen hans lilla flicka som satt där på golvet, brasan gjorde han såg äldre ut igen  men att hon såg ung ut där hon satt. Hans hande rörde mjukt vid hennes kind och log varmt mot henne. Trots a…[Read more]

Hon drog ett rosslande andetag och tryggheten som fyllde henne när hans händer så milt och faderligt strök hennes rygg. Fortfarande höll hon krampakitgt i hans ben, men hon höjde hennes blick. Ännu en gång snyftade hon till och mötte hans blick nästan lite som om hon var en liten flicka igen. Rädd för livet och dess prövningar.

“Jag ids inte län…[Read more]

Ejvald märker inte ens när Ragnhildr kliver in och det är först när hon sjunker ner på knä framför honom som han blinkar till, alla minnen från det förflutna försvinner. Han är åter i nuet, händerna som smeker mjukt över hennes hår och rygg där hon trycker sig mot honom. Hans egna bekymmer som bortblåsta medan han mjukt, varmt och faderligt ler…[Read more]

Yazfein lyssnar på de ord som Maeve säger, förstår dem och tar in dem innan han flyttar sig så han sätter sig bakom henne, benen på var sida om henne medan han mjukt lägger armarna om henne. Lägger sitt huvud lätt mot hennes axel innan han drar henne lite bakåt så hon lutas mot honom. “Hon sa väldigt lite och har berättat väldigt lite om det. G…[Read more]

Allt som hade skett kvällen, hade fått Ranghildr att skaka. Av ilska, eller sorg. En av dem, eller båda. Hon var inte säker. Efter att ha visat sin svaghet så uppenbart framför andra, kände hon sig tom. Som om skalet som en gång funnits där hade försvunnit. Kanske hade det alltid varit en lögn? Kvällen hade passerat förbi långsamt och nattens m…[Read more]

Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

“Mahadwen, Iselem eller Celeras? Vilken av kusterna säger du vi bör ta oss till för att hitta byte där? ” Ejvald såg på Ragnhildr och verkade fundera lika mycket på det som att han ställde henne frågan. För hon har rätt i att de vore bättre om de lämnade Nirai just nu och hinna före rykten om att de är i närheten av de olika länderna just n…[Read more]

Han nickar och det märks att hans ilska glider lite från henne för att nog läggas på Istil och det hon gör med Kettil’s ande. Han tog ett steg tillbaka och gick till dörren för att låsa den snabbt innan han suckade lätt. “Vad är det ni har att säga som är så viktigt?” Han lägger armarna i kors och han lila ögon möter hennes röda. De verkar glöda m…[Read more]

När hon nästan beordrar honom att berätta för henne så lägger han ena handen på hennes som vilar mot hans bröst. Håller den mjukt och har nu en mer självsäker blick igen. Som om hennes ord och den hårda blicken stöttar honom i hans beslut att berätta. Han suckar lätt och nickar kort innan han tar till orda igen, nästan viskar orden men rösten är l…[Read more]

Det var inte svårt att se att drottningen var djupt inne i sina egna tankar och hon ångrade sig lite att ha sagt något först. Men sedan rättade hon till sitt blonda hår något, för att nicka lite mer bestämt. Det var en risk att säga det på det sättet, men varför itne ge det ett försök.

“Min drottning, om jag får vara så fräck. Min plan är inte…[Read more]

Ranghildr skakade på huvudet så att det bronsröda håret som var uppsatt i en stor fläta slog runt omkring henne. Hon log lite sorgset åt sin son.

“Vem du än berättar det för, kommer jag att genomföra det Eirik. Inte ens din far kan stoppa mig.” sa hon, simpelt och det var något nästan hårt i hennes blick. Något som visade att hon inte ljög för…[Read more]

Hon låtsades fundera, som om hon inte redan när han hade ställt frågan bestämt sig. Vad fanns egentligen hemma? Förstås hennes vän Freggi men hon hade alltid varit rastlös och när de inte var ute på havet kände hon sig nästan tom. Fast det var förstås ingenting som hon hade sagt åt Ejvald – eller någon för den delen. Hon höll fortfarande sina k…[Read more]

“Vi har ont om tid, åtminstone lyssna på mina ord.” väste hon fram, uppenbarligen ilsken och det vanliga tålamod som var där verkade inte längre finnas och hon spände sin käke och sina nävar i ett försök att lugna sig för att sedan sammanbitet fortsätta, i en hastig röst, som för att försöka få tillbaka de sekunderna som de förlorade på det…[Read more]

“Värd mycket pengar? En sådant smutsigt äckel?” frågade hon, mest för sig själv lite tyst som om hon försökte få in orden som hon sa. Hur skulle hon ens få tag i pengar? Så få hade hon sett av det att hon knappt mindes hur mynten såg ut. Formen var förstås rund och visst brukade de glimma lika fint som stjärnorna… Åtminstone om hon mindes rätt,…[Read more]

Det som han berättade gjorde att hon satt tyst och begrundade dem ett tag. Ett tempel i bergen. Ett som inte hon hade vetat om. Tanken var äcklig. Vad kunde mer gömma sig där? Åtminstone hade hon… hennes son… som skulle kunna leda henne dit. Att erkänna att det verkligen var hennes Omari var svårt. Så mycket större än det knyttet som hon had…[Read more]

Ögonen smalnades något på sättet som han tilltalade henne och… var det som om han försökte ge henne order? Hon lade huvudet på snedden, så att nacken knackade äckligt till och de rovdjurs gula ögonen var intensiva mot honom. Greppet om kniven hårdnade lite och hon drog bladet över bordet så att det rispade träet.

“Vad… sa du?” <…[Read more]

”Som jag sade…” Började hon, innan hon stannade till framför den andra kvinnan igen och såg från händerna som kramade om hattbrättet, vidare upp mot hennes ansikte och den uppenbara nervositeten där.

”Så var han där”, hon pekade på den döde mannen, ”värd mycket pengar för mig. Problemet är att ni har dödat honom, och oavsett om ni skulle väcka…[Read more]

Orden fick en ilska att blossa upp inom Akila och hon tryckte kniven hårt in i ryggstödet för att sedan vrida om med en intensiv blick på Djan. Att lite foder och tyg kom runt omkring henne var inget som hon riktigt lade märke till. Istället drog hon ur kniven och lät sitt grepp vara mer hårt samtidigt som hon närmade sig Djan med långsamm…[Read more]

“Det har alltid varit mitt” påpekade Dhalia och hade blicken på armbandet ett tag där hon snurrade sina pärlor. Vad han skulle vara intresserad av det – visste hon inte riktigt men istället för att vrida och vända på det så mycket böjde hon sig fram för att låta pärlorna vara framför hans ögon. Hon rörde armen lite så att pärlorna skramla…[Read more]