”Märhens folk är möjligen starka krigare men den där unga fursten verkade se sig själv som någon form av frälsare… ” Säger han vasst” Och bara för att han ser annorlunda på saker än vi gör behöver det inte betyda att han har rätt. ”Ser lite skeptiskt på henne” Vi har stridit ensamma förut och vunnit, vi kan göra det igen. ”Övertygad om det men…[Read more]

För henne var han balsam för ögonen, ett bekant ansikte i en stad fylld av främmande människor med främmande ansikten och seder hon inte förstod sig på. Men nu var han där och han förde med sig goda nyheter, trots det han sade om Märhen.

”Märhens folk är… De har ett annat sätt att se på saker, men de sätter heder och ärlighet högt, och de är star…[Read more]

Det var sant att folk var försiktiga med att inte kliva henne på tårna på just det viset, särskilt inte just nu och bland dessa män som trots allt stridit tillsammans med henne i ett slag som Loradon. De respekterade henne alldeles för mycket, och de flesta av dem skulle nog ha svårt att se hennes far i ögonen efteråt, oavsett om hon var villig el…[Read more]

”Jag har fortfarande inte lika mycket muskler som du syster ” Ler han vasst men roat och låter henne lägga handen på hans betydligt smalare och senigare. Han var ingen skönhet precis, ingen kvinnor vände sig om efter men det bekom honom inte. Han var helt enkelt inte intresserad.

”Hm… ”Säger han och stryker ett finger över såret medan han…[Read more]

Hon kämpar med spännena, ett efter ett tills det att rustningsdelarna ligger på marken omkring dem. Rynkar näsan lite åt hur han luktar men säger inget om det. ”Nej inte förvånande alls.. men jag tror att jag lyckats få dem att hejda sig en aning” Hon hejdar sig mitt i rörelsen när hon ska få av honom skjortan.” Hälften? ” Säger hon lågt,…[Read more]

Hans nästan retsamma, charmiga sätt fick henne att känna sig lättare till mods och hon kunde inte låta bli att le åt svaret. Givetvis övervägde han hennes erbjudande… Hon hoppades bara att han också kunde gå med på att försegla överenskommelsen rent formellt. Vad vore arvingar om de inte var äkta? Som henne och hennes bror, tänkte hon bittert, men…[Read more]

Hans ord om att hon krossade honom fick henne att snabbt släppa taget om honom, men leendet över läpparna dog likväl inte ut, och som att för försäkra sig om att han verkligen satt där så lade hon en hand på hans ena arm.

”Äsch, det läker snart. Men ja, jag är redo att åka hem! Hur mår alla? Mor, far? Asgeir?” Hon hade oroat sig, allt annat vo…[Read more]

Han ler ett snett leende när han får hennes armar om sig. Det hade varit så länge sedan som de setts på riktigt och han hade verkligen saknat henne. Låter henne krama om honom hårt men lättar snart försiktigt på hans grepp” Du.. krossar mig ” Ler han roat men ömheten finns kvar i den hesa rösten.  Hennes ord om Märhen får honom att le bredare” Ja…[Read more]

Försjunken i sina tankar så hade hon antagligen inte sett honom komma om det inte var för att han skrek till några gånger innan han landade framför henne i sin falkform. Hennes ögon blev genast stora och hon spottade ut brödbiten som hon suttit och tuggat på. Ett brett leende spred sig över hennes ansikte och fick det begynnande ärret att sprick…[Read more]

En lång stund hade han följt hennes väg genom Karm. Gula ögon som följt hennes varje steg… det kändes fint att se henne igen men trots att han egentligen bara ville dyka och landa på hennes arm så som han brukar så avstår han. Det var inte värt att skrämma Karms innevånare. När hon tillslut slår sig ned i trädgården, en bit bort från andra seende…[Read more]

”Allt för att segra. Nej, jag har min moral kvar men jag skulle göra mycket. I det är vi olika furste av Märhen ” Säger den smala av bröderna. Lyssnar till det som fursten säger, han håller dock inte med. Själv var han inte beredd att offra allt och det skulle inte ändras bara för att han talade, eller snarare lyssnade till furstens ord.

De gulsk…[Read more]

Precis som sin vän och medresenär satte sig Camthalion på huk och lade sin hand på fotspåren. Han gnuggade jorden mellan fingrarna lite eftertänksamt medan han lät blicken vandra över fotstegen. Sedan vände han blicken uppåt mot de närmsta träden. Försiktigt – nästan ömt – drog han handen över den grova barken. Det fanns rispor i barken och han…[Read more]

Efter att Draegon fått kontroll på sin egen hosta såg han på Vinga och skakade på huvudet. Hans röst var svag och hans andetag tunga, och en djup suck lämnade hans läppar.
‘Måste vi bråka… Vinga?’ frågade han, trött på hur hon alltid vände alla ord till det extrema.
‘Du vet… Mer än väl att jag aldrig skulle se dig sjunka så lågt. Och likväl…[Read more]

“Inte? Skulle det vara bättre om jag var en hora far?” frågade hon, bittert och hennes blick var allvarlig. Som om hans ord sårade henne och för att vara ärlig, vad trodde han att hon skulle göra? Han hade tagit bort hennes namn och titel en gång.

Hostningarna gjorde henne lite orolig och fick henne att söka efter något att hjälpa honom. Ho…[Read more]

Tystnad var ingenting som Camthalion hade något emot. Tvärtom, det var något som han tyckte om. Inte för att han inte heller hade något emot att skämta och tala med vänner. Men han blev inte lika obekväm som han sett att en del personer blev av den. Han fortsatte vara tyst en stund medan han tänkte på hennes fråga.

Var de bättre än myterna om d…[Read more]

Draegon såg på henne med en skarp blick i ögonen.
‘Vad du och jag än gjorde behöver du inte associera dig med… sådana hederslösa män.’ sa han bistert.
‘Du är en Gérin, en drake, och har bättre moral än att tjäna ett pack rövare!’ sa han ilsket och satte sig upp, men ansträngningen fick honom att hosta våldsamt.

Kapten. Ordet etsade sig fast. Det lät inte bra, inte passade på honom. Inte för att han inte var skicklig, men det kändes fel att en vän som Aeriel skulle kalla honom det. Han himlade med sina ögon och skakade på huvudet åt det hela men hann inte kommentera något innan hon far iväg.

Vid Erethil…! Hade hon alltid varit så snabb? Inte för att Ca…[Read more]

Vingas ögon smalnade något och hon såg på sin far.

“Den typen av arbete är det jag har sysslat med i dessa år. Du kastade ut mig, vanhedrade mig. Om du minns, far” sa Vinga och det sista ordet väste hon nästan fram som om det var en förolämpning.

Draegons ögon hårdnade något vid namnet Lucas J’lothain.
‘Den… äventyraren?’ frågade han, och det var ett snällt ord för att komma från Draegon gällande den typen av arbete som Lucas höll på med.
‘Är det… verkligen något som du vill associera dig själv med, Vinga?’ undrade han.

“Du missade en fläck där.” retades Camthalion vidare och pekade på ett ställe på rustning. Inte för att det stämde alls, men han kunde inte rå för att retas lite. Han mindes själv hur nervös han hade varit första gången han steg ut på ett uppdrag utanför Daleath. Inte lika noga med att hans utrustning var hel, ren och fungerade. Trots allt had…[Read more]