Spänningen var så tjock att man nästan kunnat skära den med en brödkniv. Men i detta fall blev det ett vinglas som gick i kras som sprängde den, vilket fick Ithia att rycka till lite skärrat. Detta var inte vad hon förväntat sig då hon gått med på att besöka hovet och drottningen. Vad som borde ha varit ett enkelt uppdrag hade blivit väldigt komp…[Read more]

Mizue
Hennes hand han var inte heller särskiljt mjuk, de tillhörde helt enkelt inte någon som inte behövde bära svärd eller göra något tungt jobb själv. Men samtidigt var de inte lika grova som hans, de var smäckra och flinka, ägde en viss fingerfärdighet som krävdes i städer. Hennes handflata var torr och varm. Dessutom luktade hon en blandning…[Read more]

Skjórinn
Hon satt med ryggen mot en av stenarna och hämtade andan, stirrade på mannen och begrep inte mycket av vad som han höll på med. Det vibrerade i marken, men hennes hjärna förklarade att det var från tornödlan som snubblade runt på marken. Det gjorde henne lite arg, varför gjorde han inget ?! Stack ner pinnar i marken och trodde det skulle…[Read more]

Etienne
Hon hörde sitt namn och snabbt sökte hennes blick av folkhopen. Rösten hade varit gäckande bekant och snart fick hon syn på ett familjärt, om än smutsigt ansikte. Var det där..?! Förvåningen fick hennes mun att hänga halvöppen ett par sekunder innan Etienne återgick fattningen. Vid Athal, Vinga! Etienne styrde om sina steg och gick sin vän…[Read more]

Arlin verkade lite lättad över hennes berättelse.
‘Jag har väntat ett tag, jag var orolig över att du hade blivit påkommen.’ erkände han, men de hade inte tid att diskutera det just då. Han släppte henens hand och skyndade sig till sin egna häst, och snabbt som så var de på vägen igen, på väg mot Kaelred.
‘Allt har gått som planerat, än så…[Read more]

Flickan nickade lätt för sig själv, nöjd över att hon hade hittat rätt person. Nästan trotsigt mötte hon Moiras blick, som trots allt inte var helt lätt att möta då man var ett barn. Men barnen i Celeras hade ofta en annan syn på livet, en hårdhet som saknades hos många vuxna i andra länder där livet var enklare.
‘En som är intresserad av d…[Read more]

Vésiva kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt. Hon hade nästan hållit andan när han släppt hennes hand. Skulle han klara det? Svaret visade sig snart och hon var inte allt för förvånad.

“Åh… det kommer att bli bättre med tiden!” sa hon samtidigt som hon drog efter andan för att hindra sig från att skratta igen och höll ut hand…[Read more]

Hennes namn verkade eka i skogen, från båda brinkerna och hon försökte att svara dem så gott det gick medan hon dinglade fram och tillbaka där uppe i trädet. Det var svårt att fokusera riktigt, för det hela gjorde henne väldigt illamående.

“Herrie… Faegrim!” utbrast hon, men tystnade när det var andra röster som hördes. En mörk blick fanns ho…[Read more]

Hur hon hade hamnat i Karm, var inte Vinga helt säker på. Fast kanske var det inte så märkligt ändå när hon inte tycktes ha något mål längre. Lite ensamt vandrade hon där över kullstensgatan, när hennes häst vilade i stallet. Kanske det var ensamheten som spelade henne ett spratt men hon tycktes se en glimt av en god vän. Det röda håret, sättet h…[Read more]

Förvirrat såg hon sig omkring när någon drog i hennes kläder så att hon inte längre var ovanpå mannen. Lite klumpigt fumlade hon bakåt, men hann rätta till sig själv så att hon inte föll på ändan. Lite hastigt plockade hon upp hatten och rörde oroligt vid dess hattbrett medan hon så försiktigt hon kunde tassade fram.

“Jag… jag kan ordna det…!…[Read more]

Hennes blick var hård och kall när hon betraktade Rune. Han var några huvuden längre än henne, så hon fick böja på nacken för att kunna möta hans blick, men det gjorde henne inte mindre obehaglig för det. Vreden kokade inom henne och gång på gång bombarderades hon av bilder, bilder av hur hennes bror sett ut när hon funnit honom på golvet i sitt r…[Read more]

Straffet kändes, på något sätt rätt. För att vara ärlig skulle hon nästan kunna tänka sig att ge hans familj mer. De skulle behöva det de kommande åren och hon hörde skriket från festen. Hon skakade nätt på huvudet, egentligen hade hon själv velat avsluta hans liv. Men hon vågade inte sga något.

Åt hans fråga kunde hon inte rå för att skratta,…[Read more]

Allt tumult runt omkring Ranghildr verkade hon inte lägga märke till. Hennes kinder var fortfarande glansiga men det verkade inte finna några tårar kvar. Ilskan inom henne blossade upp och hon knöt sina nävar för att försöka hindra sig själv. Trots allt var det inte hennes barns börda att trösta henne. Det skulle vara tvärtom, milt strök hon en…[Read more]

Förstås var det inte svårt att se hur envisheten och ilskan stormade inuti honom som och lite obekvämt rörde Ranghildr på sin ena fot. Förstås var det ignenting hon ville be om sin son. Fast å andra sidan hade hon tagit risken.

“Information som på lång sikt kan få oss att vinna striden. Sedan kan ni komma för mig.” sa hon, simpelt och sakligt…[Read more]

Ett litet leende fanns där i Ranghildr ansikte. Faktum var att hon nog nästan hade velat stå i en sköldmur i strid än att behöva ta emot alla de gäster som väntade dem där nere.

“Jag antar att du har rätt” muttrade hon och skakade på huvudet för att sedan stryka en hand över Maeves hår. Som för att rätta till flätorna en sista gång innan hon r…[Read more]

Magin som gick sönder brände hennes arm och hon ville inget annat än att ge ifrån sig ett tjut av smärta men lät det inte undsläppa hennes läppar. Istället spände hon käken och greppade tag i Yazefins hand hårt och såg på honom med en allvarlig blick.

“Vi har inte mycket tid.” började hon och de rubinröda ögonen var intensiva och drog djupt efter…[Read more]

Förvirrat lade kvinnan huvudet på snedden. För hon hade inte varit beredd på att han skulle fråga henne det. När hade någon ens ställt en sådan fråga till henne innan?

Kvinnan sprack upp i ett obehagligt leende och slog ut med sina händer. Som om det var bestämt vart hon skulle röra sig nu. Hon skrockade till lite grann över situationen.…[Read more]

Åt Djans ord fnös Akila och gjorde en nonchalant hand i luften. För att vara ärlig hade hon inte tid med sådana här saker nu. Tiden var allt för knapp och dessutom var det en ilska inom henne som gnagde. Ismat viskning var knappt något hon hörde och hon gav en blick åt både Nashwar och Djan som inte var nådig.

“Kapa hennes tunga om du behöver” ko…[Read more]

En tjänarinna försökte försiktigt att rätta till drottningens svarta hår som verkade ha stått åt de flesta håll, samtidigt som Akila viftade bort henne som om hon skulle vara en irriterande fluga. Till slut lyckades drottningens hand komma åt hennes hand och de vassa naglarna gjorde en rispa på tjänarinnans hand som istället skyndade sig att fyll…[Read more]

Omari är namnet jag tilldelats. Orden verkade inte riktigt registreras hos Akila. För hon kunde fortfarande inte riktigt förstå. Han skulle vara död. Det var något som hade gnagt på hennes samvete sedan den natten hon lämnade honom. Däremot kunde hon inte förneka att amuletten liknade den som hon lade i sonens famn. En sista sak att minnas hen…[Read more]