Hans ord fick henne underligt nog att må lite bättre, och hon fnyste till av ett kort skratt när han talade om hennes syster så. Det förvånade henne dessutom att han faktiskt verkade bry sig om hur hon kände inför dessa nyheter, men det kanske bara var hon som inbillade sig. Han hade alltid gjort väldigt tydligt att pengar var hans främsta…[Read more]

“Håller ni det emot en man för att han försökte?” Säger han med ett lugnt leende och lägger lätt sin hand på hennes där den vilade på hans arm. Det var ändå intressant att höra hur det hade räckt att han bjöd in henne att vandra och prata med honom för att smickra henne. Men så visste han ju väldigt lite om kvinnan med och hon visste väldigt li…[Read more]

De sista av Hrafns män flydde med svansen mellan benen när de insåg att de förlorat, och Maeve spottade på marken i ogillande över deras feghet. Det var ingen mening att jaga efter dem nu, skogen kryllade säkert av dem, men hon skulle se till att be Eirik flyga några extra varv över dem innan mörkret helt föll på.

Med en låg svordom anvä…[Read more]

Ett litet leende, eller kanske var det ett flin, spred sig över Isras läppar när Vesvía talade om att få fram information om Fëani, men kanske mest på grund av hur hon sade det. Det var lite ironiskt, trots allt, hur Vesvía varit den som smugglat ut Fëani ur landet och sen ångrat sig, av någon anledning. Var det så här hela hennes styre skulle…[Read more]

När han kom tillbaka så var det där tillfälligt mjuka borta från hennes blick och hennes ögon var lika strålgrå som vanligt. Hon verkade dock betydligt mer irriterad nu än hon vart när han först trätt in i rummet, men hon glömde ändå inte att tacka honom när han räckte henne brevet.

Hon läste igenom det under tystnad, allt medan en liten be…[Read more]

Hästfursten, Éomund, hade satt efter Saskia redan innan någon av alverna hade hunnit stoppa honom, men hans folk stod kvar bland de beväpnade alverna, alltjämt på sina hästar och somliga med en blick som lovade att detta tilltag inte skulle komma att glömmas.

Så försvann Saskia och den alv som jagade henne ned i marken. Eller det var i alla fa…[Read more]

Yazfein lade märke till hur Ragnhildr kastade ifrån sig trasan och log ett ursäktande leende mot henne innan han öppnade flaskan helt när glasen bars in. Lugnt och med tydliga rörelser häller han upp mjödet i tre glas vilka han erbjuder till först Ragnhildr och sen Audgisil innan han själv tar det tredje glaset. Sen tar han själv en liten klun…[Read more]

Sorlet från strid var högt. Skrik, gråt… Allt som vittnade om en strid. Andetagen från mörkeralven var stabila och lugna. En van jägares andetag. Hennes fötter var lätta när hon sprang mellan träden, steg för steg. Ingen skulle kunna tro att kvinnan var över tusen år. Men vem räknade åren förutom människorna? Människorna vars korta liv brann u…[Read more]

Precis som Istilwys hade hon kopplat bort vagnen från hästen och hon svingade sig upp. Greppade tag i tyglarna och såg leendes mot hennes vän. Trots allt skulle de ha tid att lära känna varandra under resan. Om inte någon av oss dödar den andra. 

“Energi får inte bli en bristvara. Det är trötthet som dödar många. Man blir slarvig och klumpig.”…[Read more]

Drottningen frös till i sin rörelser och hennes rovdjurs gula ögon smalnade med en ilska. Hur vågade hon tala om det? Här? Det fanns ett farligt leende på hennes läppar och hon knöt handen för att ta ett steg närmare överste prästinnan.

“Tänk på hur du uttalar dig, Nashwar” sa hon med en röst som sa att Nashwar balanserade farligt nära att…[Read more]

Ranghildr såg tyst ner på trasan – när Yazefin uppenbarligen hade tankar på att dricka istället för att ordna med såren slängde hon den ner i hinken vars vatten spilldes omkring den. Hon hade förstås inget emot lite mjöd. Hon satte sig ner på en av stolarna och följde hans rörelser. Inte en enda gång vek hon med blicken, noga för att se om han s…[Read more]

“Jag ville vara till Er hjälp mer. Och det förde mig till andra delar av Celeras än vad jag brukade vara eller ha min uppmärksamhet till.” sa hon och log lite svagt åt det hela. Tionde fingret var nyckeln till mycket med handeln. De mörka hörn som hon annars inte nådde. De kontakter som hon annars inte hörde ifrån.

“Ett sätt att lättare få…[Read more]

Att Lucas skrattade och tyckte det var roande, fick henne lite mer avslappnad och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela. Hon tog en kvist från marken och petade lite in i elden så att några gnistor flög upp.

“Samma konung som dödar ens systers häst så att hon inte skulle kunna rida iväg.” sa hon och sedan såg hon upp mot generalen m…[Read more]

Hans närvaro var uppfriskande som vanligt, han var inte den som fjäskade och förvrängde sina ord för att de skulle passa henne. Dessutom gillade hon sättet på vilket han kallade henne ”min drottning”, och blickarna han gav henne smekte hennes ego medhårs. Så hon fortsatte att le, fram till dess att han avslöjade vad det var han hade på hjärtat.…[Read more]

Det var en märklig lättnad då Audgisil’s hand landade på hans axel för en andra gång, med tyngd och styrka som gjorde klart varför mannen satt på tronen. Men samtidigt kände han att det inte var enbart på grund av sin styrka som de lyckats ta och behålla tronen. Han rättade till sina klädesplagg en gång till innan han vände sig mot bordet där han…[Read more]

Liksom sina bröder kunde hon inte påstå att bakhållet var helt oväntat, men hon hann ändå bli förvånad över hur snabbt de funnit dem. Dock trodde hon inte att de hade väntat sig att finna alla tre syskon tillsammans, då borde Hrafn skickat fler män. Hon bedömde som hastigast att de var ett dussin av dem, troligen några fler, men det var inget som…[Read more]

Översteprästinnans röst fick Ismat att rysa lite där hon stod, något oroad över hennes närvaro trots att hon redan sett den. Det var helt enkelt något med den där kvinnan som fick hennes skinn att krypa, men hon försökte ignorera den känslan och istället lyssna på konversationen där utanför. Hade de redan upptäckt deras flykt? Hur var det möjligt?…[Read more]

Flickans sista ord om den förlorade kärleken fick hennes hjärta att smärta en aning, men utåt så log hon bara beklagande och nickade medhållande åt sin brors ord. Flickan var dessutom ung, hon skulle finna någon annan, även om det just nu säkerligen kändes som om hon hade förlorat den enda hon någonsin skulle kunna älska. Det var så livet var,…[Read more]

Hans ord om hur han inte var insatt i etiketten kring ett sådant evenemang fick henne att skratta, men kanske hade hon varit lite väl rättfram i sina spekulationer.

”Ah, men är det verkligen en fest om inte lite blod spills?” Frågade hon retsamt, men ryckte sedan på axlarna åt det hela.

”Men för att vara helt seriös, nej, det är nog inte lämpat…[Read more]

Det var uppenbart att Vesvía ifrågasatte sina livsval just då, men misstänksamheten kunde inte bli ogjord, och inte heller önskade hon det. Hon fick inte bli för bekväm med någon, även om hon delvis hade hoppats på att Vesvía skulle kunna vara ett undantag. En dum förhoppning.

”Och ni har blivit bjuden..?” Frågade hon efter en kort blick på br…[Read more]