De två kvinnorna nickade och utbytte blickar, att de hade kommit så långt att få dessa alver att lita på dem var en seger.
‘Låt oss återvända då, mina vänner!’ sa Neaduin glatt, och klappade de båda alverna på ryggarna med ett ljudligt dunkande. Taewyn gjorde en grimas, trots allt såg alverna lite mer sköra och bräckliga ut även om det kanske var…[Read more]

Aenyas vrede var så stor att hennes händer skakade, och allt hon såg framför sina ögon var sin tid i Iserions fångenskap. Männen utsedda att skydda delegationen, som knappast hade haft något med henne att göra, bar samma uniformer som de män som torterat och utnyttjat henne under månaderna som känts som en evighet i mörkret. Utnyttjat henne, torte…[Read more]

Arand hade minen av en man som inte alls var road, men han kunde inte heller hålla den allvarsamma uppsynen utan skrattade med henne. De gula ögonen betraktade pigan och hennes leverans flyktigt och han satte sig upp till rätta. Han gjorde en ironisk tacksamhetsgest som kunde vara till gudarna eller Sandor.
‘Så ja…! Eftersom jag vann vårt hede…[Read more]

Ayper0s drog ett djupt andetag som för att samla sig själv, och rätt snabbt hade han återfått sitt lugna själv. Kanske var det Isras röst som verkade lova att hon inte såg honom som svag för hans nederlag. Kanske var det den där armen som hon krokade samman med hans.
‘Mmh?’ hummade han lite nöjt över hennes ord, lite finurligt.
‘Jag ser framemo…[Read more]

Leendet över hennes läppar blev kanske lite mjukare när Sera helt uppenbart kände igen henne. Hon hade trots allt inte väntat sig det, de hade bara träffats ett fåtal gånger, och i det stora hela så såg mycket av prästerskapet ned på sådana som henne och hade antagligen helst av allt hållit sin prinsessa och utvalda på behörigt avstånd.

&nbsp…[Read more]

Hans historia fick henne att skratta, mest för att tanken på hur han skulle se ut dränk i regnvatten från topp till tå med en drös bönder efter sig.

”Man skulle tro att de borde varit tacksamma, men du är ju lätt att missta för en demon, så jag kan förstå missförståndet”, retades hon innan de avbröts av en knackning på dörren.

Då…[Read more]

Ah, där var det äntligen! Känslorna under den annars så sammanhållna helheten. Hon visste att hon inte borde känna sig nöjd över det, men det gjorde hon, även om hon just för tillfället var den bättre av de två på att dölja det.

”Nå, ni kom ju precis från ett krig. Jag betvivlar inte att ni kommer ta upp min general på hans erbjudande om en an…[Read more]

Saskia Belsante
Hon hade svept luckan åt sidan för att betrakta de svarta ruinerna efter Mednas Hallar. Den ödelagda staden låg som som en förkolad hög vid horisonten. Mellan följet och den forna huvudstaden, på de rundade kullarna betade en flock hästar. Solen hade passerat zenit och de hade fortfarande en god bit av dagsljus kvar. Saskia r…[Read more]

Sera. Hennes namn kändes nästan som ett glåpord och hon hade ingen tanke att svara Dastan. Hellre låta tystnaden omsluta dem. För vad fanns det mer att säga? Att de var här var hennes fel och det skulle säkert leda till deras död – om inte ännu fler personers smärta och becksvarta mörker. Hon slöt ögonen och hoppades på att kunna få bort de dys…[Read more]

Camthalion nickade över Neaduins ord, lite disträ när hans öga sökte efter korpen som annars ständigt var på hans sida. Han kunde höra hennes kraxande en bit bort. Han var tyst ett tag, som om han inte hade hört Aeriels ord. För att sedan rätta till sin hållning så att den blev lite rakare och nickade bestämt till hennes ord.

“Du har rätt” påp…[Read more]

Det varma vattnet kändes skönt och fler och fler fiskar tycktes finnas omkring dem. Lite fundersamt höjde hon sin hand till sin haka och kliade den något förbryllat. Vad fanns inte att oroa sig för på ytan? Men om hon sa det skulle han nog vända om på störten, nej det var bäst att inte säga hela sanningen.

“Åh, det finns lite busar och några……[Read more]

Båda små halvingarna verkade törsta efter äventyr – men var det så konstigt? Tussie själv hade velat ut på äventyr, men det var innan hon vandrat i dagar och mötte den mörka natten själv och dessutom vandrade fel! Hon var alldelles nöjd över att slippa tänka på vart hon skulle styra fötterna, istället hade hon två vägvisare. Lite disträ stoppa…[Read more]

Orden verkade först in placeras i Finns skalle. En trevlig stund? Nå inte var det allt för otrevlig. På något sätt hade orden till hans forna vän ha en tendens att inte låta lika barska som innan. Ja, de som han hörde vill säga. Ibland verkade det inget annat än att åka in och sedan försvinna lika snabbt ut genom andra.

“Eh…” sa Finn bara oc…[Read more]

Även fast det inte hade varit allt för långt att röra sig, kändes det som om hennes fötter var gjorda av bly eller någon annan mänsklig metall. Hon sträckte på sig med en liten gäspning och såg sig omkring för att försäkra sig om att det inte var några sådana… träd där. Till slut verkade hon nöjd och slog sig ned inte allt för långt ifrån tro…[Read more]

När hon såg upp från mannen på marken så möttes hon av sin brors ögon och en plötslig och hård kram. Ilskan rann av henne som vatten och hon kunde inte låta bli att skratta nöjt och krama honom tillbaka.
”Du är allt en välkommen syn!” Sade hon glatt när han slutligen släppte taget om henne för att göra en svepande gest mot Vasilij och presente…[Read more]

Jezeral skrattade lite åt hennes ord.
‘Trejde Ögat delar inte ut sådana ytliga belöningar.’ sa han menande.
‘Om pengar är vad du önskar är det ditt, men finns det något annat du suktar efter ligger det troligen inte utanför vår organisations grepp.’ lovade han henne där de rörde sig tillbaka mot landsvägen genom terrängen. Han viftade bort…[Read more]

Kaels ögon betraktade kvinnan med lite mer skärpa än innan, för där han förväntat sig en alv var det tydligt att det fanns något mer. Och även om han var en man som fått det mesta i sitt liv var han en ambitiös en med drakblodet i sig som flammade till då han hamnade i situationer som dessa. Och han var mer än bara en vanlig dödlig, mycket mer än…[Read more]

Faegrim hade spenderat tiden med att plocka fram förnödenheter för kvällens middag, och höjde blicken entusiastiskt då de två ungdomarna dök upp igen.
‘Där är ni! Jag började redan undra om vargen tagit er då ni var borta så länge!’ skrattade han och såg på dem retsamt.
‘Kanske ni passade på att ha en trevlig stund i skogen tillsammans, hm?…[Read more]

Faegrim skrattade lite förvånat över sin väns entusiasm. Nå, trots allt kanske han inte skulle vara så förvånad, men här i Brinkeland skulle man vara lite mer dämpad än vad han var just då.

‘Lugn nu, kära vän.’ sa han och klappade Herrie på axeln, och rättade till in packning för att börja gå längs med vägen. Lite melankoliskt vände h…[Read more]