• Han lyssnar nog och förstår vad det är hon menar, hade hade inte förbjudit sådant beteende mot de byar de anföll men de hade aldrig haft något sådant mot andra i hirden. Han hade helt varit säker på att han hade sagt till alla att man inte anfaller någon annan i hirden. Hade man problem med någon så skulle det tas med honom, men att några inom h…[Read more]

  • “När det fattas någon vid festen och firandet vill jag ju så klart veta varför.” Han kliver fram bredvid henne men sätter sig inte ner utan vänder blicken ut mot vattnet han med. Detta var nog ett av de svåraste samtal han haft och aldrig trott sig skulle behöva ha. Sen ser han ner mot henne, placerar mjukt en hand på hennes axel medan han förs…[Read more]

  • Han följer henne med blicken och ser til att hålla avstånd mellan dem när hon rör sig, han var inte upplagd för lek eller strid just nu. Så skulle hon försöka något hade han inte tänkt hålla tillbaka med sin magi. Inget hon säger får honom att slappna av eller känna sig lugnare. Snarare tvärtom faktiskt, allt kändes bara mer fel ju mer hon berät…[Read more]

  • Han hade i ögonvrån uppfattat en rörelse ner mot stranden vilket hade fått honom att röra sig dit, när han såg Ragnhildr, hörde hennes ilskna skrik var det uppenbart att något inte var som det skulle. När han närmade sig henne från sidan kunde han se blåmärken och kanske en mörkare fläck i håret. Det var en liten knut i magen som började formas d…[Read more]

  • Han hade suttit på sängen i sitt rum när dörren öppnats och en välbekant men inte väntad siluett hade glidit in i hans rum på tysta fötter. Enda ljuset i rummet var från det lilla stearinljus som brann där på skrivbordet, hans kalla blick följde skuggan innan Ziyaté tog till orda. Ord som fick alla håren på armarna och nacken att resa sig upp, m…[Read more]

  • Han tar ett stapplande steg framåt när hon knuffar till honom. Hon blev allt starkare ju längre tiden gick, vilket kändes bra men samtidigt blev han alltid överraskad. Men hon skulle nog alltid vara den lilla skeppsråttan han funnit på skeppet sitt. Hans fru hade också tagit sig an Ragnhildr direkt efter deras första räd. Samt skällt ut Ejvald för…[Read more]

  • “Ja det var ju en liten besvikelse att du inte var så kvick men du duger gott som du är.” Hans röst var lugn men hans blick hade inte vänt sig mot henne än utan fortsatte se mot några av männen som med ett flin slank iväg in bland husen igen. Ejvald hade som sagt gjort sitt bästa för att gemenskapen i hirden skulle var så stark som möjligt. V…[Read more]

  • Han lutar sitt huvud lite in i beröringen från hennes hand, slickar sig lite nervöst om läpparna innan han sluter ögonen, njuter så av att känna hennes fingrar mot sin hud. Han hade känt saknaden och längtan från henne i deras kyss, hans hand smekte mjukt över hennes hår, flöjde flätornas mönster. Det var inte säkert de skulle få möjlighet att va…[Read more]

  • Han kunde ha dragit sig undan lite för att säga han saknat henne. Men i det ögonblick hennes ord och läppar nådde hans väsen var det som om allting stannat, hans hjärta, andning och tiden själv. För vad som kändes som en evighet spred sig värmen från henne vidare till hans innersta delar. Han fyllde kyssen med all den längtan och saknad han k…[Read more]

  • Han vrider sig lite där han sitter och lutar sig lite ner över henne där hon nu ligger på rygg, möter hennes blick medan han ler lite lättat över det hon just sagt. Andra handen flyttar han upp för att mjukt röra vid hennes hår, vila sig mot armbågen när han ligger ner på sidan bredvid henne. Fingrarna rörde lätt vid hennes flätor medan han försö…[Read more]

  • “Jag… jag är glad du inte hatar mig, även om du har all rätt till det egentligen. Skulle så slå mig gul och blå skulle jag inte hindra dig. ” Han flyttar sig lite försiktigt närmare henne, håller handen kvar på hennes knä och andra på hennes rygg, väldigt försiktigt och ömt rörde han vid henne.  Han trodde sig tänka klart men ändå var hennes n…[Read more]

  • När hon sjunker ihop och gömmer ansiktet i händerna placerar han mjukt, försiktigt och trevande en hand på hennes knä. Låter den ligga där men flyttar sig inte närmare henne. Han förstår hennes ord och vet att han har brutit det löfte han gav henne, skulle hon säga nu att hon inte ville se honom igen skulle det vara det värsta som kunde ske men…[Read more]

  • Han ler lite sorgset igen och skakar på huvudet innan han suckar igen, vänder blicken mot golvet medan han försöker komma på ett bra sätt att börja hela berättelsen. “Som jag sa så blev jag väl mer eller mindre kidnappad av andra från Dar Zakhar, förd inför Lloth och given valet att göra uppdraget eller dö där och då. Jag valde att försöka mig…[Read more]

  • “Mm du är här… Jag var orolig du inte skulle komma hit. Men det är en lättnad att du är här, det är det.” Han vrider sig lite mot henne och sätter sig mer upp på sängen, kanske hamnar lite närmare henne men inte mycket än. Det tomrum hon lämnat mellan dem känns kallt och större än vad det är.  Men ändå sträcker han inte ut handen efter henne,…[Read more]

  • Yazfein hade återvänt direkt till sitt rum efter att han lämnat Maeve och Arand vid gravhögarna, han hade försökt sysselsätta sig med att läsa rapporter från de få spioner han hade i Kaldrland. Men han hade snabbt övergett det och rivit sönder de meddelanden han hade försökt skriva ihop åt Audgisil och Ragnhildr. Sen hade han dragit av sig tunika…[Read more]

  • Ejvald klappar henne vänskapligt på axeln igen innan han kramar den mjukt med ena handen. Hade de inte varit i en räd eller efterdyningarna av en så hade han gett henne en kram. Han ser lite förvånat på henne när hon kallade honom för far, han skulle aldrig vänja sig vid det riktigt men det var inget han hade något emot att hon sa. Han hade bara…[Read more]

  • “Se så skynda och få på dig torrt nu. Jag kommer få höra ett och annat om du blir sjuk eller skadad det vet du.” Han syftade på hur hans fru skulle skälla ut honom om Ragnhildr vart skadad eller kom hem sjuk. Men det finns något glatt och stolt i hans blick när han ser på Ragnhildr. Sen blinkar han mot henne med ena ögat och lägger en hand på hen…[Read more]

  • Biorn hade fortsatt bortåt för att skapa lite avstånd mellan sig och Ragnhildr även om det varit på Ejvalds order så hade han ju varit den som kastat ut henne i vattnet. Ejvald svajade lite bakåt med kroppen och lerklumpen for harmlöst förbi honom, han flinade mot henne och skakade på huvudet. “Nja riktigt så var det inte jag menade. Man ska ku…[Read more]

  • Ejvald var snabbt framme och snappade åt sig säcken med byte som Ragnhildr burit så den inte skulle följa med. Biorn lyfte upp Ragnhildr på axeln innan han började vandra mot vattnet. Stadigt och utan att riktigt bry sig om hennes sparkar vadade han ut tills vattnet nådde honom till knäna. Sen med ett vrål kastade han henne vidare ut i vattnet…[Read more]

  • Ejvald lade armarna i kors och log lite medan han betraktade dem båda. “Nå Biorn kommer du låta ett flickebarn med en pinne stoppa dig?” Det hela hade på något sätt blivit lite av ett återkommande skämt mellan dem tre. Innan Ragnhildr hade lärt sig ordentligt använda spjut och yxa hade både Ejvald och Biorn turats om att lära henne genom att f…[Read more]

  • Load More
A password will be emailed to you.