Joij hade tagit sig upp på taket, mycket smidigt och pälsarna verkade dölja henne väl. Om det funnits spår av blod innan, så det var som bortblåst som om att det som slukats av kläderna eller något annat. Skuggan här ute tycks vara en som följer hennes form.
Hon blickade ut över taken, fascinerad fast så kom hon av sig när hon såg hur Eir tog av…[Read more]

Joij verkade som undra hur de borde göra, det skulle nog bli tal om det här i staden? Eller skulle de dölja alla spår av att det hade hänt som kom att hända ibland för att inte förlora sina kunder. Hon sträckte litet på sin kropp och såg tillbaka på högen där på golvet som var en gång en människa. Kunde tagit med sig kroppen om hon givits lite…[Read more]

Joij va inte den som var just den, hon verkade som sagt tampas med sig själv. Och om andra såg det eller ej verkade hon inte bry sig om! Hon var inte människa, om än mänsklig till stora delar av sitt utseende. Men långt ifrån allt och hon lät blicken vandra från kvinnan på golvet upp till Eir. Orden som kom hennes väg får henne att tippa huvud…[Read more]

Hon försökte att hålla borta det som gömde sig i skuggan, viljestyrka krävdes för att den inte skulle visa sig för att den önskade nog få kommendera rummet och göra vad den önskade. Hon gav ifrån sig en morrning, låg och hotfull som för att visa hennes missnöje. Inte till Eir, eller kvinna på golvet utan mer det i skuggan. En fnysning!

Fick…[Read more]

Namnet registreras, Eir. Det kunde hon försöka komma ihåg, men det var nog aldrig något hon skulle komma att lova. Det hela behövde knytas med något intressant hos en individ för att hon skulle lyckas med det. Det här var en god början.

Joij sätter sig ner på huk där den andra går ner på knä, lättare kommer upp från en position som den här om n…[Read more]

Joij kunde se oskyldig ut, nog för hon kunde göra något värre än det som den som redan stank ner rummet blivit utsatt för. Inte för att hon verkade finna något nöje i det. Men något fick henne att le mot främlingen som knutit sina nävar efter den flugit upp från sin plats.

Hon skakade litet på huvudet, leendet kunde nog ha antydan till…[Read more]

Joij kunde känna magi genom hela staden, den var genomsyrad av magi likt resten av världen. Det var som om att det gick att känna det genom luften, i marken och var varelse som hon passerade tycks ha som någon form av energi som påminner om magi.
Den generella massan slank rakt förbi henne som om de inte stack ut tillräckligt för att engager…[Read more]

Hon visade alla bestar ömhet, för att de hade inte valt vad de skulle födas till. Nog var det att de alla hade sin roll och hon hade likaså sin. Hon tänkte inte låta den där gå miste om ömhet trots att hon fann den vara en styggelse utan dess like!
-“Om jag önskar dem, kan jag bara sträcka ut handen och be om dem?” Hon ser på honom med en undran.…[Read more]

Joij var någon som höll med Llwyd om att man inte skulle slöa tid, fanns ju saker där ute som man behövde upptäcka och framförallt sätta tänderna i, nu var det att man fick ta omväger, ofta. Speciellt när man hade med Zeverupin att göra.
Hon själv hade ju en tendens att hamna på märkliga platser för hon sällan är specifik, tur att hon hade förm…[Read more]

Hon gav ju den en indirekt kyss, men det handlade om att man skulle visa respekt och hon var inte rädd för den på det viset.
Nej, hon fann situationen som den försats i ohygglig för att ingen förtjänade det där ödet. Hon hade sett sin beskärda del av saker som hon bara trodde fanns i sagor och historier.

Hennes ögon blev ju glansiga av situatione…[Read more]

Hon stod där vid hjorten och fixade med en av väskorna, som om att hon letade efter något som skulle vara behjälpligt.
Kastade en blick på honom, till och från som om att hon inte ville släppa honom helt eftersom hon knappast visste vem han var som slogs mot odöda monster. Hon kände inget från den som låg där på marken, ovanligt då hon aldrig ri…[Read more]

Joij fuktade läpparna med en skär tunga, lugnt och stilla såg hon sig omkring där inne som om att hon nästan kände på sig att något var på väg att hända.

Att någon här nu önskade resa till fots var väl inte att föredra, hon kunde ju erbjuda men så blev det att hon då blev tyst för att det var ingen idé att ens ge sig på förslaget. Nej, det…[Read more]

Hon kunde se hur han kastades omkring, förvånad över herrens styrka att lyckas ens hålla sig kvar där uppe på besten. Hon om någon visste exakt hur svårt det kunde vara att tampas med det och blev förvånad.
Det är först som hon märkt av hur besten föll, livlös till marken som hon vågade tänka på det! Eller hade den ens varit vid liv från första b…[Read more]

Hon lät sig se mellan de tu, verkade som om att något verkade väga men inget verkade komma från henne i form av fler ord angående prinsessor och hur galna de eventuellt va.
Fann det bara undrande hur en sådan bortskämd sak kom att kunna bli potentiellt galen.
Det kliade lite i fingrarna, men hon skulle då försöka lägga band på sig och bara döda s…[Read more]

Tofa såg fågeln falla, och hon blev nästan en som fick hjärtat i halsgropen men hennes ögonbryn sköts upp i skyn där hon fick se hur den föll rakt ner på den märkliga besten. Hennes blick orädd, något förvånad men klart orädd där hon skyndar sig mot vargen.
Vargen såg mer obekväm ut med sin ryttare än den såg ut som den skulle ha ont.

Hon tog ti…[Read more]

Tofa ständigt ute på resande fot, letade efter det som hon inte lyckats upptäcka ännu och ryktena gick ju så hon blev exalterad, nyfiken på vad det kunde vara som rörde sig här ute. En rågblond krigare vill hon påstå sig vara! Ljuden, olyckliga ljud som färdas långt när de var få andra ljud som upptog platsen.

Hon kom i rörelse och det var så…[Read more]

Joij hade inga misstankar mot de två, nej hon hade sitt sin beskärda del av den sorten att veta att det var bara dårar som försökte utge sig för att vara Tredje Ögat och inte vara det.
Det var så länge som hon visste inget som man kom undan med, och hon hade inga planer på att förstå dem eller förståelse för det.

Hon såg sig om när hon kände a…[Read more]

Joij hade då inte gjort något som för att dölja vad hon är, sällan hon behövde det förutom i arbete för att nog blev hon lätt något eller någon annan. Hon blickade på halvvätten som då var en liten varelse men det fanns mer som lurade där så klart så att hon visste bättre än att skapa någon form av bekymmer.

Hon vrider på blicken för att syna…[Read more]

Joij var inte den som var den, att han försökte läsa av eventuella krafter och styrkor så var det att det inte var upp till Joij själv att bestämma det. Men akademien hade placerat runor på huden som gjorde att man kunde avskärma och gömma sitt jag när det nu behövdes och hade inte bemästrat dem helt så därför läcker ju det igenom ibland.

Att or…[Read more]