Stolt var kvinnan som landade vid Ayperos sida. De röda lädervingarna var skyddande kring Ayperos ett tag, tills hennes blick uppfattade att vakterna inte var ett hot. Hon skapade en liten vind när hon fällde ihop sina vingar. Vad gjorde de här? Tanken hade vandrat genom hennes huvud ett flertals gånger. Fastän hur många gånger hon frågat s…[Read more]

Kvithera nickade och hummade lätt åt det som sades. Strid påverkade alla olika, själv hade hon hittat någon slags inre best i gatustriderna hon hamnat i då hon bodde i Celeras. Något rått som endast gick på instinkt, något man antingen hade eller inte. Men det var inte något hon tänkte dela med de andra.
‘Man behöver inte vara i stridens het…[Read more]

“Men, Corrin, så är det inte alls!” utbrast Finn, att ljuga var inte en av hans främsta egenskaper. Det var alltid som en orolig känsla i magen och dessutom var det svårt att hålla minen. Dessutom gjorde inte det där fåniga flinet eller leendet bättre. Fast Corrin fortsatte att prata och det var en lång historia. Han hade inte ens lyssnat t…[Read more]

Klart det inte enbart skulle vara den obekväma tystnaden. Nej. Vad skulle en resa till en skog som detta vara utan att något sådant hemskt skulle ske. Vad om dimman var giftig? Bara tanken fick henne att stänga sin mun och försöka hålla andan. Inte för att det tog lång tid innan hon andades ut och in djupt för att få luft igen.

“Beror ju lite på…[Read more]

Uppriktigheten och sakligheten var en frisk fläkt i hennes hov och hon nickade nöjt som svar på den andra kvinnans ord. Hon verkade inte ha något att säga om hennes metoder, eller hennes inte så diskreta hot om död heller. Det var allt goda egenskaper som hon kunde uppskatta hos en livvakt.

”Nå, dåså. Då har vi en överenskommelse. Jag skall tal…[Read more]

Hon visste att han var på väg, hade hört det via rykten och viskningar först innan slutligen meddelandet officiellt nått henne. Loradon hade fallit, demonen Ayperos hade flytt, skadad men vid liv, och sedan dess hade hon väntat på att få höra något mer, ett meddelande, vad som helst, om att hans ankomst närmade sig. Men det var alltså inte förens…[Read more]

Eiirë

”Det är trots allt en imponerande byggnad, för att vara människor som byggt den. ” Säger hon, stämman melodisk och lugn med en mjuk klang som kunde bli kall som stål, det visste dem som kände henne, när det behövdes. Blicken vilar vid porten, människorna som stirrar har hon inte ägnat en tanke eller blick ens förrän nu då blicken sänks. De…[Read more]

Kommer! Rösten fick det ett lugn att spridas inom Finn. För även om det fanns en väg in, var det betydligt enklare med en öppen dörr och ett trevligt välkomnande. Han stannade sin knyta näve i luften och istället vinkade han glatt mot den välkända kvinnan som stod i dörrkarmen.

Innan Evina skulle hinna drämma igen dörren stack han foten innanfö…[Read more]

Finn behövde inte se på Corrin. Vad det än var, så var det hela temporärt, även vad den där trollkarlen sa. En sjukdom. För om Corrin var kvinna… hur skulle han då samtala med honom?

Han ville inte ens tänka tanken. Fast vad var det han gjorde nu? Han skakade på huvudet åt det hela och fortsatte att röra sig framåt. Hade helt glömt av att…[Read more]

Vinglaset fylldes på nytt, men det var som om Akila inte ens lade märke till det. Det tycktes alltid vara påfyllt, beredd på att dränka hennes bekymmer och oro. Hennes bärnstensfärgade ögon gnistrade som en liten flicka som nyss hört en spännande berättelse och hon höll nästan andan medan hon följde den vackra ormen som slingrade sig över öknen. H…[Read more]

Sällskapets yngsta medlem Sinya var en ung alv, även för alviska mått. Knappt mer än en ung tonåring. Den officiella förklaringen var att hon var diplomatens assistent, men i sanning var hon där för att hålla ögonen och öronen öppna för allt som kunde vara värdefullt för alverna. Och allt som kunde vara värdefullt för gruppen. Hon hade mycket a…[Read more]

Smärtan pulserade hårt i Gharfs arm, men han ignorerade det och gav hastigt en blick på Feylin och hennes oväntade komplimang. Inte för att han behövde den, men han nickade lätt till henne och hade en allvarlig och bestämd uppsyn. Så de pressade vidare, och då portarna och facklorna äntligen kom i åsyn kände han en strimla hopp. Det var kaos, oc…[Read more]

Leva tänker hon.. vad fanns det för mening att leva nu? Hon var ju helt ensam. Hon nickar ändå, tänker att det kanske skulle göra kvinnan nöjd men tvekar när hon får kniven i sin iskalla hand vars fingrar knappt klarar av att slutas kring skaftet. Ser skräckslaget på kvinnan vid hennes ord men nickar knappt märkbart. Hon skakar tänder av köld när…[Read more]

Sandor lyssnade noggrant på vad Vasilij hade att säga, och även om de religiösa anspelningarna gav honom en lätt känsla av obehag visade han det inte utåt. Men han visste att det så enkelt kunde spåra ut då saker skedde i namnet på den ena gudomligheten eller den andra. Och talet om blod och heder hade sällan mycket att göra med rationalitet…[Read more]

Det måste vara en dröm detta. Tanken slog honom. Klart det var. De skulle lägga sig och sova, i samma stund skulle han vakna och de skulle prata om det hela. Vilken sjuk dröm det hade varit. Han nickade lite disträ av tanken och verkade inte alls ha lyssnat på vad Corrin sagt.

“Sömn. Om vi sover, kommer vi vakna upp som om inget har hänt.”…[Read more]

Några dagar passerade, och till sist hade drottning Nearena bestämt att det var dags att ta emot diplomaten som anlänt till staden. Saryenna gick med honom längs med den enorma esplanaden som täcktes av löv och trädrötter till den centrala delen av staden där det enorma trädet som var drottningens palats stod beläget.
‘Lycka till.’ sa hon då de…[Read more]

Kladrländaren lät sin intensiva klarblåa blick vandra mellan personerna när de talade om sig själva, instämde med ett litet hummandes och några få “ja” här och där. Hon tog en klunk ifrån ölen innan hon satt ner den igen för att sedan flina lite åt Kvithera.

“Jag antar att det är bäst att jag håller ett hårdare tag om min öl, eller vad säger ni…[Read more]

Smicker i all ära, men det var ärligheten som lockade fram ännu ett leende från hennes läppar. Det var en frisk vind i ett annars så försiktigt klimat, visserligen av hennes egen hand skapat sådant, men likväl.

”En opportunist, allt annat vore förstås dumt”, sade hon tyst, nästan för sig själv, men hennes blick var fäst på Aife när hon sade d…[Read more]

Han tog kyligt emot henne. Hon klandrade inte honom, även om det fanns ovillkorlig kärlek som kom med blodsband, fanns det en minst lika naturlig rivalitet mellan syskon. Saskia släppte honom och suckade. “Det var inte mycket jag kunde göra för att hindra dem. Du förtjänade inte det här ödet.” Hon slog ut med handen mot rummet och suckade.…[Read more]