Arand hade tänkt ge någon sarkastisk kommentar som svar på hennes anmärkning gällande hans pigghet. Men då hennes hand stannade kvar var det som om även han fastnade en stund, frånvarande då han såg henne i ögonen. Han kom på sig själv med att ha hållit andan då hon lät sin hand falla och började gå. Ett ögonblick stod han kvar, stilla i sina egna…[Read more]

Ithias hjärta slog lite långsammare då han sa att det inte var något hon borde vara medveten. Lustigt egentligen hur denna man fick det att krypa under skinnet, och hon intalade sig att hon var löjlig. Men hon kunde inte helt skaka av sig känslan, speciellt inte då han så mystiskt förde konversationen vidare och ledde den vidare på viset han gjord…[Read more]

Så fort uppståndelsen kring konungens annonsering hade avtagit fortsatte mumlandet i salen där man mest viskade och spekulerade kring nyheterna. Blickar drogs mot de närvarande ur familjen J’lothain, vissa med förakt, vissa med avundsjuka och andra ivrigt spekulerande om hur det hade gått till då de försäkrat denna förlovning med konungen.…[Read more]

Tystnaden som följde stod i skarp kontrast till Salims hårda ord som hade tyckts eka i fängelsehålan längre än vad som var naturligt. Hans fotsteg följdes av vakterna till dess att inget mer hördes utom de tillfångatagnas egna andetag.

”Åh han är inte död, inte än, inte som er mor”, ljöd plötsligt en röst, en mjuk och varm stämma, behaglig at…[Read more]

Hon daskade till honom på ena armen när han liknade henne vid någon som kravlat sig upp från helvetet, men hennes flin bestod.

”Nå, det kan jag väl gå med på… Och kanske ett glas vatten eller två. Det smakar som om en katt hade krupit ned i halsen på mig och dött”, medgav hon efter att hon tagit hans hjälp för att komma upp på fötter. Det var lit…[Read more]

Om hennes kinder hade varit en annan färg hade det säkert synts att hon rodnade när han började knäppa upp sin kappa, men hon besparades den uppenbara förnedringen och för det var hon tacksam. Hon kunde ju känna hur kinderna hettade och hon fick nästintill tvinga sig själv att ta sig samman och le artigt utåt.

”Nå… Gör inte illa varandra allt fö…[Read more]

Faegrim skrattade lite nervöst över sin väns entusiasm, men innerst inne kände han sig ändå taggad på det hela. Trots allt hade ett slags sagoväsen vandrat in i hans trädgård, och vad var nu tydligare tecken på att det var dags än det? Och vilka mer fantastiska folk kunde vänta där ute i världen? Här skulle de inte se något annat än brinker. Han…[Read more]

Salims ord ekade i hennes huvud. För att vara ärlig, klandrade hon mest sig själv. Hon hade varit förblindad av sin kärlek, naiva sätt och… självisk. Om hon inte hade vandrat in på det sättet hon hade gjort kanske varken hon eller Dastan skulle blivit fångade eller torterade. Kanske det hade varit bättre om de bara hade låtit henne dö. För vad…[Read more]

Salim fnös åt Seras ord och skakade på huvudet.
‘Du är alltid min kusin, dåre.’ sa han simpelt och viftade bort hennes ord, men kände en ilska och skam över hennes ord, för att ta tag i det kalla gallret för att komma lite närmare dem.
‘Vad ville du jag ska göra kusin, hm? Är det bättre att jag delar cellen med er eller blir av med mitt huvud,…[Read more]

Det var inte svårt för Kael att känna att han var något utklassad i sällskapet, och den där blicken som vittnade om vishet och vildsinthet som stod i så skarp kontrast till hennes behagliga yttre var förvirrande och skrämmande. Han harklade sig och skruvade sig något obekvämt då han hamnade under hennes blick, och stod istället där och betraktad…[Read more]

Asgeir lyssnade på furstens allvarsamma tankegångar, men han hade inga konkreta svar på det. Han var inte tillräckligt insatt i alvernas delaktighet i världens spel. Däremot flinade han lite åt Vasilijs funderingar gällande havet.
‘Man får väl be till gudarna.’ sa han roat och nickade sedan över Vasilijs resonemang…[Read more]

Jezeral nickade andfått och drog efter andan.
‘Kamilla…’ upprepade han, torkade av sin klinga på en av de dödas kläder och la det i dess fäste i bältet med ett metalliskt skrapande. Han höjde ett ögonbryn åt hennes sätt att rättfärdiga det hon hade gjort, men kommenterade det inte direkt. Trots allt hade alla sina sätt att hantera döden och va…[Read more]

Att andas lugnt och sansat var svårare än vad Toss först hade trott, men han hann hämta andan när allas uppmärksamhet riktades till främlingen som hade mage att avbryta dem mitt i samtalet. Sen hade han förstås inte lika stor mage som Toss själv. Det var ett fantastiskt verk i sig, fylld med godheter och ibland skvalpade den som havet själv. Me…[Read more]

Ayperos kunde se att hennes tankar rörde sig i banorna han nämnt, och han kunde nöja sig med en liten nickning om att det fanns ett analytiskt och kritiskt tänkande där. Inte bara ett vackert ansikte, utan också en som såg framåt. Likaså kunde han se det där lilla grynet av osäkerhet, och det var något han kunde arbeta på för att få bort den lilla…[Read more]

Vésiva nickade lätt åt hans ord. Så länge de sedan kunde komma in i skogen och finna de rikedomar de en gång talat om. Om de inte skulle finna dem skulle de åtminstone ha ett äventyr att tala om – även om det inte gjorde henne rik.

“Det är en lång väg ner till värdshuset. Vi skulle kunna göra ett vindskydd av träd och löv?” föreslog hon oc…[Read more]

Lite i sina egna tankar, stannade hon upp och lade ögonen på Wreax. Ett litet tag var hon tyst, som om hon försökte att pussla ihop om hon hade missat något. Var det något ärende som hon hade bett Wreax om? Nej. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon nickade mot mannen för att sedan räta till sig själv så att hon stod där med en rakare…[Read more]

Arand gjorde en gest som viftade bort sina tidigare ord.
‘Ah, så klart, prinsessor ser alltid bra ut även då de luktar spyor och ser ut som om de kravlat ut ur helvetets mynning ett ögonblick innan.’ sa han sarkastiskt, och vände sina gula ögon mot henne. Men hans flin var fortfarande kvar.

‘Men vördnad kan jag väl hålla med om, kanske chockens…[Read more]

Ithia ignorerade Ethirions spända sätt, men nickade åt det han sa. Den slutsatsen hade hon kunnat dra själv, men hon hoppades att det inte skulle bli en smärtsam process för hennes vän. Utan fler frågor följde hon efter Ethirion och satte sig ned, med en underlig känsla över att vara där i samma utrymme igen.

Det hade inte gett henne någon bra k…[Read more]

Lite disträ och omedvetet lade Finn en hand över Kathyrin axlar och började dra den fram och tillbaka för att skapa värme åt sin vän. Trots allt kände han sig rätt varm, i alla fall ännu. En eld lät inte för fel, åtminstone lyste de upp mörkret som skulle omsluta dem helt snart. Han släppte sitt grepp om Corrin för att sedan ta tag i lyktan. Han n…[Read more]

Sällskap. Det var ingenting som hon hade förväntat sig, hon hade varit helt inställd på att vara en lång och ensam resa. Detta gjorde det mycket lättare. Speciellt med två, eller åtminstone en som kunde läsa karta! Det skulle förenkla saker och kanske de skulle få med sig mer mat. För hon hade förstått nu att det var mer väg och natur än städer…[Read more]