Arand skrockade lite åt det hela, och gick med raska steg efter henne över gatorna. Det tog en stund för dem att gå genom den stora staden från palatset och de finare kvarteren där omkring, till de något mer vardagliga kvarteren i den nedre delen av staden. Här var det mer liv och rörelse, än stillsamheten och renligheten i den övre delen av s…[Read more]

Asgeir hummade lite då och då när Vasilij förklarade vad som skulle ske, och försökte sitt bästa för att memorera allting. Hans blå ögon studerade husarerna där de väntade, med ett litet leende på läpparna över de unga männens lättsamhet. Inte så olik hans vänner i Kaldrland, trots allt, då man skalade bort attityden som funnits först då de…[Read more]

Ithilwyn betraktade kattens stora ögon, med ett litet höjt ögonbryn. Som om hon nästan kunde gissa sig till vad han ville, men ändå blev hon förvånad över att instinkten var så stark hos en som ändå var så lik en… nå, mer person än djur. Varsamt satte hon sig på knä framför honom, och la sedan en hand på hans hjärta, som för att lugna honom.
‘Äl…[Read more]

Det gick susningar av viskningar och muttranden genom folksamlingen, men de verkade lugna ned sig något då konungen förkunnade att drakriddaren var säker. Även om de inte var helt nöjda. Vissa ville se Vinga som hjälte, andra Vinga straffad. Men gardet var effektiva med att skingra folksamlingen, och musikanterna återgick hastigt till den glada m…[Read more]

Den åldriga alven studerade Vizzearys eftertänksamt då han berättade, och det var som om han försvann lite in i vad draken hade att säga. Som om han såg det framför sig, bortom denna världs enkla form och skepnad och in i de minnesbilder som presenterades.
‘Iseleth…?’ frågade han, mest av reflex. Det fanns ju ingen annan, men det var ändå ett…[Read more]

Drakriddaren Kael med sitt lilla entourage av kaptener och löjtnanter och andra viktiga eftertåg hade anlänt en stund innan och då han anlänt hade han samtalat hastigt med sin bror. Men nu var konung Tristian upptagen med en rätt lång rad av personer att hälsa på innan alla som anlänt skulle få chansen att hälsa på honom. Förutom att han hade den…[Read more]

Jezeral ignorerade riddarens kommentarer och ord, utan höll sin intensiva blick på alvkvinnan med de märkliga vapnen. Men det var något annat med henne som fick honom att tveka, att bli på sin vakt och vänta sig vad som helst. Han svor lite över kvinnans kommentar och reaktion. Om hon inte hade något att dölja hade hon inte flytt, vilket betydde…[Read more]

Heirbert och Faegrim. Heribert och Feagrim? Namn var svårt att minnas, men hon valde att inte lägga allt för mycket tid på det. Kanske hon skulle klara sig att samtala med dem utan namn. Hon hade inget emot att lämnas ensam ett litet tag och såg lite fundersamt på kartan som den ena av dem vecklade ut.

“Till dvärgarna!” påpekade hon, lite glatt…[Read more]

Alldelles utmärkt, det var inte så svårt att övertala främlingen trots allt. Hon slog honom vänskapligt i ryggen och reste sig upp för att sträcka på sina armar och enkelt få ner sina kort i hennes bröstficka igen. Sedan började hon röra sig mot dörren i all hast och sneglade bakåt.

“Ska vi?” frågade hon otåligt

Det dröjde inte länge så kom Faegrim tillbaka med en rad böcker och kartor i sin famn som han med en duns la ned på det lilla kaffebordet där i trädgården.
‘Nu ska vi se!’ sa han och tog upp en utvikbar karta över kontinenten.
‘Vart var det du skulle, sa du?’ hummade han och vecklade ut den stora tygkartan på den stenbelagda marken under bordet oc…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta där de gick sida vid sida i fören för det lilla sällskap av Kaldrländare som återvänt från Loradon.

”Nå, nu vet jag inte vad du hade tänkt göra med din öl, men för att vinna tävlingen måste det mesta av det ned i strupen på dig, inte ut över bröstet”, sade hon roat medan de gick fram över de kullerstensbelagda gat…[Read more]

Nashwar spenderade en kort stund på att reflektera över vad drottningen precis hade sagt, medan hon aldrig bröt lös med sin blick, utan följde henne nästan utan att blinka. Hon höjde sin blick lite och var synligt fundersam över vad hon skulle svara, mest för att hon var medveten om hur rak hon kunde vara och hon ville vara säker på att hon inte s…[Read more]

Hans gillande glimt fick hennes leende att bli lite bredare när hon bjöd honom att sitta ned till bords. Där fanns redan en del uppdukat, framförallt frukter och bröd, men också en del annat som hon misstänkte skulle kunna falla honom i smaken. En tjänare klev dessutom fram för att hälla upp rykande hett te i kopparna som stod framför dem på bor…[Read more]

När han nämnde hennes namn så kunde hon inte låta bli att rynka på näsan. Blotta namnet väckte en mängd olika känslor inom henne och hon visste inte riktigt vilken av känslorna som var besvärligast, även om hon fann att avsky och hat låg nära ytan. Det var känslor hon var väl bekant med, så hon höll fast vid dem och försökte skjuta de andra åt…[Read more]

Det var tydligt att hon hade sin lojalitet åt Sharah och henne. Inte för att hon hade trott något annat, men det var alltid en trevlig överraskning när det stämde. Ett svagt leende fanns på hennes leende och hon lyssnade på alla de ord som föll ur kvinnans mun. Lite förvånad över hur hon placerade dem. De var uppfriskande hur rak på sak hon var.…[Read more]

‘Ers nåd, ni måste göra ett uttalande.’  orden från rådgivaren verkade inte Tristian höra. Han höll ett krampaktigt tag om Ieyna, hans ungdoms kärlek. Ett tag vägrade han att släppa prästinnan och det tog ett flertals gånger för rådgivaren att upprepa hans titel. Tumultet runt omkring honom började klarna och han  lade Ieyna i en av alvernas arma…[Read more]

Hans inställning förvärrade hennes humör mer och mer, men hon skulle inte låta sig bli helt nertrampad av någon som han, som kände så lite för de försvarslösa. Visst förstod hon att han inte var värdelös, men i denna situation upplevde hon väldigt lite nytta med honom.

“Vad för gott gör det för dem, eller mig, att vi är säkra om natten när man k…[Read more]

De flesta i Karm hade blivit förolämpade och arga över att få sin heder förolämpad och smutskastad så som denna kvinna nu gjorde mot honom med sina känslosamma ord. Ord som säkert skulle röra de flesta till agerande. Men han höll sig lugnt, ja rentav irriterande lugn, för hennes ord verkade inte påverka honom. Hans blå ögon studerade henn…[Read more]

Hon fnös till hörbart och tog ett kliv närmare hästen och honom istället för att vika åt sidan.

“Heder är allt. Utan heder kan du lika väl kliva ut från en hög klippa. Heder är vad som kommer hålla Karms befolkning vid liv, men bara om den anammas.” Hon slängde en gest till mot överlevarna.

“Heder räddade deras liv, faktumet att jag omfamnar de…[Read more]