Ett litet förvånat pip kom ifrån Eili och hon hoppade hastigt bakåt – in i folkmängden igen. Det var svårt att inte låta blicken vara fäst i den sprakande och ilskna elden. Fast sedan kom hon på att det inte var en bra idé att andas ut och hon ruskade på det stora huvudet och satte på hatten på huvudet för att börja röra sig bort ifrån kortspele…[Read more]

Aetas? Namnet fick henne att rynka på ögonbrynen det och på näsan som om en äcklig lukt hade svept förbi. Hon fnös lätt åt de bådas ord om halvvampyrer. Trots allt, vem hade bättre insikt än henne i det? Hon lät sina blixtrande blå ögon fästa som hastigast på Ingeborg och sedan på Moldark.

“Halvvampyrism är ingen lösning.” sa hon och lät tystnade…[Read more]

Det ryckte lite i Vésivas mungipor och hon lade sina händer omkring stopet som hon hade fått för att se in i Wreax ögon med en något road och skärpt blick.

“Åh, för all del Wreax. Jag trodde du haffade tag i mig för att du ville mig något? Och jag är trogen vår drottning nog att låta våra ärenden vara ifred.” sa hon med ett litet skratt innan ho…[Read more]

Vanligtvis hade inte Nenya något problem med mörker, men det var något som gjorde henne obekväm i att vandra ner för korridoren. Kanske det snarare var personen som väntade henne där nere. Ingeborg. De hade setts ett par gånger när hon skulle inspektera hennes verk. Hon hade nog hört om det innan – men hon var inte riktigt säker på vad som egent…[Read more]

Det var något med svaret som fick henne att oroa sig mer. Vilket egentligen var löjligt – varför skulle det vara oroande att han inte mådde bättre? Hon log lite svagt och fiskade upp ett fickur från fickan på hennes väst. Klockan var inte allt för mycket ännu och hur länge skulle detta mötet kunna ta.

“Ett stop kan vi räckas med, innan mötet…[Read more]

“Lysande, lysande!” kommenterade hon, i ett försök att vara samma entustiask som hon alltid tycktes vara – från barndomen och det verkade inte försvinna. Men på senare tid hade det varit mycket att oroa sig över och det hade påverkat även henne.

“Jag kom precis tillbaka själv från Karm och ett uppdrag från vår drottning, men jag antar att Neyir o…[Read more]

Precis som Xharin såg hon sig omkring en extra gång – men ännu tycktes det inte finnas några träd eller ens rötter.

“Haha! Vad kommer här näst, mordiska grässtrån?” föreslog hon skrattandes för att lätta upp stämningen något. Hon svingade ner sin säck som hon hade haft på sin axel och letade snart fram lite torkat kött som hon räckte åt trollka…[Read more]

Jag är redo! Ord som egentligen skulle göra Vésiva mer lugnande och börja följfulla sitt löfte. Men ärligt talat, gjorde det henne nervös. Vart i helvete började man någonstans? Vad var det nu hennes far hade sagt åt henne?

“Det är inte så svårt som det ser ut… egentligen är det väldigt enkelt. Kalla det instinkt!” sa hon och drog sig upp på…[Read more]

Nöjd var han åtminstone över att de båda verkade äta hans mat, inga klagande miner ännu i alla fall. Fast det var lite svårt att tolka den magra främlingen fast å andra sidan såg han ut att sluka benet utan att stanna upp en sekund att njuta. Vilken tragedi!

Toss verkade vara i sina egna tankar och han hörde inte riktigt vad kaptenen sa. Han ve…[Read more]

Det var lite sött hur Herrie försökte att få bort hans reaktion  som inte hade varit av den smidigaste laget och trots allt sa Faegrim att han ville ha några honungskakor senare. Hon sken upp lite grann och slöt ögonen nöjt när hon vandrade i solen. Verkade inte riktigt bry sig om att svansen sopade gatan ren bakom henne och att allt smuts ist…[Read more]

Flinet över hennes läppar bestod, till dess att vindruvan som hon känt snudda vid läpparna försvann igen. Då slog hon upp ögonen och blängde bistert på honom när han själv åt det som var henne lovat. Hon fnös, men flinet fanns trots allt kvar över hennes läppar när hon satte sig upp igen och ryckte lite på axlarna. Han hade trots allt rätt, han h…[Read more]

Aeaea log glatt då systern såg upp på henne, innan hon såg ned på spelet och kartan igen, nyfiken på hur det hela skulle gå vägen. Det såg definitivt spännande ut… Hon undrade lojt vem som skulle vinna den, och vad som skulle hända sen. Skulle den mannen dra ut på äventyr och hitta skatter och rikedommar? Var skatter och rikedommar samma sakt?…[Read more]

En pil i ryggen. Faen slöt sina ögon och tog ett långsamt andetag. Första dagen, och den här så kallade revolutionen gick redan för långt. Att de inte bara dödade, men att en av deras egna hade fallit. Obeväpnad. Det var nog för att väcka ilska i den mörkklädda alven, men hon tvingade ned den. Ilska skulle bara få ännu mer folk dödade.

En sak…[Read more]

Ett plötsligt dundrande kunde plötsligt höras. Ett lågt mullrande som i takt blev allt med högljutt och tydligt och snart stod det klart att det var hästar som närmade sig, hästar som i full galopp red mot stridigheterna. De kom över krönet några sekunder därpå. Två dussin krigare till häst, klädda i rustningar av läder och metall, de flest…[Read more]

Ett litet leende fanns över hennes läppar när hon såg mot Sera, tillsynes obekymrad över mannen som dödades bakom ryggen på henne. Hon tycktes fundera över något, som om hon väntade på ett tillfälle eller en signal, och ljudet av Seras röst tycktes väcka henne ur det hela och hon nickade till svars.

”Kan ni stå ers höghet? Er general hjälper e…[Read more]

Ett kort ögonblick trodde Eili att hon hade inbillat sig allt, kanske hon hade blivit galen trots allt. Det skulle inte vara allt för märkligt med tanke på alla de växter och svampar som hon testade utan att ha läst sig till i någon bok eller hört på någon vis lärd man eller kvinna.

Sedan hörde hon rösten igen – ja det måste komma ifrån drakung…[Read more]

“Nervositet är ett gott tecken!” påpekade Sera med ett leende och en menande blick. Hon höll upp dörren åt Hulta och nickade åt hennes ord. Det lät som rättvisa villkor. Och om hon skulle hinna tillbaka innan tio minuter var det inte som om Sera hade brist på pengar.

När väl Hulta hade tagit sig ut, stängde hon dörren och började sedan att rör…[Read more]

Drakungens blå ögon kunde man nästan drunkna i, de var vackra och på något sätt kändes de… gamla och unga på samma gång. En märklig känsla. Åtminstone hade hon rätt med en sak – han fann köttet gott. Hoppades hon i alla fall, för biten försvann snabbt. Lite ångrade hon att det inte fanns mer att ge honom. Eller? Hon sökte i sina många fickor e…[Read more]

Det var inte som om Tussie var dum. Trots allt var hon inget bergstroll. Att halvingarna inte tyckte om kakorna var uppenbart – även om hon inte riktigt förstod varför. Hon rodnade lite och stoppade ner de andra kakorna i sina fickor innan hon såg ner på sin svans som långsamt drogs på vägen lite som en sorgsen hund.

“Jag har… honungs…[Read more]

Soppan värmde Finns händer och han såg ner på vätskan. Det var svårt att helt urskilja vad som fanns där i. Men ännu verkade inte finnas några ögon eller grodlår som petade upp. Dessutom inget råttkött – vilket alltid var positvit. Det tenderade att bli en del sådant i staden. Fanns inget allt för mycket annat att gnaga på, om de hade otur.  Han…[Read more]