Yrsa

Klockorna. Hon hade alltid varit rädd för att de skulle ringa som de gjorde nu. Hade alltid hoppats att det inte skulle komma en dag, eller natt, när de skulle ringa. Hon hade precis lagt sig när de börjat och skräckslaget hade hon sprungit till sin far, byns slaktare, för att få veta vad som hände.  Och lika lite som hon aldrig skulle gl…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

”Jag såg… ”Upprepar hon när mannen som fyllts av ljus talar med de andra på mährens spårk, ett språk hon kunde ord på men inte förstå hela meningar och sammanhang. Hon sitter kvar p golvet, på knä, som om hennes ben inte orkar bära henne längre. Fylld av tvivel och tomhet, hon hade sett och det hon sett kunde hon inte bortse ifrån. Hon hade se…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Araniel

Plötsligt är han inte ensam längre, plötsligt står hon där. Den vita klänningen bränd i kanterna och med ett stort bandagerat och fortfarande blödande sår över armen men det verkar inte bekomma henne. några tecken på att hon var Athals utvalda fanns inte längre att se hos henne, en kvinna, vem som helst. Ansiktet sotigt och strimmigt av…[Read more]

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Förändringen i mönstret var uppenbarligen helt oväntat, för när Aife tog ett steg bakåt och soldaten såg ett tillfälle att resa sig upp så tog han det. Han hade knappt kommit halvvägs upp på fötter igen innan kvinnas svärd svepte över hans oskyddade nacke och separerade hans huvud från resten av hans kropp. Man kunde skymta ett ögonblicks förv…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]

Hon väcktes ur sina tankar av den andra kvinnans röst. Hon hade inte hört det första hon sade, eller så hade hon helt enkelt inte lagt särskilt mycket vikt vid komplimangen, men de sista orden hörde hon.

”Ja tack”, svarade hon med ett leende, kanske lite konstlat men ändå uppriktigt. Hon hade inte för avsikt att vara otrevlig mot de som tjänade h…[Read more]

Soldaten vacklade och föll, men inte helt. Han tog emot sig på ett knä och höjde instinktivt sitt vapen för att parera hugger som han förväntade sig skulle komma direkt efteråt. Han kanske inte såg mycket ut för världen, men han hade en gång varit Me’er och han hade inte förlorat all förmåga för logik och konsekvenstänk bara för att han blivit…[Read more]

Rösten var svag och det var knappt som om hon hörde flickan först. För att vara ärlig var det mer än vad hon trodde att Ailis skulle svara henne. Det hela förvånade henne och hon följde den skakande handen mot väderkvarnen. Den sista biten sporrade hon hästen, snart var de framme.  Utan att slösa mer tid, för varje sekunde var värdefull. Va…[Read more]

Då Jasper dök upp vid Kvithera gav hon honom en lite vaksam blick. Hon kunde inte minnas när någon varit trevlig mot henne för trevlighetens skull, och sedan hon kom hit hade hon hållit sig mest för sig själv förutom då hon skapat oreda omkring sig. I vanliga fall skulle hennes uppmärksamma blick ha märkt honom långt innan han dök upp vid henne…[Read more]

Tystnad hade aldrig riktigt varit något som Vésiva varit bekväm med. För det brukade sällan bringa något trevligt och definitivt inte pengar eller mat på bordet. Hon svalde lite nervöst och drog en hand genom sitt blonda hår som hade blivit lite mer smutsigt under deras resa. Hon bet sig i underläppen och lät blicken vandra över alla hörn som gi…[Read more]

Utan några fler ord, svingade hon sig upp på hästen bakom Ailis och tog tag i tyglarna. En enkel, men bestämd snärt och hästen började galoppera med ett litet klagande gnäggande. På något sätt fick flickans gråt det att knyta i magen på Ziyaté. Känslan var märklig. Varför skulle hon bry sig om en flicka, en främling och dessutom en människa. Enba…[Read more]

Det var klart han hade rätt. Åtminstone var det skönt och uppfriskande att möta en människa som kunde erkänna en sådan simpel sak. Samtidigt som de rörde sig hade Camthalion lyckats skruva av korken på flaskan och han placerade sin näsa över öppningen och kände den bekanta lukten som stack lite och fick honom att rynka på näsan. I ett svagt ögon…[Read more]

En bränd lukt fyllde Zyatés näsborrar. Hon behövde inte ens kasta en blick bakåt för att veta vad det betydde. Eld. Ett effektivt sätt att förstöra. Utan förvarning tog hon ett tag om hennes hand för att dra henne mot stallet. Förhoppningsvis hade de inte… En lättnad spred sig inom henne. Hennes sto levde fortfarande. Hastigt knöt hon loss stoe…[Read more]

Tårarna som rann ner från flickan kind fick Ziyaté att stanna. Hon var van med skrik, gråt och ilska. Det var inte en ovanlig känsla som hon skapade kring henne. Men… de hade inte tid för att trösta eller att ta hand om någon nu. En sista knuff och Ziyaté fick Aillis ut genom fönstret. Tur att flickan var liten och rymdes där. Inte en sekund sen…[Read more]