Stelheten som funnits hos hennes vän verkade ha försvunnit för ett tag, men hon kunde inte undgå att notera den något spända stämning som låg i luften. Hon kunde riktigt känna Yazfeins blickar i ryggen när hon talade med den Iselemska prinsessan och även om hon inte förstod riktigt varför så gjorde det henne något obekväm.

”Jag mår bra. Jag har…[Read more]

För ett ögonblick var allt mörkt glömt och hon omfamnade Maeve tillbaka hårt. Eller snarare så hårt hon kunde… Hon kunde inte helt matcha kaldrländarens styrka. Ett glatt skratt undslapp hennes läppar och hon rättade till sin kappa och klänning efter omfamningen med en skakning på huvudet.

”Caras Idhrenin är inte allt för långt härifrån. Men mor…[Read more]

Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]

Hon himlade lite med ögonen när Yazfein steg in framför henne för att konfrontera främlingen, som om hon behövde skyddas, men hon gjorde inget för att hindra honom. Hon hörde att främlingen mumlade för sig själv men hon kunde inte höra vad denne sade, bara att Yazfein artigt men hårt bad främlingen att avlägsna sig. Med en liten suck började h…[Read more]

Lite för liten, det var ord som alltid hade beskrivit trollet. Som trollynglig hade orden gjort honom ilsken nog att försöka klösa ut ögonen på folket som påstod sådant. Fast ju äldre han blev, ju mer förstod han att det kunde vara en fördel med. Enkelt att slinka undan, som om ingen lade märke till honom. Men… Kvinnan verkade inte vara en av de…[Read more]

Rösten kändes bekant, men lite för mjuk och artig. Fast den beska smaken i hennes mun ljög sällan för henne. Ett kyligt leende dök upp i hennes ansikte med en vass blick. Ilskan fanns fortfarande över allt denne mörkeralv gjort och det fick henne att knyta sina nävar så knogarna vitnade. Förgiftat alla de i värdshuset, inte minst Rheon och he…[Read more]

Typiskt människor! Våld över allt. Inte ens en kväll utan någon fårskalle som skulle drämma till den andra på något vis. Dessutom hade han inte varit kvick nog att ta sin egna bägare för att svepa den. Alkoholmissbruk, slöseri var det! Han tog ett tag om axelväskan, som var stor nog för trollet själv att passa i den.

Ett djupt andetag för at…[Read more]

Ljudet av bägaren som slog i mannens huvud gav ännu en gång en krispig tystnad. Så tjock av förväntning från alla människor runt omkring att det nästan var obehagligt. Gormkäft nästan rös till och öppnade sin käft för att bryta den.

”Ljudet visar att det inte fanns mycket där…” sa han men fick inte fortsätta förrän en bägare kom flygande mot…[Read more]

När väl kvinnan satt sig och njutit av vinet verkade det som om mannen fick bort sin tunghäfta och väste irriterat och barskt till sina vänner.

”Som om det fruntimmet känner någon skillnad på vin som vin. Åtminstone känner man inte stanken av de två hit” samtidigt som några av hans bordskamrater instämde liter nervöst men artigt i skratt m…[Read more]

Kvinnan hade en vass tunga. Som en kniv som skar igenom varmt smör, eller hud för den delen. Tystnaden som uppstod, bröts bara av de få gnistorna och det hesa skrockande från trollet som hade ställt sig upp och borstat av stolen mitt emot honom med sin hårkalufs på svansen. Så som etiketten var där han varifrån, för att sedan dra ut den åt kvin…[Read more]

Värden, lite bekymrad, tog upp ett av glasen för att putsa det för att dölja sin nervositet för kvinnan framför sig. Verkade väldigt fokuserad på att få det så skinande som möjligt plötsligt.

”Jag är ledsen, min dam. Jag sålde nyss min sista flaska… Men” sa han, rösten verkade gå i olika tonlägen och visade mannens unga ålder. Innan han hann…[Read more]

Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]

Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Leendet på läpparna var fortfarande drömmande när hon tänkte tillbaka på vad som hade skett. Tankar som höll henne varm en sådan kylig kväll som denna. Det var dock inte samma krispiga kyla som i Kaldrland även om den vita stenen lyste upp staden på ett liknande sett. Fast det var för kalt på något sätt, inte samma karaktär som Thel Shaen, ell…[Read more]

Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.

‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]

Det var fortfarande kyligt i Hannadon, men ingenting kunde jämföras med de bistra vintrarna i Kaldrland. Dessutom var hon väl påklädd med byxor i tjockt linne, höga stövlar och med en svart, tät fårullspäls över axlarna. De långa, lockiga håren kittlade henne i ansiktet när hon vände på huvudet för att betrakta mannen som gick bredvid henne, b…[Read more]

Namn:  Linn Vinga Gérin
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Ögonfärg: Bärnstensfärgade ögon
Hårfärg: Brunt hår med inslag av en bronsröd färg
Födelseort: Kaelred
Lojalitet: Skiftande, går att köpa hennes lojalitet.

 
Biografi
1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

141…[Read more]