Hon måste ha förlorat sig i hans ögon ett tag, eller åtminstone kändes det så. Hennes kropp under hans försökte möta hans rörelser, men där hon i vanliga fall föredrog att ha kontrollen så överlät hon den nu helt åt honom. Hon lät honom bestämma takten och intensiteten, även om den mer djuriska delen av hennes väsen ville något helt annat. D…[Read more]

Lyckligtvis var Eómund inte den som enkelt blev förolämpad, kanske var han för dum för det, eller så hade han nog med självdistans för att inte ta åt sig. Han var dock inte så dum att han missförstod alvens sätt att liksom sänka rösten, som för att påminna honom om vart de befann sig, något som fick hästfursten att le lite ursäktande.

”Äh,…[Read more]

Hennes andetag var ytliga och hennes hjärta slog hårt i bröstet, något som gjordes tydligt när han kysste henne över halsen där pulsen rusade. Känslan av hans kropp så nära hennes kändes så rätt och när han trängde in i henne så var det inte utan att en liten flämtning lämnade hennes läppar som matchade hans låga stön. Hon fångade upp hans läp…[Read more]

Orden fick henne att se tillbaka ned på flickan där hon stod framför henne, och för en sekund betraktade hon henne bara i tystnad. Viset på vilket hon talade lät inte helt naturligt, men det kunde förstås bara vara inövat… Kanske hade hon kunnat använda den där delen av sitt sinne där hon förvarade Fyfas själ för att se efter, men hon lät bli. Det…[Read more]

Stjärnorna fortsatte att dansa bakom hennes stängda ögonlock och när hon slutligen nådde toppen så var det som att allting annat än just stjärnorna slutade att existera. Det var som om de dansande ljuspunkterna exploderade i vad som enbart kunde liknas med fyrverkerier, och hennes kropp spände sig obönhörligt under hans beröring. Musklerna k…[Read more]

‘Vad det än är du håller på med just nu, betalar min mästare dig dubbelt för den lön du skulle fått ifall du kommer direkt.’ sa flickan, med en röst och saklighet som var alldeles för komplicerad för en flicka i hennes ålder. Detta var fraser hon övat på att säga, som hon blivit instruerade att säga. Eller var det något mer?

Egentligen hade det hela varit ett skämt, hon hade varit säker på att han skulle tvätta bort det. Fast hon hade inte heller hjärta – eller för den delen hann hon inte säga något innan han stampade iväg. Nästan lite rädd hade hon följt efter honom, men hon hade hållt sig i bakgrunden när Ejvald höll sitt tal. När han berättade för resten att hon va…[Read more]

Återigen verkade Djan nästan släpa sina fötter efter sig. Det var nästan som om hon kunde höra hasandet. Långsamt. Spillde den tid som de inte hade. Hennes naglar, som var röda av torkat blod och vin, slog mot armstödet likt en tickande klocka.

“Säg mig, Djan. Varför är min fängelsehåla tom?” frågade hon och såg inte ens på mannen framför s…[Read more]

Ett litet flin speglade sig på Akilas läppar när hon hörde Djans ord. Som om det var ett skämt dem emellan. Hon mindes nog paladinen, hon som trodde på fel gud. Mindes att hon hade haft ett val. Athal eller Sharah och det var uppenbart vad hon hade valt. Fel.

Hennes ord om respekt och tal om diplomati fick henne att spänna käken. Vem var hon som…[Read more]

Efter sitt ofruktsamma möte med Saskia hade hon vandrat något frånvarande genom lägret. Som den ledare hon var fick hon ändå ha ett ansvar, se till att allt var som det skulle vara. Hjälpa där hon kunde, trots allt var hon tvungen att bära dem på sina axlar, leda dem i rätt riktning. Men vad var rätt riktning? Hon var besviken efter sitt samtal…[Read more]

Blicken följde mannen och hon var tyst när han presenterade sig. Det var intressant att se hur han rörde sig och tala. Förstås var han ingen man från Iselem, utan tron på Sharah. Bara det var en skymf, men då spelade det heller ingen roll om mannen offrades i ett uppdrag. Ett snett leende fanns på hennes läppar och hon reste sig upp för att lägga…[Read more]

Ett brett leende spred sig över hans läppar när han fick syn på sin vän och han höjde en hand till hjärtat som i hälsning. Han väntade dock med att tala innan han hunnit hela vägen fram till Míndrhas, och då höll han in sin häst och klappade djuret på halsen.

”Míndrhas! Jag är glad att se er”, sade han uppriktigt, och kanske lite för högljutt än…[Read more]

Allt hade varit oplanerat. Camthalion var sällan den som planerade saker och ting, men den här gången hade han varit ute på andra ärenden. Redan när han satte foten i lägret hade flera kommit fram till honom och berättat sin verision om vad som hänt och vad som var tanken. Fast ingen av dem intresserade honom – det enda som var viktigt var Aeny…[Read more]

Orden som lämnade kvinnans läppar nådde hennes öron, men hon registrerade knappt vad som sades. Istället satt hon där och begrundade det hela. Hon skulle ju kunna lösa det hela på något vis, kanske säga att det var hon som dödat mannen. Problemet var bara att den att uppdragsgivaren bett om något helt annat. Tanken hade inte varit att han skulle…[Read more]

Aine
Hon funderade på om hon orkade säga farväl till honom två gånger, helst av allt ville hon inte att han skulle lämna henne ikväll ens. “… kanske finns det tid för dig att äta frukost imorgon?” flinar hon och kisar nyfiket frågande på honom. Han verkade ha mycket att göra, men hon skulle inte ha något emot hans sällskap i sin säng i natt. “.…[Read more]

Kettil såg på händelseförloppen med stora ögon, och såg ut att ta in mer och mer av sin omgivning. Han såg på sin mor, sin far, sina syskon och slutligen på Rune. Det var tydligt att han försökte göra de kopplingar som alla andra redan verkade ha gjort. “Är det verkligen jag? Jag förstår inte.” Att uttala frågan verkade nästan som att det smakade…[Read more]

Hon hade aldrig gillat magi, men just den här var särskilt illa. Mörkret och känslan av att bli själsligt antastad gick inte att komma undan, hur mycket hon än försökte stänga ute det hela. Hon gjorde dock ett bra jobb att inte visa det utåt, utan gick under tystnad bakom honom med blicken fäst vid hans ryggtavla. Hur hade det kunnat gå så lång…[Read more]

Först kände hon en lättnad över att det faktiskt var Etienne, ensamheten skulle få vänta lite till. Sedan kände hon hur hennes hjärta började slå irriterande fort, kinderna blev nästan lite röda. Hon skrattade glatt till och lade sedan sina armar omkring Etienne och höll henne nära en stund. Drog in hennes friska doft för att sedan möta hennes bl…[Read more]

Hon var osäker på vad hon hade förväntat sig, men det var nog… Inte det. Det fick henne att flämta till och nu när hans rygg försvunnit från under hennes händer så fann hon inte mer råd än att gripa tag i fällarna som hon låg på, som om det skulle förankra henne på något vis. Sättet på vilket han vidrörde henne fick hennes hjärta att slå så hårt…[Read more]

Ett litet leende spred sig över Moiras läppar och bröt likgiltigheten där, om så bara för ett litet tag. En som inte tar nej till ett svar, minsann, tänkte hon roat.

”Jasså? Ja då låter det ju som att ni kommit rätt”, sade hon lite torrt, innan hon vände blicken upp och ut över rummet igen. Hon hade trots allt fortfarande ett jobb att uträtta…[Read more]