Hans tunga och läppar fortsätter sina smekande rörelser när han känner hur hennes kropp spänner sig mer och mer. Ett väldigt litet och snabbt leende finns på hans läppar medan han fortsätter. Händernas fingrar röra sig nu över huden på hennes höfter, han märker hur hon så desperat försöker hålla sig tyst. Han förstår det och hade kunnat avbryta d…[Read more]

Egentligen hade det hela varit ett skämt, hon hade varit säker på att han skulle tvätta bort det. Fast hon hade inte heller hjärta – eller för den delen hann hon inte säga något innan han stampade iväg. Nästan lite rädd hade hon följt efter honom, men hon hade hållt sig i bakgrunden när Ejvald höll sitt tal. När han berättade för resten att hon va…[Read more]

Återigen verkade Djan nästan släpa sina fötter efter sig. Det var nästan som om hon kunde höra hasandet. Långsamt. Spillde den tid som de inte hade. Hennes naglar, som var röda av torkat blod och vin, slog mot armstödet likt en tickande klocka.

“Säg mig, Djan. Varför är min fängelsehåla tom?” frågade hon och såg inte ens på mannen framför s…[Read more]

Ett litet flin speglade sig på Akilas läppar när hon hörde Djans ord. Som om det var ett skämt dem emellan. Hon mindes nog paladinen, hon som trodde på fel gud. Mindes att hon hade haft ett val. Athal eller Sharah och det var uppenbart vad hon hade valt. Fel.

Hennes ord om respekt och tal om diplomati fick henne att spänna käken. Vem var hon som…[Read more]

Blicken följde mannen och hon var tyst när han presenterade sig. Det var intressant att se hur han rörde sig och tala. Förstås var han ingen man från Iselem, utan tron på Sharah. Bara det var en skymf, men då spelade det heller ingen roll om mannen offrades i ett uppdrag. Ett snett leende fanns på hennes läppar och hon reste sig upp för att lägga…[Read more]

Ett brett leende spred sig över hans läppar när han fick syn på sin vän och han höjde en hand till hjärtat som i hälsning. Han väntade dock med att tala innan han hunnit hela vägen fram till Míndrhas, och då höll han in sin häst och klappade djuret på halsen.

”Míndrhas! Jag är glad att se er”, sade han uppriktigt, och kanske lite för högljutt än…[Read more]

Allt hade varit oplanerat. Camthalion var sällan den som planerade saker och ting, men den här gången hade han varit ute på andra ärenden. Redan när han satte foten i lägret hade flera kommit fram till honom och berättat sin verision om vad som hänt och vad som var tanken. Fast ingen av dem intresserade honom – det enda som var viktigt var Aeny…[Read more]

Orden som lämnade kvinnans läppar nådde hennes öron, men hon registrerade knappt vad som sades. Istället satt hon där och begrundade det hela. Hon skulle ju kunna lösa det hela på något vis, kanske säga att det var hon som dödat mannen. Problemet var bara att den att uppdragsgivaren bett om något helt annat. Tanken hade inte varit att han skulle…[Read more]

Hon hade aldrig gillat magi, men just den här var särskilt illa. Mörkret och känslan av att bli själsligt antastad gick inte att komma undan, hur mycket hon än försökte stänga ute det hela. Hon gjorde dock ett bra jobb att inte visa det utåt, utan gick under tystnad bakom honom med blicken fäst vid hans ryggtavla. Hur hade det kunnat gå så lång…[Read more]

Först kände hon en lättnad över att det faktiskt var Etienne, ensamheten skulle få vänta lite till. Sedan kände hon hur hennes hjärta började slå irriterande fort, kinderna blev nästan lite röda. Hon skrattade glatt till och lade sedan sina armar omkring Etienne och höll henne nära en stund. Drog in hennes friska doft för att sedan möta hennes bl…[Read more]

Hon var osäker på vad hon hade förväntat sig, men det var nog… Inte det. Det fick henne att flämta till och nu när hans rygg försvunnit från under hennes händer så fann hon inte mer råd än att gripa tag i fällarna som hon låg på, som om det skulle förankra henne på något vis. Sättet på vilket han vidrörde henne fick hennes hjärta att slå så hårt…[Read more]

Ett litet leende spred sig över Moiras läppar och bröt likgiltigheten där, om så bara för ett litet tag. En som inte tar nej till ett svar, minsann, tänkte hon roat.

”Jasså? Ja då låter det ju som att ni kommit rätt”, sade hon lite torrt, innan hon vände blicken upp och ut över rummet igen. Hon hade trots allt fortfarande ett jobb att uträtta…[Read more]

En tiondel av bytet i en räd var ofta en ganska stor del och än större denna gång som det verkade sen skulle Ingvals del skickas till hans familj. Ingen skulle kunna påstå att Ejvald inte såg efter familjerna till de krigare som föll under räderna på ett eller annat sätt. När Ragnhildr ställer sig upp och drar med lera över hans ansikte så se…[Read more]

Kanske höll han kvar magin lite längre än han behövde och det var nästan så det syntes runt honom hur han höll magin laddad runt honom. Hon höll hans hand som höll hennes och han såg väldigt frågande på henne. “Ett, vad är det hon gör i salen? Två är det Kettils ande eller en illusion där? Jag vill ha svar…” Hans röst var inte hotfull men kall o…[Read more]

Hans kyssar hade varit farligt nära hennes känsligaste och mest intima plats men alltid mjukt rört sig runt utan att röra vid. Hans händer lade sig nu på hennes höfter. Ett mjukt men stadigt grepp där medan han rös behagligt av hennes naglar över hans hud. Med en sista retsam blick mot hennes ansikte och slitna ögon lät han kyssen fjäderlätt…[Read more]

Vésiva kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt. Hon hade nästan hållit andan när han släppt hennes hand. Skulle han klara det? Svaret visade sig snart och hon var inte allt för förvånad.

“Åh… det kommer att bli bättre med tiden!” sa hon samtidigt som hon drog efter andan för att hindra sig från att skratta igen och höll ut hand…[Read more]

Hennes namn verkade eka i skogen, från båda brinkerna och hon försökte att svara dem så gott det gick medan hon dinglade fram och tillbaka där uppe i trädet. Det var svårt att fokusera riktigt, för det hela gjorde henne väldigt illamående.

“Herrie… Faegrim!” utbrast hon, men tystnade när det var andra röster som hördes. En mörk blick fanns ho…[Read more]

Hur hon hade hamnat i Karm, var inte Vinga helt säker på. Fast kanske var det inte så märkligt ändå när hon inte tycktes ha något mål längre. Lite ensamt vandrade hon där över kullstensgatan, när hennes häst vilade i stallet. Kanske det var ensamheten som spelade henne ett spratt men hon tycktes se en glimt av en god vän. Det röda håret, sättet h…[Read more]

Förvirrat såg hon sig omkring när någon drog i hennes kläder så att hon inte längre var ovanpå mannen. Lite klumpigt fumlade hon bakåt, men hann rätta till sig själv så att hon inte föll på ändan. Lite hastigt plockade hon upp hatten och rörde oroligt vid dess hattbrett medan hon så försiktigt hon kunde tassade fram.

“Jag… jag kan ordna det…!…[Read more]

Hennes blick var hård och kall när hon betraktade Rune. Han var några huvuden längre än henne, så hon fick böja på nacken för att kunna möta hans blick, men det gjorde henne inte mindre obehaglig för det. Vreden kokade inom henne och gång på gång bombarderades hon av bilder, bilder av hur hennes bror sett ut när hon funnit honom på golvet i sitt r…[Read more]