Förstås kunde hon det knepet – det var inte första gången han hade gjort det mot henne och hon flinade lite kaxigt mot honom för att snurra runt spjutet så att hon slog till honom med skaftet på spjutet. Trots allt ville hon inte skada honom. Inte allt för mycket i alla fall. 

Fast hon hade väl varit lite för kaxig för att snart hade Biorn lyckat…[Read more]

Vad?  Hans ord fick henne att rynka på ögonbrynet och hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet bubblande skratt. Det var inte första gången som Biorn hade fångat henne men denna gången hade hon ett spjut i sin hand som han riktade mot Biorn.

“Åh – försök inte! Jag vet faktiskt hur man svingar det här!” påpekade hon och mötte Biorns b…[Read more]

Ett litet ögonblickt tycktes nästan Ranghildr skamsen över hans ord. Hon visste förstås att det var så för det hade Ejvald prentat in i hennes huvud. Fast hon kunde inte rå för att le lite över hans blick. Hon föredrog den, tiofaldts till den blicken han hade gett henne när han sa att hon var en skeppsråtta på hans skepp.

“Kanske du lika gärna sk…[Read more]

Det var kanske sant, att de hade varit bättre om de bara vart familjen, men hon var övertygad om att det här inte var första och sista gången de såg. De hade ju alla precis samlats igen. Maeve visste ju såklart inte om sin mors planer, annars hade hon kanske varit mer tveksam till det hela.

”Över mig..? För vad?” Frågade hon lite pafft, överra…[Read more]

Instämmande nickade hon till hans ord om hedern. Det var dåraktigt, helt enkelt. Så dumt att hon inte ens bemödade sig att se på dem. Lite irriterat sträckte hon sig efter smycket – trots allt hade hon funnit det och det var hennes. Inte hans.

“Jag är inte så ung! Eller jobbig för den delen!” utbrast hon och såg på honom, med en liten road blick.

Stegen där utanför verkade bli högre – fast samtidigt var det som om Ranghildr inte hörde dem. Hon var fokuserad på en dammråtta i ett av hörnen i rummet, som om det skulle vara den mest intressanta saken att se på.

“Jag hade föredragit om det enbart var familjen” sa hon tyst, lite för ärligt och rak på sak. Till och med för att vara henne. Vem v…[Read more]

Över hans fråga ryckte hon lite lätt på axeln – för att vara ärlig visste hon inte riktigt varför de gjorde det och hon hade inte riktigt intresse av det heller. Dåraktigt var det.

“Sed? Skammen efter att ha överlevt?” föreslog hon och fnös lite åt hans antydan för att gräva i sin ficka och kasta smycket åt honom. Ett litet flin växte sig på h…[Read more]

Ropandet efter henne fick Ranghildr att som hastigast låta handen vandra mot fickan som hon precis hade slinkit ner ett smycke i. Hade någon sätt att…? Nej. Rösten tillhörde Ejvald och han var en bit bort. Hon kunde se hans leende och hon skakade nätt på huvudet när hon rörde sig till honom.

“Vad gormar du efter?” frågade hon med ett höjt ög…[Read more]

Så var det, trots att de var så olika som två bröder kunde vara. Asgeir hade alltid varit mest lik sin far, medan Eirik hade fått mer av deras moders förkärlek för ensamheten. Sedan han hade funnit sin förmåga att hamnskifta så hade det blivit mer märkbart och nu var det till och med så att olikheten syntes, den hade satt sig även i det yttre. He…[Read more]

Fëani är tacksam för svaret hon får och andas ut lite. På något sätt hade hon börjat förlita sig på monsterjägaren och det kändes tryggt att ha honom vaktandes sin rygg” Tack Arand ” Säger hon uppriktigt tacksam” Ja det är riskabelt, det var därför jag bad dig följa med. ” Hon ler lite mot honom, nappar åt sig lite korv från fatet framför sig. ”…[Read more]

Något var fel. När hon gripit tag om Akila och fångat hennes blick med sin så hade hon sett mer, mycket mer, än hon hade förväntat sig. Hon hade sett ett mörker där som hon inte kände igen, som inte var naturligt. Drottningen var inte bara galen, hon var fullständigt korrumperad, vriden på något vis.

Så tog drottningen ett steg bakåt och län…[Read more]

Hans första mening fick hennes hjärta att ta ett litet, förväntansfullt skutt, och hon kunde inte förneka för sig själv att det delvis berodde på att han i princip tackat ja till hennes frieri. Det var dock hans sista mening som fick hennes puls att öka något, och handen som låg över hans lår kramade till, uppenbart utan att hon planerat det…[Read more]

“Åh, du vet hur de är. Oskiljaktiga sedan de drog sitt första andetag.” sa hon och skakade lite nätt på huvudet åt tvillingarna. Det hade varit en glad överraskning att få två söner, istället för en. Men samtidigt var det nästan läskigt på samma sätt. Fullt upp hade hon haft det i alla fall. Även om de inte var lika aktiva och högljudda som Ma…[Read more]

”Jasså, det gjorde han…” Hummade hon, ett litet leende spelandes över läpparna. I hennes namn, minsann, tänkte hon roat. Hon var tvungen att hantera Wreax förr eller senare, men hon hoppades ändå på att han kunde hjälpa henne att få tag på Fëani först.

Hon förde vinglaset till läpparna, men drack inte med detsamma utan snurrade bara lite p…[Read more]

Lissandra skrattade till och nickade, hennes ton munter. “Vi äter hemma ikväll!” utropade hon. Hon smällde händerna i bordet och reste sig hastigt upp. Hon började svänga blicken till höger och vänster om sig, över sin axel inräknande och sedan började hon tyst räkna på någonting.

“Tjugo munnar vill bli mättade idag. Nej … nitton!” Hon s…[Read more]

Hans ord fick hennes egna isblåa att bli mer allvarliga och hon korsade sina armar bestämt för att skaka på huvudet åt det hans ord. Förstås såg hon och hörde allvaret i hans röst. Men hon hade redan bestämt sig.

“Det är ingenting att diskutera, Eirik. Jag är värdefull nog att de kanske håller mig vid liv. Jag är inte säker på att de skulle gör…[Read more]

Ja de hade varit oskiljaktliga. Var fortfarande och det fanns inte en sekund som han inte saknade sin bror när de var skilda. Nu gick det bättre än förut dock för båda hade nog med åldern lärt sig att hantera det. När hon sedan avslöjar sin plan blir hans redan skarpa gula ögon än mer skarpa och han vänder dem direkt till henne och ser henne ra…[Read more]

Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig en suck, för egentligen hade hon hoppats på att han inte skulle berätta för sin tvillingbror. Fast å andra sidan var hon medveten om att de var oskiljaktiga som de hade varit enda sedan de var små.

Hon nickade lite lätt och såg på honom med ett varmt leende och såg hur vattnet rann ner för hans kläder och vi…[Read more]

Tårarna som hotade att tränga fram hålls tillbaka, hon hade hållit tillbaka så länge att det kändes som en evighet, vad gjorde en liten stund till? Hon nickar, ett svagt litet leende, knappt märkbart och det försvinner lika fort igen.

”Jag vet det. Men jag förlorade min kärlek, min bror och min mor… min syster, mitt hem och mitt land inom lopp…[Read more]