Festligheterna var fyllda med viskande under den muntra musik och de muntra tal som kändes aningen påklistrade efter dagens händelser. Men så var det i Kaelreds hov, man skulle låtsas  som om allt var som det skulle. Så klart undrade man om Kael faktiskt hade klarat sig eller inte, och det spekulerade mycket kring Vingas motiv. Hur hade hon kunnat…[Read more]

Nashwar började känna sig till ro med sällskapet, även om hon fortfarande var i fullständig vördnad av det. Hon såg på drottningen med ett leende, inväntande ett svar. Det tog längre tid än hon hade hoppats, och det var inte svaret hon hade väntat på, men hon var tvungen att låta sig bli tålmodig, för detta var ingenting som kunde eller borde rus…[Read more]

Fortfarande var hennes klarblåa ögon på Davant och det fanns något roat i hennes blick och hennes mungipor ryckte det som hastigast i över alla de ord som föll ur mannens mun.  Fast det var nästan som hon uppskattade det än att han skulle vara tyst och vänta på order. Det fanns allt för många sådana i hennes omgivning redan. Davant var lite mer…[Read more]

Nyfikenheten som fanns hos den unga kvinnan var intressant. Ingen hade någonsin vågat ställa en sådan simpel fråga till henne och det gjorde nästan drottningen konfunderad och förvånad. Hon tystnade ett tag innan hon inte kunde rå för att skratta lite varmt åt flickans sätt att tala. Egentligen borde hon rätta till felet som den unga kvinnan gjor…[Read more]

Äntligen. Det hade varit en plåga att samtal med adelsmännen, de tycktes inte vilja ge sig i sina argument och kvävde honom nästan med sina förslag på både söner och döttrar som var ensamma nog för att kunna ta hand om hans familj. Som om de var värdiga.  För en gångs skull blev han nästan glad av att höra sin brors röst och han vände sig om me…[Read more]

Dagens händelser hade skakat om staden rejält och konungen var fortfarande något skärrad över det som hade hänt. Allt blod fick det att vända hans mage ut och in. Denna gången hade han åtminstone inte svimmat och han kunde tacka Erethil och Ieyna att hans bror var vid liv. Tanken på alvinnan fick honom nästan att rodna, men det märktes knappt unde…[Read more]

Hillevi såg på Baura och log lätt medan hon frigjorde såret. Hon fick lämnat intill sig en skål med klart vatten, och hon doppade en tygbit i det och började rengöra såret och närområdet. När Baura såg sig omkring i lägret bland Hillevis soldater så var det en klar blandning, det fanns mer kvinnor än det i genomsnitt skulle gå att hitta i en kriga…[Read more]

“Lojalitet finns det, ja. Din lojalitet blir belönad lite annorlunda från hur det vanligtvis har fungerat här i Kaldrland bara. På grund av att vi inte tar något byte efter våra strider så behöver det finnas någonting i slutändan att hämta för mina krigare, så jag betalar dem för varje dag de är i min tjänst. Denna betalning är inte av nytta fö…[Read more]

Anneli Fager

Skeppets snickare hade man inte hört mycket från under resan, hon blev färskt rekryterad i hamnen då de mist sin föregående till hamnens lockelser, och Anneli hade knappt sagt ett ord till någon sedan hon klev ombord. Hon höll sig för sig själv så ofta hon kunde, och när någonting behövdes göras så var hon snabbt på plats och jobbad…[Read more]

“Soldater …” Hon såg mot Baura och kom på sig själv och sitt ordval. Hillevi log lätt åt henne och efter nästa sträcka av ojämn mark och hon åter igen placerade Baura på marken för att gå så ryckte hon på sina axlar.

“Det är ett ord från söder om vattnet, men från vart exakt kan jag inte minnas. Jag läste om det i en av far mins böcker han to…[Read more]

Kael vred sig i en smärtsam grimas då Vinga tog tag i hans kinder, för minsta rörelse som hade med hans hals och nacke att göra fick smärtan att explodera.
‘Aj… Försiktigt…!’ väste han hest i sitt svaga tillstånd, men mötte hennes blick med något mer glödande blick än innan.
‘Trodde du… inte att jag kunde… besegra Lucas?’ frågade han…[Read more]

Hillevi gav henne stöd och de började röra sig norrut mot lägret hennes soldater hade etablerat medan hon vandrade iväg. De skulle säkerligen inte bli helt nöjda när hon anländer och ber dem packa ihop, men det var länge sedan de försökte argumentera emot henne. Om hon nämnde att det fanns en by inte ens en dag söderut, då skulle de nog göra det m…[Read more]

Trots att vakterna försökte hålla Vinga borta, slet hon sig in i tältet för att se hennes bror. Hon hade tagit av sig rustningen – men var inte direkt representabel i de enkla kläderna hon hade. Hon lade sina händer på var sin sida om hans kinder och såg honom rakt i ögonen.

“Jag menade aldrig att skada dig! Jag tänkte att du skulle vinna… a…[Read more]

“Min erfarenhet av vildsvin är begränsad, åtminstone gällande deras aggression. Jag fick lära mig tidigt att de inte är att leka med, efter att en i min by miste livet till ett. Det var en av våra bästa krigare, så någonstans i Kaldrlands skogar vandrar ett mäktigt vildsvin.” Hon log för sig själv medan hon surrade läderremmen runt kvinnans ben…[Read more]

Hillevi log lätt när det verkade som att hennes skämt uppskattades, hon hade sällan en sådan lycka bland sina soldater. Visst skrattade de, men de gjorde det för att hon var Hillevi, inte för att de tyckte det var ett bra skämt. Den här kvinnan skrattade utan en aning om vem hon var, vilket var validerande. Även om hon likaväl kunde ha skrattat a…[Read more]

Hillevi hade ingen ärlig anledning att vara i vargskogen, men då hade inte heller mycket av vad hon gjort senaste året varit vidare ärligt. Den nyligen gjorda krigsmakaren hade ofta nyligen använt sig av skogsmarker för att försvinna från soldater trogna Ulfhedna och för att ligga på lur, men ibland så vandrade hon dessa marker av ingen större anl…[Read more]

“Du borde bli poet Silje, så som du pratar om att inte låta någonting hända oss. Det säger bara en romantiker.” Hon log och roterade haren igen, innan hon såg mot Ivar. Hon blev tyst en kort stund innan hon rätade på sig och satte sin luta åt sidan.

“Det var ett beslut, men det var inte beslutet du hade gjort, Ivar. Jag tycker vi ska vara öve…[Read more]

Asgeir skrattade åt Vasilijs påstående, och ropade med en road glimt i ögonen tillbaka.
‘Vår gud Frej rider faktiskt på en gyllene galt!’ ropade han tillbaka. Och om någon skulle vara närvarande på en vårfestival som denna, var det Frej. Asgeir manade sin häst framåt för att följa Vasilij, men det var ju uppenbart vem som var den bättre ryttar…[Read more]

Hans ord roade henne något och hon visade det med ett litet lekfullt leende. Egentligen var hon också extremt nyfiken på att få se honom strida, hon hade trots allt bara hört rykten om hans skicklighet. Att få se det i verkligheten fyllde henne med barnslig förväntan.

”Nå, det har ni förstås rätt i, men jag har ett visst personligt intresse av a…[Read more]