Leendet Fëani ger Maeve är varmt och genuint. Sömn hade verkligen fått henne att må betydligt bättre än innan. Men leendet svalnar när hon kan känna hur spänd monsterjägaren blick vilket också gör henne på sin vakt” Vad menar du? ” frågar hon honom lågt, låter blicken svepa ut över rummet. Hon kände inte monsterjägaren så väl men hon hade lärt si…[Read more]

Aine
När han började knäppa upp jackan, var hon medgörlig och hjälpte till att kränga den av sig. När han började prata om plaggen så “Sssh..!”:ade hon honom. Inget som Aine ville fundera på nu. Om Wreax hade några kläder kvar på sig efter att han skiftat, skulle hennes händer snabbt och ivrigt frigöra honom från plaggen. Hennes lustcentrum var…[Read more]

Han jublade starkt efter kungens korta tal, och skrattade till innan han såg ner mot mörkeralven och log. “Skål lilla du! Skål till familjen, skål till det oersättliga!” Han gav hennes axel en knuff.

Rune ledde Ziyaté fram till sätet som indikerades av kungen och föste henne mot det innan han själv satte sig ner intill henne, en vaksam atm…[Read more]

”De passar dig bättre än mig”, hann hon säga till Fëani innan deras nya bordskamrat slog sig ned framför dem och hon märkbart stelnade till. Hon hade inte hört utbytet mellan sin bror och Yazfein, och lika bra var väl det.

Då hennes far utropade en skål så höjde hon sitt glas och svepte innehållet utan att ta blicken från Yazfein där han s…[Read more]

Klumpen i hennes mage löstes upp en aning och hon skakade lite på huvudet, som om för att säga att hennes mors misstänksamhet var ogrundad. Vad skulle hon säga? Att mannen där ute i salen, som såg ut att vara några år äldre än hennes egen far, hade givit det till henne? Hur skulle inte det låta? Och inte kunde hon berätta sanningen om hans verkl…[Read more]

Asgeir hade gått lite hit och dit och talat med de olika gästerna, social som sin far. Då Ranghildr plötsligt var där log han ett varmt leende mot henne, så lik sin far men kanske snäppet fagrare.
‘Verkligen?’ frågade han, lite förvånat.
‘För att vara helt ärlig mor är jag lite orolig för henne.’ sa han och blickade mot Maeve där hon satt.
‘Hon…[Read more]

Hans kommentar om hur hon talade likt en politiker fick också henne att skratta, för det hade inte varit tänkt på det viset, även om hon förstod att det osökt hade blivit en del av resultatet. Kanske hade hon lärt sig mer av sin mor än hon först trott.

”Karm må vara försvagat, men jag tror inte att vi skulle kunna ta huvudstaden med det vi har i…[Read more]

Inte ett ögonblick trodde hon på det som hennes dotter sa. Det var något på sättet som hon sa det och Ranghildr torkade bort de vattendropparna som fanns på hennes kind för att sedan le svagt mot henne. Ett leende som visade att hon inte var helt övertygad.

“Det låter märkligt, men om du inte vill säga, så låter vi det gå för nu.” sa Ranghildr,…[Read more]

Ayperos såg lite road ut över hennes sätt.
‘Du talar som en politiker.’ sa han med ett skratt. ‘Försiktig, men ändå djärv. Utan att binda sig, eller avslöja alla sina kort, men ändå redo att spela dem då läget visar sig.’ påpekade han muntert.
‘Frågan är, vad gynnar oss bäst?’ undrade han och vände hennes egen fråga till henne.
‘Jag är in…[Read more]

Lite besviken över att Eirik så hastigt hade rört sig ifrån henne och bort gjorde henne något besviken och hon hade svårt att dölja det i hennes ansikte men hon ruskade på sina axlar för att sedan röra sig mot Asgeir istället. Hon lade sin arm omkring hans axlar och drog honom in i en mjuk kram.

“Maeve berömde din sköldmur till mig” sa hon med e…[Read more]

Hade Felaern vetat att hon såg på honom som en fångvaktare hade han rynkat på ögonbrynen. Visst, hon var väl deras fånge, men hon var också deras gäst. Men den kulturella klyftan mellan dem var rätt stor, och han som inte hade haft med människor förr hade svårt att förstå att hon inte tänkte som hans folk. Åt hennes tack ryckte han på sina bred…[Read more]

Gesten, en hand som ömt klämde en annan hand, en betydligt senigare och benigare, knappast någon fin hand var ömhet nog för Eirik. Han behövde inte sin mors bekräftelse på kärlek, inte sin fars heller eftersom han visste att kärleken fanns där och i hans värld var det inget som skulle ändra på det över en natt. Trygg i det. ” Jag mår bra ” Säger…[Read more]

Det var svårt att inte le brett när hon fick syn på Fëani, för trots vad hon skulle vilja påstå så hade hon trots allt burit klänning mer än en gång i sitt liv, och hängselkjolen och spännbucklorna som Fëani bar för kvällen var henne väldigt bekanta. Troligen hade hennes mor plockat fram dem någonstans ifrån i brist på annat som skulle passa fl…[Read more]

Mizue
Hon studerade repbitarna han höll fram tillsammans med sin pil. “Ja..” hon höll med, det här var märkligt. Hon såg sig omkring i gläntan och drog ett djupt andetag, för att lugna sin stegande puls. Hon betraktade honom under tiden som han gjorde upp grunden för en eld. Lyssnade på de snabba ekande slagen från elddonet och när hon såg några…[Read more]

Rune talade lågt till Ziyaté när de klev in i rummet. “Att förstöra nätter är ditt sätt att leva, lilla flicka. Jag ber en fisk att inte simma, men så länge du drunknar kan jag flyta.” Han log sedan mot Audgisil och blev kort överraskad över närheten, men bemötte omfamningen med samma energi och slöt sina armar om kungen.

Han tog tag i mjöden n…[Read more]

Aine
Hans “Skulle du kunna vara så ond att du tvingade mig glömma hur du kysst mig?” bemöts av en (överspelad) nonchalant axelryckning och pillemariskt leende. “Mjaa… Vem vet vad du inte minns från igår?” retades hon. Aine förstod att han var ointresserad av samtalsämnet om ond bråd död, speciellt eftersom han tagit med henne hit. Det var kna…[Read more]

Ithia kunde inte annat än känna ett växande obehag för mannen som på alla vis verkade vara respektlös för den position han hade. Sättet han betedde sig, hur han drack vin, hur han satt, hur han talade till henne. Och framför allt hur han talade om Sharah, som om det hela vore ett skämt. Som om hela världen var ett skämt. Och medaljongen…[Read more]

Arands blick fortsatte betrakta Yazfein där han stod, men lät det vara sedan för stunden och fokuserade istället på Fëani. Han nickade stillsamt i Maeves riktning under skålen, ett lätt leende på läpparna. De skulle ha tid att prata senare, det var inte hans plats eller hans sätt att ta mer rum än han redan gjorde. Likväl behövde Fëani vila up…[Read more]

Hon nickade som svar på orden.

”Det är precis det jag menar… Hon sade att hennes namn va…” Hon avbröt sig själv när hennes mor frågade om halsbandet.  För en kort sekund blev hon förvirrad och tänkte fråga vilket smycke hon menade, men förstod snabbt att hon missat att ta av det. Det skulle stå ut, så olikt något hon någonsin ägt och att h…[Read more]