Ett litet retsamt leende skymtade över Bastians läppar vid Berns ord. Han fick sedan en kram och stönade högt av smärta när de blåa partierna på hans kropp trycktes mot den store mannen. Ändå lade han ena armen om honom och kände sig nästan som ett barn igen. Det var inte svårt att känna sig liten intill Bern, speciellt inte när han omfamnade en m…[Read more]

Timmarna gick. När solen gick upp över horisonten hade armén återvänt till lägret. De döda skulle få ett värdigt avslut och de skadade togs om hand av vårdpersonalen i sjuktältet. De hade mycket att göra men mindre än de befarat. Malia hade lappat ihop deras furste med full kraft – kämpat för att han inte skulle mista livet. Läkaren som bist…[Read more]

Varje sekund räknades. Varje man som Bastian kunde förgöra skonade potentiellt hans eget folk. Hans svärd svepte genom luften in i fiende efter fiende. Det såg ut som en dans där han for fram. Till en början gick det bra, trots att han var på fel sida om linjerna. Visroyens män tog en stund på sig att lägga märke till detta men när det uppmärks…[Read more]

Bastians huvud vek åt sidan vid smällen. Adrenalinet som pumpade genom ådrorna gjorde att han knappt känt av slaget, det gjorde honom snarare bara mer förbannad. Givetvis var Damians ord konfunderande. Vad menade han om hennes inre? Men Bastian hade inte sinnesnärvaro nog att fundera över det. Just då, i den stunden, såg han rött. Mannens o…[Read more]

Bastian tittade bort mot Izana, totalt ignorerande den mörkhårige mannen som hotade honom med vedervärdiga metoder. Han hörde honom knappt, såg bara henne – blöt och blodig, slagen och skadad. Synen fick hans vrede att blandas med smärtan av att behöva se henne i det skicket. Han ömmade för henne, kunde inte ens föreställa sig hur mycket hon le…[Read more]

Vid skriket från en välbekant röst flyttade Bastian sin vita hingst i sidled och då såg han henne. Det vita håret, speglandes månen och stjärnornas charm. Repen som höll henne uppe. Mannen som höll i piskan. Världen fallerade för Bastian. Hjärtat tycktes stanna liksom hans andetag när tiden stod still. Han borde kommit tidigare. Varför hade h…[Read more]

Bastian fick hålla hårt i Bern hela dagen. Han hade lovat Izana att ge henne till nästkommande midnatt. Till dess skulle de vänta på henne – hoppas att hon tog sig tillbaka till dem med värdefull information som skulle skona deras trupper i framfarten mot staden och visroyen. De tog beslutet att flytta lägret, för säkerhets skull, men utan a…[Read more]

Bastian kunde inte riktigt tro sina öron. Han bara stirrade på Bern. Hur kunde han ens överväga något sådant? Ta med barn i krig? Tvinga dem att vara delaktiga i att döda andra människor? De kunde inte vara mer än sju-åtta år gamla. Bern hade ju för bövelen barn själv – kunde inte hans faderliga instinkter se att detta var fel? Tvillingarnas l…[Read more]

Med en flygande start följde Errard efter ekipaget som försvann fortare än anat. Tack och lov för att hästarna var i gott skick och hade gott om krut i kroppen fortfarande. När han i hög fart red förbi männen försökte han att komma så nära som möjligt, höjde sin pålyxa och lyckades med nöd och näppe svinga hammarhuvudet i rätt riktning. Det såg…[Read more]

I mötestältet var flera personer samlade. I ena änden av den tvåmastade paviljongen stod tre sändebud medan fyra riddare satt längs med långsidorna vid ett bord där diverse ätbart och dryck fanns framdukat. De hade redan tagit för sig och kallpratat en lång stund i väntan på fursten och Bern. Bastian skakade av sig sitt dystra humör – tyngd av sk…[Read more]

Bastian såg nöjt på när Izana plockade på sig vapen efter vapen. Han bytte några tysta ord med smeden och såg oerhört stolt ut över hennes uppmärksamhet. Man kunde se stoltheten över hans verk lysa i de annars dunkla ögonen och han sträckte lite extra på sig när han sade “Några har jag bara slipat eller skaftat om, men de flesta är mitt hantver…[Read more]

Bastian såg mellan dem med en spänd blick. Han vågade inte flika in ett enda ord i den tryckta stämningen – rädd att Izanas eller Berns bägare skulle rinna över. Det kändes som att han satt på nålar i deras närhet. Helst hade han försvunnit och gått upp i rök men i värsta fall skulle de båda behöva en medlare mellan sig – den överbeskyddande…[Read more]

Verena försökte att inte titta allt för mycket på Vinga. Hon visste inte vad som var mest respektfullt; att titta bort tills hon var påklädd eller att möta hennes blick när de talade med varandra. Det resulterade i ett tafatt mellanting. Verenas ansikte avslöjade inga känslor utan hon stod som gjuten i marken med ett bestämt uttryck. Först såg…[Read more]

Bastian drog handen över ansiktet och stannade upp i skägget. Det hela fick honom att se extra bekymrad ut medan han tittade på kartan under hela tiden som Izana pratade. Han hade slutat äta sin lyxiga frukost och tycktes försjunka mer och mer i tankar ju längre samtalet fortskred. Risken var enorm. Skulle han offra arméns bäste krigare, sin när…[Read more]

Verena fnös högt åt Vingas kommentar men ändå drogs hennes mungipor någorlunda uppåt. Hon tvivlade inte på att hennes personlighet varit genuin under den tid de känt varandra. Det kunde till och med vara så att Vinga, Linn eller vad hon nu ville kallas, kunde vara mer sig själv när hon inte hade vikten av ett kungahus på sina axlar. Hon övervägd…[Read more]

Verena kom sakta ridandes på en haltande häst – hennes egen häst den här gången. De hade lyckligtvis hittat varandra under natten. Hennes ansikte var gravallvarligt och hårt. Ögonen var rödgråtna och tårarna hade skurit genom blodet som täckte hennes ansikte i långa fläckiga stråk. Även hennes vita hår var delvis färgat rött och stora fläckar av…[Read more]

Bastian hejdade sig i sin rörelse och stannade upp med en vindruva i handen och öppen mun. Vad sa hon precis? Han bara stirrade på Izana. Hänga upp dem nakna i ett träd? Något sade honom att för henne var det dessutom ganska milt.

“Eh…” var allt han fick ur sig. Tack och lov bröt Bern igenom tystnaden. Bastian bara tittade på henne som om hon v…[Read more]

Bain knep ihop ena ögat i smärta när Aenya klappade honom på axeln. Han kände sig totalt mörbultad. Ändå mådde han gott av sin storasysters uppskattning och log. Något vagt nickade han åt hennes uppmaning och följde sedan Agaroths blick mot två figurer. Det var någonting speciellt med dem. De stack ut från de andra. Bain kunde inte sätta fingret…[Read more]

Bain sneglade mot sin syster. Han såg en aning skamsen ut, orolig att hon dömde honom för hans undermåliga prestation. Det var lite känsligare än han hade trott att för första gången lägga korten på bordet och visa vad han jobbat med under åren. Snart tittade han tillbaka på Agaroth med inte mycket mer än stor respekt i sina ögon. Hon hade en mä…[Read more]

Verena satt förtvivlat kvar på marken inför allt som utspelade sig framför henne. Vad hände med Linn? Vart skulle Sloan ta henne? Om de flydde skulle de bli dödade. Verena tittade skärrat på sin vän, oförmögen att prata. Skulle hon lita på henne? Givetvis gjorde hon det, men med vad? Hjälpa? Verena hängde inte med men förstod att något höll på…[Read more]