Blicken? Hon rynkade lite förbryllat på ögonbrynen. Det lät väl inte allt för vettigt. Men å andra sidan, vad var vettigt att komma ifrån en sådan drakyngel? Egentligen kunde hon lika gärna drömt det hela eller slagit i sitt huvud lite för hårt. Hade hon ramlat på vägen hit? Vägen var hal trots allt.

Utan att riktigt veta vad hon gjorde erbjöd…[Read more]

Två tack? Det var nästan två mer än vad Rushla brukade få. Faktum var att hon nästan blev förvirrad av ordet först. Som om hon inte riktigt förstod det. Agerandet var väl en självklarhet? På samma sätt som att uttrycka det som man tyckte. Varför hålla det inom sig, vem skulle då veta vad man tyckte?

Hon satte sig ner på stolen bredvid Haelga, v…[Read more]

Det var inte som om hon inte hade varit ensam med Audgisil förut, utan barnen. Fast varje minut kändes som en evighet. Tänk om något hade hänt dem. Kanske skulle hon rent utav glädjas av att de var i Odens salar och inte behövde plågas här. Egentligen var det en dåraktig känsla, denna gnagande oro men den hade blivit värre när Turins män had…[Read more]

“Nej… Nej… Nej!” utbrast hon, förtvivlat och reste sig upp och slog båda händerna i bordet för att se på honom med en nästan hatisk blick. För att lika förtivlat och frustrerat skaka på huvudet åt det hela.

“Jag säger allt jag kan om Fëani, om du stannar och sätter min make fri i Antrophelia.” sa hon och såg på Neyir med en rädd blick, so…[Read more]

“Visa att han lever först” sa hon med sina ögon på Wreax, de var förvånandsvärt lugna. Som om hon försökte dölja den bubblande storm av raseri som fanns inuti henne. Hon letade upp sin plunta med spriten i och drack ett par stora klunkar.

Ögonen var mörka och var det enda som avslöjade hennes raseri. Hon kastade en fundersam blick ut mot fönstre…[Read more]

Sera fortsatte att skratta lite, ett varmt leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet. I efterhand hade det varit en dum idé insåg hon nu, fast trots det var hon inte allt för missnöjd med hur allt spelades ut. Hon väntade med att svara på Hultas fråga innan de nådde de stora dörrarna som ledde ut och in till staden. Hon stannade de…[Read more]

“Ingenting.” sa hon och mötte hans blick, hennes blick var blank och hon skakade nätt på huvudet åt det hela för att låta sin blick vandra mot inbjudan som fortfarande var i hans händer. Det var kanske något läntandes i hennes blick – som om det var ett brev hon hade väntat på.

“Brevet stoppades in i min ficka utan att jag såg och som du ser är i…[Read more]

“Efter krig tenderar det att vara den bästa tiden att sluta nya avtal, det vet du väl?” frågade Vésiva och tog sin bok in i sin innerficka igen. Hon drog efter andan för att försöka komma på något bättre svar – men hon kom inte på något och mötte hans blick med en ilsken en.

“Sanningen är vad det är, ta det, eller lämna det!” sa hon, nästan väs…[Read more]

Febrilt skakade hon på huvudet åt det hela för att ta upp sitt block, som hon alltid hade i innerfickan och slängde den åt Wreax. Han skulle se att det tydligt var instämplat Kung Sandors emblem som visade att hon hade överlämnat något i sin tjänst som handelskvinna till hans tjänstefolk. Ett datum var stämplat på samma vis vid dess emblem. Ett…[Read more]

Det var inte svårt att se hur stämningen ändrades av att hon verkade så nervös och hon svor för sig själv över hennes agerande. Vanligtvis var hon mer professionell än så här. Involvera ingen i detta. Hon skakade nätt på huvudet. Inte kunde hon vara tyst om det här. Inte för att hon skulle lägga något hopp i att Isra skulle agera, men på någo…[Read more]

Hon kunde inte undgå att notera att Vesvía verkade något nervös och det oroade henne en aning. Hon kunde känna hur taggarna liksom reste sig och för en sekund undrade hon om hon borde göra något åt Vesvía redan nu, innan hon förrådde henne… Men nej, varför skulle hon ha kommit hit då? Det var något annat, men än var hon inte säker på vad det…[Read more]

Flera av alverna verkade inte måna om att sluta slåss, trots att deras ledare gett signal för detta. Med en handgest fick han några av de andra ryttarna att placera sig och sina hästar mellan de stridande parterna, innan han själv satt av från sin häst.

Hans fötter slog i marken med en dov duns, innan han stegade fram till Aenya. Han hade vis…[Read more]

Hon såg något orolig ut, som om hon inte alls ville säga det och rörde sig obekvämt på sin stol innan hon tog en klunk av den barbariska spriten igen. Den fyllde henne med en värme och ett lite mer lugn.

“Drottningen hade affärer med konungen i Karm, jag lämnade ett brev åt kung Sandor. Mer vet jag inte. Jag är en ärlig handelskvinna som inte lä…[Read more]

När väl de tre männen öppnade dörren, lät Vésiva blicken vandra mellan dem och lät den inte stanna på någon av de allt för länge. Även om hon ville se mer på Neyir. Levde han? Hade han en puls. Åtminstone såg han fridfull ut där han nästan såg ut att sova.

“Wreax” hälsade hon kort och hälsade inte på den andra magikern. För att vara ärlig fann…[Read more]

Tanken på vin och mat satt gott, även om hon var lite disträ i sina tankar. Mötet innan med Wreax hade inte gått som hon hade tänkt sig och hon hade svårt att inte tänka på vad som skulle kunna ha hänt hennes make. Hur länge hade han varit borta? Vad hade hänt med Bläck?

“Utan några större problem, min drottning. Jag har fler nyheter” sa ho…[Read more]

Det respektfulla bemötandet gjorde hennes humör ännu bättre och hon nickade lite gillande, även om hon kanske inte riktigt var medveten om det.

”Givetvis. Särskilt sedan ni uppförde uppdraget jag gav er. Kom, låt oss gå iväg en bit. Jag har ordnat med lite mat och vin. Vi har mycket att diskutera”, sade hon och gjorde en gest för att bjuda Vesv…[Read more]

Hans nöjda skratt och hans ord fick henne att le och hon fick stå emot impulsen att luta sig mot honom där de gick sida vid sida. Hon var drottning, en härskare, påminde hon sig själv, men leendet över hennes läppar bestod.

”Ni har förstås rätt. Med allt som pågår har jag kanske försummat den uppgiften… Hur föreslår ni att jag skulle gå till väga…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, men det var ett varmt skratt som följdes upp av ett vasst leende. Hon fick något lurigt i ögonen och tog bryskt vinglaset ur hans hand och ställde det lite slarvig på brickan igen, dock inte utan att det spillde lite vin på sängen. Sitt eget glas satte hon mot läpparna och tömde i ett svep, innan hon slängde…[Read more]