När de andra två hintade om att Bastian inte längre fick dela säng med Izana slokade han något och ögnade dem med avsmalnade ögon. De tycktes glömma sin plats och att det var Bastian som var högsta hönset här. Fast helt ärligt uppskattade han att de kunde driva med honom. Det var nog därför han trivdes så bra i deras sällskap. Umgänget blev a…[Read more]

Ise sa förvisso att hon var okej men Abbe såg tvivlande på henne. Det var en rejäl smäll hon råkat ut för. Förhoppningsvis var hon inte lika envist stolt som hans egen lillasyster som över sin döda kropp skulle belasta andra med bekymmer, allra minst om hur hon själv mådde. Han sneglade på Vidar som för att dubbelkolla om han trodde fullt ut på s…[Read more]

Tack och lov för de andra! När besten började slänga sig och försöka finta huggen – som borde tagit ner den för länge sedan – såg Abbe sin chans. Han kravlade snabbt bakåt där han låg under björnen och snart hade han tagit sig långt nog för att inte längre vara inom räckhåll. Först då började han kravla sig upp från marken. Hans andetag var…[Read more]

Bastian höll om henne hårdare när hon gosade in sig i hans famn. Det kändes som att han skulle smälta när hon gjorde så. I ett djupt andetag kysste han hennes hår och slöt ögonen, njöt av stunden så mycket han bara kunde. Han önskade att de kunde stanna i sängen längre och bara njuta. Bastian öppnade munnen för att svara henne men stegen utanför p…[Read more]

En lång suck lämnade Athanishka när hennes räddare nappade på idén om att stanna. Hon tittade en stund på det lilla huset innan hon manade på hästen och följde efter. Hovarna sökte sig vant fram mellan stenarna och klappret från dem tycktes ätas upp av den tunna luften och dimman som var på väg in upp för berget. Vid förfrågan om hon kunde låta bl…[Read more]

Det var det fulaste, vidrigaste och mest rysliga han någonsin sett. Abbe svalde hårt för att inte tappa fattningen och istället fortsatta stjäla bestens uppmärksamhet. Det ryckte nöjt i ena mungipan när hans dumma manöver tycktes fungera och varelsen kom emot honom. Abbe snurrade svärdet i handen – en grov svängd klinga med slarvigt läderinklätt…[Read more]

Athanishkas ögon smalnade av vid frågan. Hon snörpte på överläppen och hennes kloliknande fingrar klickade irriterat mot varandra. Demonen. Anledningen till hennes långa plåga. Hon tog ett djupt andetag men slet inte blicken från landskapet framför sig.

”Demoniska runor. Invävda i förbannelsen som gjort att han tagit del av min kraft genom a…[Read more]

”Ise, nej!” Den panikartade viskningen blev snarare ett snäsande efter henne när hon gav sig i väg. Abbe svor tyst för sig själv innan han gick över till de sovande kamraterna och sparkade på deras fötter för att de skulle vakna upp. När han började se livstecken och kunde möta deras blickar höll han ett hyschande finger mot läpparna innan h…[Read more]

Rhig gick efter hack i häl, mån om att inte hamna efter. Inte för att det var svårt men hon ville visa framfötterna och att hon var redo att börja jobba. Hennes mun blev först till ett tunt streck vid frågan. Vad visste hon? Rhig grävde så mycket hon kunde i hjärnan. Det gick sådär.

”Eh… Jo men att ni… vi… dem? Att försvaret försvarar staden.” [Read more]

Ja, det var sannerligen en fin målbild. De två, en lugn vardag samt tid och ro att ligga under täcket länge nog för att bli uttråkade – något han visste skulle hända dem båda. De hade ingen ro att såsa. Men Bastian skulle utan problem spendera flera timmar med att gosa i sängen… fast gärna inomhus och inte i Berns säng. Gubben skulle ha ihjäl…[Read more]

“Hm” var det enda Athanishka svarade först, som om hon var besviken eller bitter över att inte introduceras till alvens älskade pigor. Hon satt rakt i sadeln, som om hon trots sin långa exil inte glömt hur man följde med i rörelserna eller styrde sin häst. Något vackert ekipage var de kanske inte, men ingen hade kunnat gissa att hon nyss kommit u…[Read more]

Abbes ögon betraktade eldens lågor hela tiden som Ise berättade sin historia. Hans ansikte var pinat vid minnet av sorgen de alla känt när de fått höra om Ise och Vidars mammas död. Hela kvarteret hade haft minnesstund och Abbes föräldrar hade ordnat en middag till hennes minne när staden slutligen var rensad på de som rest sig från döden. Han l…[Read more]

Det var farligt att falla så hårt mitt i en stor konflikt. Ute i fält av alla platser hade Bastian hittat sin själsfrände. Det var precis vad han kände i sitt hjärta – att han funnit den han var menad att vara med. Han visste att de skulle vara starkare tillsammans, kände det i varenda ben i kroppen. Med Izana fick han ett syfte och en kämpaglöd…[Read more]

Bastian såg på henne med förståelse i sina ögon. Han var varken chockad eller tillbakadragen av hennes ord. I stället fanns där bara ömhet för vad hon utsatts för – vad visroyen tagit ifrån henne. Inom honom glödde vreden, redo att ta livet av den man som skadat hans kärlek, men här och nu var han bara hennes stöttepelare. Försiktigt strök…[Read more]

Ja, tack och lov för all mat och deras två rådgivare som följde med. Hade de inte lyckats få med sig dessa hade hela expeditionen känts dödsdömd. Visst hade de andra fyra motivationen och Gerda var kanske livet överflödig ihop med de andra kvinnornas färdigheter – men det var en trygghet. Med tanke på vart de befann sig och vart de skulle behövd…[Read more]

Rhig var lite tveksam till Renn på grund av hennes skarpa blick. Det hade hon alltid varit men särskilt nu. Hon förstod inte riktigt varför hon fått detta stora ansvar av hövdingafrun. Det fanns mer lämpade personer i Barastar för positionen. Visst var Renn en vän till hennes föräldrar och Rhig var hård som sten men hon var ung. Dessutom ha…[Read more]

Abbe såg på när de andra började sätta upp lägret. Han hjälpte dem att packa av de två jakarna som var belamrade med så mycket packning att han undrade hur de lyckades röra sig så smidigt i bergen. Djuren knöts fast vid varsitt träd, fick en skopa säd att äta innan de började nibbla i sig av de knappt levande grästuvorna. Då och då lyfte han blic…[Read more]

Rhig vred på sig och ryckte till när hon hörde sitt namn. Hennes ansikte speglade hur tafatt hon kände sig, något utom sitt element här i det kontorsliknande rummet. En viss oro över att detta var hennes öde flimrade för hennes blick. Att sitta bakom ett skrivbord… Om så var fallet kunde hon lika gärna bege sig hem direkt. Givetvis var hon smar…[Read more]

Izanas ord fick en lättad med tung suck att lämna Bastian. Luften gick ur honom lite men på ett behagligt sätt. Han kunde redan föreställa sig hur deras liv skulle se ut när allt det här var över; hur de kunde ta det lugnt och spendera tid tillsammans utan att det kändes som att man behövde skynda sig. Varje minut där de försökte njuta eller v…[Read more]