Orden fick en ilska att blossa upp inom Akila och hon tryckte kniven hårt in i ryggstödet för att sedan vrida om med en intensiv blick på Djan. Att lite foder och tyg kom runt omkring henne var inget som hon riktigt lade märke till. Istället drog hon ur kniven och lät sitt grepp vara mer hårt samtidigt som hon närmade sig Djan med långsamm…[Read more]

“Det har alltid varit mitt” påpekade Dhalia och hade blicken på armbandet ett tag där hon snurrade sina pärlor. Vad han skulle vara intresserad av det – visste hon inte riktigt men istället för att vrida och vända på det så mycket böjde hon sig fram för att låta pärlorna vara framför hans ögon. Hon rörde armen lite så att pärlorna skramla…[Read more]

Orden som lämnade hans läppar fick hennes blick att mörkna något, men det tycktes inte riktat mot honom denna gång, utan snarare mot de misstankar som började gro inom henne. Tidigare under dagen hade hennes mor försökt berätta något men då hade hon avbrutit sig själv och sen vägrat säga något mer. Hennes mor hade ju talat om att ändra strategi…[Read more]

Den bistra tonen och sättet som den okända kvinnan cirkulerade runt henne, som om hon var ett byte… Det hela kändes inte allt för bra, nästan lite skrämmande. Och varför skulle hon inte få mannen på fötter igen? Trotsallt skulle väl det vara bättre än något annat?

“Och… vad skulle jag kunna göra för dig?” frågade hon sedan lite försiktigt,…[Read more]

“Vid gudarna, ska du fortsätta att tala som om jag är ett jävla hönägg som behöver skydd konstant?” frågade Ranghildr med ett litet skrockande och svepte det sista av mjödet innan hon kastade bägaren på marken för att sedan korsa sina armar lite envist.

“Nå vad har du på tankarna nu, far, hm?” sa hon lite retsamt

“Åh, ge mig inte den blicken” sa Ranghildr och skakade på huvudet åt det hela. Hon lade armarna i kors för att råka spilla ut lite av sitt mjöd över sig själv och grimaserade lite över det. Att de ens kunde tänka tanken på att hon skulle. Bara tanken fick henne att vilja vrida ut och in på sin mage.

Hon drack istället en klunk till av mjöden fö…[Read more]

Det här kändes alldeles för privat att bevittna men att gå skulle verka underligt. Fëani känner sig en aning obekväm där hon står mest över att hon i stunden inte kan göra något. Inte trösta, inte vara ett stöd, inte hjälpa Arand eller Maeve. Men hon följer det som händer med fokuserad blick, gastar och andar var inget hon upplevt förut och det hä…[Read more]

“Nej ” Säger han kort” Nej mor..  Jag tänker inte låta dig göra det och jag tänker berätta för Far och de andra om dina planer. ”

Han ser henne hela tiden i ögonen, mor var alldeles för betydelsefull för att kastas bort på det här viset. vem visste vad Hrafn skulle göra med henne om han fick henne i sina händer. Det var itne säkert att de…[Read more]

“Förjävligt smakar det åtminstone…!” utbrast Ranghildr och grimaserade efter hon hade hävt hela vinglaset efter skålen och fångar upp ett stop mjöd istället från en av männen som vandra förbi henne och log lite charmigt mot honom. Ett leende som verkade få mannen att stanna upp och vilja tala med Ranghildr men en blick från Biorn och Ejvald v…[Read more]

Det var lika svårt för Yanara att hålla sig för skratt när hon hörde mannen som verkade tondöv. Kanske var det enbart Sharhas kärlek som han behövde? Hon bet sig i underläppen för att hindra sig själv att skratta och log bara lite svagt för sig själv med stängda ögon.

Ett kort tag känns det som en matta hade ryckts undan från hennes fötter. So…[Read more]

Förstås hade Camthalion sett Aenya i värre skick men de avbitna naglarna och den uppenbara ilskan gjorde honom något illa till mods. Han rynkade på ögonen och lade en hand på hennes axel för att lugna henne lite. Orden som hon kraxade ur sig gjorde honom något förvirrad och nästan irriterad.

“Vad…?” frågade han, som för att se om han egentlig…[Read more]

Hans ord och det lite luriga leende han gav henne lättade hennes sinne en aning och hon kunde inte låta bli att le själv och liksom trycka sig ännu närmre. Hon begravde ansiktet vid hans hals och drog in hans bekanta doft innan hon försiktigt kysste honom där, över den tunna huden på halsen. Hon ville stanna, men det var inte läge nu, stämninge…[Read more]

Handen som smekte över hennes rygg var skön, men som alltid när någon vidrörde det stora ärret hon hade där så stelnade hon till en aning, som om beröringen väckte gamla minnen till liv inom henne, eller som om ärret fortfarande värkte. Hans hand vandrade dock vidare, tillbaka upp, och då slappnade hon av igen. Hon kände hans läppar pressas mot he…[Read more]

Både vrede och fruktan rasade inom henne och gång på gång knöt hon sina nävar i sina försök att hålla sig lugn. Hon var fullständigt övertygad om att Rune inte längre var Rune. Det var helt enkelt något underligt över honom och varför skulle han, av alla människor, vara den som fick syn på ”en osynlig spion”. Rune hade aldrig varit särskilt begåv…[Read more]

Om det inte hade varit för att hon ändå var väl bekant med Celeras gator så hade hon nog tappat bort både flickan och sig själv ett antal gånger innan de nådde fram till den övergivna innergården. Hon visste inte exakt vart hon var, men hon hade en aning om det, även om hon just då inte såg någon mening med att försöka lägga det på minnet. Om det…[Read more]

Hennes hud kändes fortfarande het, men svetten som pärlats där började nu kylas ned av luften och hon kunde inte låta bli att rysa lite och krypa om möjligt ännu närmre honom när han lade sig ned vid hennes sida. Några av hennes prydligt ordnade flätor hade lösts upp och de ljusa slingorna fastnade vid hennes nakna hud som om de var länkar spun…[Read more]

Flickan verkade inte bekymrad, trots allt var det inte hennes pengar. Och hur hennes mästare hade råd var heller inte hennes intresse. Hon hade ett uppdrag och det var att leverera meddelandet, samt att övertala denna Moira att följa med henne. Än så länge verkade det gå bra, vilket skulle innebära en slant åt henne själv. Hon visade dock ingen…[Read more]

Var det sant? Bara tanken gjorde att hjärtat sjönk i bröstet på henne. Hon svalde och hörde sin makes viskningar till henne. Hon ville svara men var helt stum. Sorgen var tung och gjorde hennes munn helt torr. Det var frågan hon själv hade ställt sig. Varför? Att Kettil hade fått ro var en av de få tröstande tankarna som han hade. Till slu…[Read more]

Arand rörde sig stelt, som om han inte ville väcka en sovande björn. Han ville knappt säga något högt heller, i rädsla att förarga vålnaden som nu stod där framför dem. Han kunde så klart ha fel, men hans instinkter och hans kunskaper sa att han hade rätt. De gula ögonen mötte Maeves, och han gav henne en tydlig och bestämd nickning. Ja, d…[Read more]

Ranghildr kunde inte rå för att skrocka åt Biorns svar, hon hade inte förväntat sig det svaret mot honom och hon räckte ut tungan åt honom lite retsamt för att se mot Ejvald och den dryck som han kom till henne. Hon tog tag i kruset för att lukta på den. Lite jäst och… något söttsliskigt? Hon stack ner sin tunga för att sedan grimasera lit…[Read more]