Gork? Vad kan det vara för språk? Var det ett ord, eller ett namn? Jo kunde inte riktigt bestämma sig för vad det kunde vara. När busken tycktes få en kropp hoppade den unga mannen till och tog ett steg tillbaka. En ork! Erethil hade verkligen gett honom en prövning. Men sedan var inte Jo en person som tackade nej heller. Jo var inte ens säker…[Read more]
Men… Ordet som avlutade kvinnans mening innehöll mer än vad som sen kom att faktiskt lämna hennes läppar. Det fanns en outtalad rädsla där, liksom en anklagelse. De hade alla trott att Me’erisia skulle gå under när hennes mor dog, när hon tagit över tronen. Visst hade hennes metoder för att dämpa upproren inte varit de mest pacifistiska me…[Read more]
Neyir svalde lätt, och gav sin hustru en blick och nickade vid passliga tillfällen för att visa att han stod på hennes sida och höll med om vad hon sade. Men han insåg också att han skulle bli tvungen att prata om han skulle tas seriöst i denna situation – och som ansvarig tillsammans med Vesíva för handelsgillet. Och inte minst Barastars…[Read more]
Arand hade himlat lätt med ögonen över dvärgens religiösa prat. Alla dessa religiösa fanatiker, och se så lite nytta det gjorde dem. Tvärtom gjorde det väl bara allting värre. Men om det hjälpte denna dvärg att ta ned monstret som höll på att förstöra denna lilla stad spelade det inte så stor roll, antog han. Självfallet hade han föredragit att ta…[Read more]
Ett, två, tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det… på det sjätte… smäller det! Efter att ha intalat sig själv det gav sig kvinnan ifrån sig ett vrål medan hon höjde sin yxa och sprang emot den där ödlan som verkade ännu mer ilsk efter trollkarlens försök till att göra något. Hon frustade till lätt. Vilken sida var han egentl…[Read more]
Vad var det som Jonishisanjou Shigeyoshihirauji Olofsson skådade med sina blåa ögon? Såg han helt enkelt i syne? Det tycktes som om där det för en sekund sedan stod en helt vanlig buske, fanns nu ett groteskt ansikte. Dessa buskar i Nirai var märkliga… Han kunde ha svurit vid Erethils namn att ansiktet inte var där innan. Det var ju förstås…[Read more]
(Utspelar sig år 362 AT)
Bekymmerslöst rörde sig en man över slätterna. De höga stövlarna var hopbundna med skosnörena och slog mot mannens axel där han gick barfota. Gräset kittlade hans bara fötter, och ben när han vikt upp de ljusbruna tygbyxorna. Eller ja, en gång hade de varit vita. Men det var innan leran, smutsen och dammet hade ändrat…[Read more]
Ett litet andetag undslapp Vesíva och hon reste sig upp för att rätta till sitt läderbälte med handelsgillets märke. Försiktigt lät hon blicken fastna på drottningen. Hennes leende var nästan lockande, likt som hennes mörka mystik. Lite generat såg hon istället på en punkt bakom drottningen, även om det var enbart en millimeter skillnad. För…[Read more]
Det leende han gav henne och viset på vilket han klämde lätt om hennes arm mjukade upp hennes sinne en aning och hon tycktes märkbart slappna av där hon stod. Med en liten suck och ett leende så satte hon sig ned bredvid Manfred och tog hans ena hand i sin, mest för att försäkra sig om att han faktiskt var där bredvid henne.
”Nå, du är ju här, s…[Read more]
Araniél – Översteprästinna för Athal
Bakgrund
Araniél föddes en kall vinternatt i en liten by utanför Karm. Hennes mor och far var enkla bönder och det var trångt i bostadshuset på gården. Då flickan endast var 6 år gammal insåg föräldrarna att det var något som inte riktigt stämde med henne och tog henne med till byns kloster där hon prövades.…[Read more]
Mannen med det vita håret studerade besten med en analytisk blick, och hans ögon smalnade något över vad han såg. Men det var inte rädsla som tog över honom, rädsla som fått de flesta andra att fly eller ta några steg bakåt inför ett sådant hot. Snarare verkade han försöka fundera ut vad det var han stod emot. För om någon hade erfarenhet av mo…[Read more]
Frågan från den nyanlände mannen gick helt förbi kvinnan, när blicken var helt fokuserat på bestens gap. Det tog henne inte lång tid att greppa tag i sin yxa. Det robusta träslaget kändes tryggt i hennes händer då hon höjde den högt i ett försvarsläge. Värmen tycktes inte riktigt ha någon effekt för henne och det var som om det nästan var en roa…[Read more]

Ismat
F.d. Orakel i Thel Shaen.
Ålder: 30
Utseende: Ismat har långt, lockigt, svart hår som hon oftast bär utsläppt över sina gyllenbruna axlar. Hennes ögon är mörkt gröna och mer än ofta väldigt intensiva. I övrigt är hon inte särskilt lång, men hon har en kvinnas former, något hon vet och utnyttjar när det behövs.

Moira
Odöd lönnmördare.
Ålder: 24 (innan döden)
Utseende: Moira är inte särskilt lång, men hon har en kvinnas kropp, om än något magrad. Hennes hår är axellångt och vitblont och hennes ögon är ljust, ljust blå. Hennes hy är ljus och nästintill porslinslik. Hon är vacker, men många skulle hålla med om att det finns något obehagligt öve…[Read more]

Isra Sarrancenia
Härskarinna över Me’erisia.
Ålder: 18
Utseende: Isra har ärvt sin fars mörka hy och hans gråa ögon, men i övrigt är hon väldigt lik sin mor. Hon föddes med jordgubbsblont hår som sedan besöket i Dar Zakhar är vitt, med en ensam, röd slinga i nacken. Hon bär dock liknande fjäll som sin bror och mor, gröna, vilka syns som en…[Read more]

Maeve Ulfhedna
Dotter till Kaldrlands högkonung Audgisil.
Ålder: 25
Utseende: Liksom de flesta av sina landsmän har Maeve ljusa drag. Hennes hår är ljust blont och hennes ögon är ljust blåa. Vanligen är hon också blek i hyn, men efter att ha rest runt i de betydligt soligare delarna av Talanrien har hon lagt till sig en vag solbränna…[Read more]
En man med kritvitt hår hade också varit en av de som suttit i värdshuset. Inte en ålderstigen man som mannen som sett ut som något hämtad ur en sagobeskrivning av en trollkarl. Nej han hade ett ungt ansikte, och klargula ögon som stod i kontrast mot hans ljusa hy och det ljusa håret. Något av en enstöring, klädd i en lädersärk, läderbyxor,…[Read more]
Branden i Thel Shaens palats hade förändrat saker och ting på ett vis som ingen av dem hade förväntat sig. Deras väg hade till en början varit öppen och fri, och hon hade varit förväntansfull, fylld med ett nytt, ljust hopp om framtiden. Men nu, efter branden och det som orsakat den, så var saker och ting inte lika ljusa längre.
Nervositeten var så tjock att hon nästan kunde ta på den. Den fyllde salen i det ögonblick som de båda representanterna för handelsgillet klev in genom dörrarna, trots att de försökte dölja det. Med ett visst mått av nöje lade hon dock märke till att människans blick fastnade lite väl länge på henne, och den blicken var inte av nervositet. Någo…[Read more]