Det kändes som om det skulle vara så enkelt att sticka spjutet i hans kropp. Blod och död var inget hon hade något emot. Varken för andra eller för sig själv. Om det inte rörde hennes familj och han sa att han kunde hjälpa.

Blicken vandra upp över hans kropp. Han var rätt tanig, förutom att han uppenbarligen var trög. Fast en rådgivare……[Read more]

De grå ögonen som betraktade Vesvía var till en början likgiltigt avvaktande, till dess att hon avslöjade vad det hela handlade om. Orden som lämnade hennes läppar fick Isras ögon att mörkna och hon sträckte impulsivt ut en hand för att greppa tag om den som Vesvía använt för att försöka vifta bort samtalsämnet.

Hennes grepp var förvånansvär…[Read more]

Han sänker långsamt händerna igen och man kan skymta både värjan och seaxen nu under den öppna manteln men händerna håller sig så långt i från dem de kan. Yazfein tar ett lugnt steg framåt mot spjutet med blicken riktad mot Ragnhildr.
“Jag kommer på kung Sandors förslag för att se om jag kan erbjuda någon hjälp i dessa oroliga tider. Men jag h…[Read more]

Att han inte hade något vapen i händerna och gav henne ett riktigt namn. Hon kände förstås inte igen namnet, förutom kungens namn vill säga. Fast att han var vapenlös, gjorde inte att hon lät spjutet falla till marken utan hon höll fortfarande det riktat mot honom. Lika hotfullt och på samma sätt som innan.

“Och vad gör du här, Yazefin? Du ä…[Read more]

Isra följde hans exempel och slog sig ned intill honom på bänken. För en stund slöt hon ögonen och riktade ansiktet mot den värmande solen innan hans ord fick henne att öppna dem igen och se tillbaka på honom.

”Ah, det är där problemet ligger”, sade hon med ett litet bistert leende och strök en slinga av det vita håret bakom ena örat.

”Heder är…[Read more]

Den dåliga förloraren i henne ville egentligen hålla kvar honom där han var under henne och fortsätta att plåga honom, men natten var sen och hon var full. Så hon lät honom få övertaget utan allt för mycket motstånd, särskilt som hon fann sig själv något förvånad över att han faktiskt var kittlig.

Inte heller var det helt väntat att han sk…[Read more]

Yazfein lyssnar och kramar lite hårdare om skaftet vid hennes hårda ord, hans kropp är helt beredd på att slåss och försvara sig tills dess att han hör hennes namn. Han stelnar till blinkar till som om han just klivit ut i starkaste solljus från en grotta. Handen släpper taget om vapnet innan han långsamt väldigt långsamt öppnar upp manteln helt…[Read more]

“Har du svårt att förstå ord?” frågade Ranghildr, hon var en kvinna som var rak på sak och hon hade inte fått svar på sin fråga. Att höra en lång utläggning om vad han gjorde och vartifrån han var. Var inget som var intressant – inte för stunden. Dessutom kunde han förhala tiden. Sällan var Turins män ensamma. 

Och om Turin hade hittat ett samar…[Read more]

Orden som kom från den äldre vampyren fick henne att fnysa och att korsa sina armar lite road över hans påstående. I de blixtrande ögonen fanns det trots och kanske en uns av nyfikenhet. Även om nyfikenheten var dold under ilskan och irritationen över hans dåraktiga påståenden.

“Okunskaper ifrån din sida. Enligt Ayperos, vår skapare, är det likt…[Read more]

Yazfein höll sig stilla, avslappnad men med händerna dolda av manteln och ett samlat men nollställt uttryck i ansiktet. Han följde kvinnans rörelser med blicken innan han log lätt. Men tyst förbannade han sig själv för att han hade slappnat av så och låtit sig själv överraskas så. Han skyllde det också en del på en viss person som skickat honom p…[Read more]

Blicken? Hon rynkade lite förbryllat på ögonbrynen. Det lät väl inte allt för vettigt. Men å andra sidan, vad var vettigt att komma ifrån en sådan drakyngel? Egentligen kunde hon lika gärna drömt det hela eller slagit i sitt huvud lite för hårt. Hade hon ramlat på vägen hit? Vägen var hal trots allt.

Utan att riktigt veta vad hon gjorde erbjöd…[Read more]

Två tack? Det var nästan två mer än vad Rushla brukade få. Faktum var att hon nästan blev förvirrad av ordet först. Som om hon inte riktigt förstod det. Agerandet var väl en självklarhet? På samma sätt som att uttrycka det som man tyckte. Varför hålla det inom sig, vem skulle då veta vad man tyckte?

Hon satte sig ner på stolen bredvid Haelga, v…[Read more]

Det var inte som om hon inte hade varit ensam med Audgisil förut, utan barnen. Fast varje minut kändes som en evighet. Tänk om något hade hänt dem. Kanske skulle hon rent utav glädjas av att de var i Odens salar och inte behövde plågas här. Egentligen var det en dåraktig känsla, denna gnagande oro men den hade blivit värre när Turins män had…[Read more]

“Nej… Nej… Nej!” utbrast hon, förtvivlat och reste sig upp och slog båda händerna i bordet för att se på honom med en nästan hatisk blick. För att lika förtivlat och frustrerat skaka på huvudet åt det hela.

“Jag säger allt jag kan om Fëani, om du stannar och sätter min make fri i Antrophelia.” sa hon och såg på Neyir med en rädd blick, so…[Read more]

“Visa att han lever först” sa hon med sina ögon på Wreax, de var förvånandsvärt lugna. Som om hon försökte dölja den bubblande storm av raseri som fanns inuti henne. Hon letade upp sin plunta med spriten i och drack ett par stora klunkar.

Ögonen var mörka och var det enda som avslöjade hennes raseri. Hon kastade en fundersam blick ut mot fönstre…[Read more]

Sera fortsatte att skratta lite, ett varmt leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet. I efterhand hade det varit en dum idé insåg hon nu, fast trots det var hon inte allt för missnöjd med hur allt spelades ut. Hon väntade med att svara på Hultas fråga innan de nådde de stora dörrarna som ledde ut och in till staden. Hon stannade de…[Read more]

“Ingenting.” sa hon och mötte hans blick, hennes blick var blank och hon skakade nätt på huvudet åt det hela för att låta sin blick vandra mot inbjudan som fortfarande var i hans händer. Det var kanske något läntandes i hennes blick – som om det var ett brev hon hade väntat på.

“Brevet stoppades in i min ficka utan att jag såg och som du ser är i…[Read more]

“Efter krig tenderar det att vara den bästa tiden att sluta nya avtal, det vet du väl?” frågade Vésiva och tog sin bok in i sin innerficka igen. Hon drog efter andan för att försöka komma på något bättre svar – men hon kom inte på något och mötte hans blick med en ilsken en.

“Sanningen är vad det är, ta det, eller lämna det!” sa hon, nästan väs…[Read more]

Febrilt skakade hon på huvudet åt det hela för att ta upp sitt block, som hon alltid hade i innerfickan och slängde den åt Wreax. Han skulle se att det tydligt var instämplat Kung Sandors emblem som visade att hon hade överlämnat något i sin tjänst som handelskvinna till hans tjänstefolk. Ett datum var stämplat på samma vis vid dess emblem. Ett…[Read more]