Hur kunde han vara sur på sin far? Han skakade på huvudet och log svagt.

“Nej, du räddade mig far. Utan dig vore jag inte här” påpekade han och sedan drog han en fundersam hand genom gräset för att sucka lätt.

“Jag är en människa.” sa han med avsmak och grimaserade åt tanken.

Orden förvirrade Camthalion, dels förstod han inte vem denne Fenrir var, men dels varför skulle de skynda sig hit innan resten. Varför skulle två människor bryr sig om att varna dem? Han var måttligt road över att vara i ett sånt hjälplöstgrepp till kaldrländaren.

“Vad menar du?” frågade han och suckade tungt åt hennes uppmaning. Om han hoppades…[Read more]

Hon hade förstås inte menat att förolämpa honom, men det var trots allt vad han själv sagt, att demoner byggt Antrophelia. Oavsett det så kunde hon inte hindra det lilla skratt som lämnade hennes läppar vid hans svar. Det var precis så klingande som man kunde förvänta sig och det fanns något däri som gjorde det tydligt att hennes förnöjelse v…[Read more]

Ayperos fnös lite åt hennes fråga, men samtidigt fanns där ett litet roat leende.
‘Demoner är en så… klumpig term. Så… ensidig och partisk efter alla hemska berättelser om vårt folk. Men eftersom det är vad ni kallar oss så ska jag svara… ja.’ sa han och blickade ut mot staden igen och var tyst. Hans tankar tycktes långt borta, innan han t…[Read more]

Ithilwyn gjorde ett litet fundersamt hummande över det han berättade. Det verkade märkligt att man skulle dra på sig så många onödiga lager som skulle hindra en i ens rörelser. Men kanske hans kropp inte anpassade sig efter naturen och temperaturen som hennes gjorde?
‘Som du vill.’ sa hon enkelt, hon tänkte inte tvinga honom ändra sina sätt.
‘Me…[Read more]

Sandor blev nästan lite ställd först över Eiriks direkta sätt att tala till honom, men repade sig snabbt. Trots allt var det inte många här i Karm och Hannadon som vågade tilltala honom så direkt. Men han fick ju påminna sig att detta var Kaldrländare. Respekt skulle man förtjäna, och egentligen föredrog han det så.
‘Åh?’ frågade han, lite förvån…[Read more]

När han satte sig ned så följde hon hans exempel och slog sig ned bredvid honom på stenmuren. Han lät nästan lite drömmande när han talade om det, något som skvallrade om hur länge han vandrat på denna jord och hur mycket han sett under den tiden. Det var hisnande, men hon försökte förankra sig själv i nuet och ignorera känslan av att vara så myc…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade hennes läppar efter hans skämt, inte förstod hon helt vad han menade, men det var ett skämt så långt hon förstod. Hon nickade lite åt det hela sen för att sedan peka på de tre kort som låg framför honom.

“Det är ett simpelt spel,  tanken är att du ska komma upp i 23 poäng och spelet avslutas med att dunka i bordet.…[Read more]

‘Detta var aldrig ämnat att vara en stad.’ sa han, kanske med en lite allvarligare ton och suckade djupt.
‘När är egentligen irrelevant. Låt oss bara säga att det är långt före er tideräkning, långt före ert folk kunde ändra skepnad och gå på fötter.’ och det kanske satte något om hans väsen och ålder i perspektiv, även om det var så svårt att b…[Read more]

Han såg mycket bättre ut nu än när de först anlänt till Hannadon och hon anade att det hade mycket att göra med drottningens omtanke som det hade att göra med en god natts sömn. Hon kunde inte låta bli att le åt honom när han hälsade henne, trots allt var hon glad för allt han gjort för henne. Han hade hållit henne säker från Turins lönnmördar…[Read more]

Att han inte svarade förvånade henne, men kanske ännu mer när han förväntade sig att hon skulle klättra. När hade hon senast gjort något sådant? Var det med sin bror medan de ännu varit barn, eller i Dar Zakhar? Hon såg ned på sin vackra klänning och tänkte på hur mycket tid hon lagt på att se presentabel, stark och vacker ut, hur hon alltid försö…[Read more]

Innan de går in genom de öppna dörrarna, förbi tjänare som inte alls såg speciellt tjänstvänlig ut stannar Eirik upp framför sin syster. Söker i hennes blick med sina vassa gula ögon, ser sorgen” Du kommer aldrig glömma syster… inte jag heller. Jag såg allt från luften utan att kunna ingripa. Du är inte ensam… ” Tonen låg och hes men allvarlig o…[Read more]

Mireya

Hennes små, smala fingrar letade sig in i kvinnans kinder. Tryckte hårt mot den mjuka huden, kunde känna raderna av tänder under. Men när det var helt säkert att kvinnan inte längre skulle skrika, så lossade flickans grepp. Hon sneglade mot kvinnan, mest för att försäkra sig om att hon hade vett nog att fortsätta att hålla tyst. Mireya…[Read more]

Vakterna öppnade dörrarna för dem och släppte in dem i ett litet väntrum, och en äldre manlig tjänare som betraktade dem något dömande kom fram och bad dem om deras ärende. Att han inte tyckte att två Kaldrländare hade något där att göra var uppenbart, men han kunde ju så klart inte göra något annat än att gå in hos konungen och annonsera deras…[Read more]

Ayperos gav henne ett mystiskt leende, och han gestikulerade åt henne att följa honom.
‘Kom, låt mig visa dig.’ sa han, och tillsammans hade de ett litet äventyr är de klättrade upp på olika byggnader och till sist var de på ett tag där de hade bra utsikt över Antrophelia i sin helhet. Dess behagliga sken som kom från alla lyktor som fyllde hav…[Read more]

Hon hummade som svar på hans ord, men slutade inte att tugga på sitt äpple. Det var sant att Vasilj såg sig själv som någon slags frälsare, hans folk gjorde det åtminstone, och hon hade ju själv sett hur han rest sig från vad som borde vara döden för att fortsätta slåss… Men det behövde inte innebära mer än att han fått hjälp, att någon av gudarna…[Read more]

Det var länge sedan hon hade känt sig både så nervös och så till freds som hon gjorde när han ledde henne genom staden. Det var en underlig blandning av känslor som dessutom fick brottas med känslan av makt och en överhöghet som nästan blev berusande. Blickarna de fick av de få som fortfarande var ute på gatorna var både skrämda och beundrande…[Read more]

Neaduins ögonbryn rynkade sig något över alvens kommentar, och hon vände sin blick från honom till Taweyn.
‘Tar han det lugnt?’ frågade kaldrländaren sin kompanjon. Den blonda kvinnan kikade snabbt över axeln mot honom, och ut mot öppningen igen.
‘Inte speciellt, Neaduin.’ svarade Taweyn med en allvarlig uppsyn.
Kvinnan som uppenbarligen hette Ne…[Read more]

Det främmande namnet fick kvinnan att rynka lite på de smala ögonbrynen.
‘Aaaaksel…?’ frågade hon, och ett leende prydde hennes läppar och ett klingande skratt följde därefter som var rätt smittsamt. Det var inget namn hon hört förr där i skogen, och det märkliga uttalet och hennes försök att uttala det fick henne själv att skratta. Lite…[Read more]