Saskia kändes liten och nätt i hans armar, men blev plötsligt betydligt tyngre när hon tuppade av. Inte ens han kunde undgå att notera blodet och det stora såret i hennes ben, och han svor högljutt över det hela. Hur skulle han förklara det här för sin herre?

”Du är full av skitsnack, alvkräk. Jag vet både hur det luktar och ser ut, ni har lekt…[Read more]

“Giftas? Gift är onödigt. Åtminstone om det är för dig själv.” sa Rushla, lite oförstående över det hela. Varför skulle man ens vilja skada sig själv med vilje? Förstås hade hon gjort det, men inte för att någon annan vill det. Ett simpelt misstag. När musklerna agerade snabbare än pannbenet.

Hon ruskade på huvudet – och nästan sin hela kropp när…[Read more]

Att vara svag var någonting som mörkeralven alltid sett ner på. Det som fått henne att grimasera med avsmak på de varelser ovan jord. Fast det verkade inte finnas något annat sätt att… En suck lämnade mörkeralvens läppar. Hon var tvungen att agera snabbt om hon inte skulle tappa allt de hon kämpat för.

“För all smärta och död. Speciellt mitt…[Read more]

Aine
När han nämnde Lloth blev hon märkbart spänd, som om själva namnet hade kraft nog att åkalla den demonen. Hon ville säga något om hur liten sannorlikheten vore för en mörkeralv och en me’er att träffas, men lät bli. På något sätt visste väl han det redan själv. “Är det något som är vanligt här..? Att de mörkeralver som bryter med Lloth söke…[Read more]

Hans skratt och blicken han gav henne fick hennes kinder att hetta till en aning och för en gångs skull var hon tacksam över sin mörka hy, ty den dolde det väl. Hon fick påminna sig själv, ännu en gång, om att hon var Me’erisias härskarinna och drottning. Trots det så fann hon inte tanken på att sitta där på bänken med honom resten av dagen…[Read more]

Salim såg förvirrat på skådespelet framför dem, och blickade mot halvlingen som för att få en förklaring. Faegrim ryckte bara hjälplöst på axlarna, han förstod inte så mycket av vad som precis hade hänt heller. Den unge magikern såg på vad som verkade som ett par igen. Men vid förslaget att hjälpa magikern sken Faegrim upp.
‘Ja, låt oss hjälpa di…[Read more]

Ayperos mötte hennes blick, studerade henne lite analytiskt då han stegvis verkade komma tillbaka till ljuset och platsen där de satt. Han nickade, och log ett nöjt leende. Trots allt var det inte många som ens skulle kunna möta tanken på att försöka stå emot Lloth utan att vilja fly. Åtminstone här såg han beslutsamhet, en vilja att stå upp för…[Read more]

Sättet på vilket han berättade för henne om sitt förflutna gjorde henne något förvånad, men hon fann att hon uppskattade hans uppriktighet. Det var något hon inte kände till, och om han inte valt att berätta det för henne så hade hon nog aldrig fått reda på det heller. Det gav henne lite mer insikt i vem han var, vilka hans motivationer v…[Read more]

Trots att hon står en bit bort kan hon urskilja orden som sägs. Det gör henne knappast mer avslappnad. Ännu ett bakhåll, en lothtrogen förklädd mörkeralv i Frostheim. Nej… det kändes inte bra. Arand hukar framför henne vilket får henne att slita blicken från mörkeralvinnan mot honom. Hon var knappast så kort och nu när han stod på knä kom han l…[Read more]

Hon nickade bara som svar på Eiriks ord, ovillig att ta blicken från mörkeralven som stod framför dem. Även hon kände visst obehag inför hennes röda blick, men hon såg inte undan när den mötte hennes. Det var först när hon nämnde att det skulle finnas en mörkeralv i Frostheim som hon ryckte till en aning och lät blicken falla till den blodstänkta…[Read more]

Asgeir kände sig något spänd över frågan som Maeve ställde, som han uppenbart borde ha behövt ställa. Han vände blicken till Maeve då hon talade, och tillbaka till mörkeralven. Hur hade allt blivit så fruktansvärt komplicerat på en gång? Allt han ville var att de skulle ta sig hem till Frostheim så snabbt och säkert som möjligt, och de hade redan…[Read more]

Ett snett leende dök upp i mörkeralvens ansikte över den ena kvinnans kommentar. Fel fråga. På ett sätt hade hon rätt, men å andra sidan var namn mäktiga om någon var dum nog att avslöja dem. Kvinnans fråga var mer specifik och hatet i hennes ögon var självklart. Hon kunde inte rå för att skrocka, ett mörkt skratt som snarare lät som ett kraxan…[Read more]

Ayperos såg lite tankfull ut, och ett ögonblick verkade gamla minnen spela sig framför hans ögon då han blickade ut mot ingenting. Han verkade befinna sig långt borta, omedveten om vad som fanns omkring honom just då – kanske ett vittne om hur gammal han var. Att han kunde förlora sig i den väldiga mängd information och minnen som fanns där i han…[Read more]

Att vilja var väl en överdrift. Fast å andra sidan hade hon väl redan gett honom hans löfte. Audgisils avbrott var inte hans fel. Även om det var ett skönt avbrott. Hon suckade lite, som om det var en uppoffring för att ställa sig upp och röra sig mot mannen igen.

Hon hade fortfarande mjödet i ena handen och det smakade gott – det kunde hon…[Read more]

Håll dig nära Arand. Jo hon hade inte några planer på att gå bort från det som var beskydd. Inte just nu.. Blicken fixerad vid mörkeralvinnan. Maeves fråga välgrundad och det var samma fråga hon själv önskade svar på så hon hade inte några problem med att hålla sig i bakgrunden, låta Asgeir och Maeve sköta frågorna. Handen vilar kvar på Arands arm…[Read more]

Hon mötte hans bruna blick med sin egen grå och log. Hon gillade när han tilltalade henne på det där viset och trots att hand nyheter hade förstört hennes goda humör till en början så kände hon sig kanske bättre till mods nu än innan. Nu visste hon vad Wreax höll på med, i alla fall till viss del, och att Fëani befann sig i Kaldrland och f…[Read more]

Hans skratt fick hennes leende att bli lite bredare och hon kände sig, för första gången på länge, tillfreds med livet. Visst, det var inte som att alla hennes problem var ur världen, men det var skönt att ha någon att prata med, någon att öppet kunna planera inför framtiden med, som inte ryggade undan för hennes åsikter och metoder. Hon kände, oc…[Read more]

Daermond
Han kände sig löjligt nöjd över att han fått henne att skratta. Bara att höra henne skratta hjärtligt, fick hans hjärta att slå ett extra slag. Det där var ett ovanligt ljud från hennes kammare och det var inte speciellt otrevligt att lyssna till. Synd att hon inte fick skratta sådär så ofta. Han log mot henne.

Daermond tömde det sis…[Read more]

Ayperos verkade avväga hennes påstående, innan han ryckte på axlarna och skrattade lätt.
‘Jag antar du har rätt där. Och varför vara konventionell, då man kan ordna en fest alla kommer att komma ihåg?’ undrade han lite slugt, medan hans mörka ögon mötte hennes.
‘Men oroa dig inte, jag är säker på att vi kan övertyga åtminstone en del av dina beryk…[Read more]

Skjórinn
Hon kisade lite, inte för att det var något fel på hennes syn – utanför att hon hade solen mot sitt ansikte, när hon såg någon röra sig nere mellan stenarna. Stålet  i hans hand blänkte till som en iskall blixt i det gröna. Några solkatter från det klara stålet for runt på de märkliga stenpelarna. Tillsammans med de inristade mönstre…[Read more]